Proteinmönster vid alzheimer visar skillnader mellan befolkningar

Blodmarkörer kan göra det möjligt att upptäcka förändringar vid Alzheimers sjukdom utan avancerad hjärnavbildning eller ryggvätskeprov. Samtidigt har forskningen bakom dagens biomarkörer till stor del gjorts i höginkomstländer och på personer med europeisk bakgrund. Tidigare studier i afrikanska populationer har främst undersökt ett mindre antal redan kända markörer. 

Behöver fungera i olika befolkningar

Andrea Benedet, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har lett studien tillsammans med Rufus Akinyemi vid University of Ibadan i Nigeria:

– När blodprov börjar användas för att diagnostisera Alzheimers sjukdom i olika delar av världen behöver vi veta hur väl markörerna fungerar i olika befolkningar. Annars riskerar vi felaktiga diagnoser, eftersom mycket av dagens kunskap bygger på en begränsad del av världens befolkning. Människor i olika delar av världen kan ha olika riskfaktorer, utsättas för olika miljöpåverkan och ha olika samsjuklighet, säger Andrea Benedet.

Studien är den hittills största biomarkörstudien om Alzheimers sjukdom som genomförts i Afrika. Forskarna analyserade blodprover från 949 personer över 50 år i Nigeria och undersökte hur ett stort antal proteiner hängde samman med tecken på amyloidförändringar och kognitiv nedsättning. De viktigaste resultaten prövades sedan hos 196 äldre personer i Tanzania och jämfördes med detaljerade data från en kanadensisk studie. Studien publiceras i tidskriften Nature Communications. 

Likheter och skillnader i blodet

Flera etablerade tau-markörer visade liknande mönster hos personer med respektive utan sannolika amyloidförändringar i de afrikanska och nordamerikanska grupperna. Den bredare proteinprofilen skilde sig däremot delvis och var mer lik mellan grupperna i Nigeria och Tanzania än mellan de afrikanska och den kanadensiska gruppen. 

Forskarna fann också samband mellan vissa proteinhalter och bland annat hjärtsjukdom, tidigare infektionssjukdom och högt kolesterol. Sådan samsjuklighet kan behöva vägas in när biomarkörer tolkas och referensvärden utvecklas för olika delar av världen.

En metodologisk begränsning är att amyloidförändringar i de afrikanska grupperna inte kunde bekräftas med hjärnavbildning eller ryggvätskeprov. I stället användes p-tau217 i blod och gränsvärden validerade i icke-latinamerikanska vita befolkningar, som sannolikt inte är optimalt anpassade för de afrikanska grupperna.

Artikel: Plasma proteomic profiles of Alzheimer’s disease and neurodegeneration in African cohorts