Ny metod ska ge mer exakta dateringar

Vikingatiden är känd för långväga resor, handel och erövringar. Men hur människor rörde sig mellan olika samhällen i Skandinavien är fortfarande till stora delar okänt.

En anledning är att arkeologiska fynd ofta bara kan dateras inom tidsintervall på flera årtionden eller till och med århundraden. Det gör det svårt att avgöra om människor flyttade mellan olika platser under samma generation eller om kontakterna utvecklades under längre tid.

Helene Agerskov Rose, arkeolog och osteolog vid Institutionen för historiska studier, har nu beviljats ett ERC Starting Grant från Europeiska forskningsrådet, ett av de mest prestigefulla anslag som en ung europeisk forskare kan få. Det femåriga projektet WIGGLE ska utveckla nya metoder för att datera människor som levde under vikingatiden.

– Att kunna knyta en bestämd tidpunkt i en människas liv till ett exakt kalenderår skulle vara ett stort genombrott för arkeologin. Det är ett ambitiöst mål som innebär betydande vetenskapliga utmaningar, men även utan årsprecision kan de nya metoderna ge betydligt mer precisa dateringar, säger Helene Agerskov Rose.

Tänder kan avslöja när människor levde

Projektet bygger på att olika delar av människokroppen bildas vid olika tidpunkter i livet. Tänder utvecklas under barndomen, medan skelettets benvävnad fortsätter att förändras under livet.

Genom att kombinera kol-14-analyser av tänder och skelett med DNA-analyser och avancerade statistiska modeller hoppas Helene Agerskov Rose kunna minska osäkerheten i dateringarna betydligt. Preliminära modeller visar att dateringsintervallet i vissa fall kan mer än halveras.

En särskild möjlighet finns i så kallade Miyakehändelser. Det är snabba förändringar av kol-14-halten i atmosfären, sannolikt orsakade av kraftiga solstormar. Sådana förändringar har tidigare gjort det möjligt att datera trä till exakta årtal.

– Det mest banbrytande resultatet vore om vi lyckades identifiera en Miyakehändelse i en människas tand och därmed datera en specifik tidpunkt under personens barndom till ett exakt kalenderår. Det har aldrig tidigare gjorts och skulle innebära ett stort metodologiskt genombrott för arkeologin.

Undersöker 200 vikingar

Med finansiering under fem år får Helene Agerskov Rose nu möjlighet att bygga upp ett internationellt forskarteam och vidareutveckla de metoder och forskningsfrågor som hon har arbetat med under flera år.

Forskargruppen ska analysera kvarlevor från omkring 200 individer, från tre gravplatser i Danmark: Sebbersund på Jylland samt Galgedil och Åsum på Fyn. Det finns också planer på att undersöka möjligheten att inkludera gravplatser i Sverige.

Med hjälp av isotopanalyser av tänder går det att undersöka om människor växte upp i samma område som de begravdes. DNA-analyser ger information om släktskap mellan individerna.

Vid Sebbersund har tidigare analyser visat att människor kom från andra områden. Men det är oklart om de begravdes där under en begränsad period eller om människor med olika geografiska ursprung fanns i samhället under flera generationer.

Kan förändra synen på vikingatiden

Genom att jämföra gravskick och föremål med isotopanalyser och genetiska släktskapsförhållanden vill Helene Agerskov Rose undersöka hur olika former av kontakt mellan människor och samhällen utvecklades och förändrades under vikingatiden. 

– Med mer precisa dateringar kan vi undersöka när dessa människor levde och om mönstren förändrades under vikingatiden, säger Helene Agerskov Rose.

Resultaten kan ge ny kunskap om hur sociala nätverk, handel och religiösa förändringar utvecklades under vikingatiden.

Metoderna kan också få betydelse för forskning om andra historiska perioder. Om det blir möjligt att datera människor med årsprecision öppnas helt nya möjligheter att koppla arkeologiska fynd till historiska händelser.

Text: Johanna Hillgren