Tidigare forskning om visselblåsning och läckor har främst handlat om myndigheter, företag och organisationer, inte om politiska partier.
– Samtidigt vet vi att media ofta är beroende av interna källor för att avslöja partiskandaler, säger Andreas Bågenholm, universitetslektor i statsvetenskap.
Tillsammans med andra forskare vid Göteborgs universitet har han undersökt när och varför partimedlemmar i Sverige läcker uppgifter om missförhållanden inom sina egna partier till media. Fokus har legat på tidpunkten för läckorna och vad den kan avslöja om interna maktkamper, snarare än på skandalerna i sig.
Studien omfattar samtliga svenska partier på både nationell och lokal nivå som förekommer i 175 identifierade fall av partiinterna avslöjanden i svensk tryckt press under perioden 2010–2024.
– Resultaten visar att antalet mediala avslöjanden mer än fördubblades under tiden partierna fastställde sina vallistor. När listorna väl var klara minskade läckorna markant, säger Andreas Bågenholm.
Läckor sker med politisk avsikt
Studien visar också att läckor var vanligare när partier förlorade väljarstöd. Ju sämre ett parti gick i opinionen jämfört med förra valet, desto fler avslöjanden nådde media. Det förändrades när opinionen vände.
– För varje procentenhet som opinionsläget förbättrades minskade sannolikheten för nya avslöjanden med cirka 9 procent.
Forskarnas slutsats är att läckor från partiinterna källor ofta sker med politisk avsikt, åtminstone indirekt.
– Även om läckorna kan motiveras av etik eller allmänintresse, tyder avslöjandenas systematiska timing på att de används som ett verktyg i interna maktstrider. För att skada interna rivaler, påverka nomineringar och förändra partiets kurs när väljarna sviker, säger Andreas Bågenholm.
Text: Anna-Karin Lundell
