Sensing Ocean är en tvärdisciplinär distanskurs som fördjupar relationen mellan konstnärlig praktik, havet och marina sensorteknologier i ett ekologiskt och kritiskt perspektiv. Kursen undersöker hur sensorer som registrerar ljud, rörelser och andra processer under vattenytan kan forma vår förståelse av havet.
– Över 70 procent av jordens yta täcks av hav. Ändå är stora delar av den marina miljön svår att uppfatta direkt eftersom vi inte bara kan stoppa ner huvudet i vattnet och lyssna och se. Därför blir mycket av det vi kan veta om havet synligt och hörbart genom sensorer, data och infrastrukturer, till exempel undervattensmikrofoner, undervattenskameror, sonar- och ekolodsteknologier, satellitbilder och kartor, säger Åsa Stjerna från HDK-Valand som är kursansvarig.
Vänder sig till dig med konstnärlig praktik
Kursen vänder sig till personer med en konstnärlig praktik som vill arbeta undersökande och projektbaserat i ett tvärdisciplinärt sammanhang. Genom att kombinera miljöhumaniora och teknikstudier med praktiska moment i digitala labb, handledning och självständigt arbete, kommer kursdeltagarna få utveckla ett eget konstnärligt projekt.
Den gemensamma nämnaren är att sensorer och sensordata fungerar som metodiskt och estetiskt avstamp, oavsett om de jobbar med ljud, rörlig bild, fotografi, visualisering, installation eller performance.
– För att få ut mest är det bra att vilja driva ett eget projekt över tid, dokumentera processen och vara nyfiken på att arbeta i samtal med andra praktiker och kunskapsformer. Du behöver inte vara teknisk expert; kursen är distansbaserad och innehåller digitala tekniklabb med handledning samt konstnärlig handledning och peer-feedback.
Kursen är sprungen ur Åsa Stjernas egen konstnärliga praktik där hon under lång tid har undersökt hur bilden av havet skapas genom akustiska mätteknologier. I ett av sina arbeten har hon jag exempelvis arbetat med ljudinspelningar från över 30 hydrofoner som har dokumenterat Östersjöns undervattensmiljö över tid.
– Det här är centralt eftersom sensorteknologier inte bara registrerar havet – de formar också vad som kan framträda som kunskap, ljud, bild och berättelse. Kursen är ett försök att skapa en mer jämlik dialog mellan marina forskningspraktiker och konstnärlig praktik, där konst kan bidra med något särskilt: förmågan att synliggöra antaganden, friktioner och blinda fläckar – och att skapa alternativa bilder av havet, alternativa sätt att lyssna, se och förstå det som tekniken gör mätbart, säger hon.
