Hoppa till huvudinnehåll
Bild
Spelet Upp till 20 demonstreras
​Laura Fainsilber visar hur man kan tänka, efter att eleverna spelat klart och kommenterat.
Foto: Setta Aspström
Länkstig

Matematiska leksaker går online

Publicerad

Vetenskapsfestivalen sköts upp ett halvår och blev digital, i en mindre version. Det gällde även skolprogrammet, där tolv skolklasser under veckan fått ta del av de matematiska leksaker som institutionens bidrag brukar bestå av.

​Tisdagen den 29 september var det premiär för digitala matematiska leksaker. Inga premiärnerver syntes dock hos de medverkande Laura Fainsilber, Carl-Joar Karlsson och Damiano Ognissanti, där de två första var på plats i skolprogrammets vanliga lokal Mallvinden medan Damiano satt hemma vid datorn. Dagens fyra klasser med femteklassare satt däremot i sina ordinarie klassrum i Bräckeskolan. Medan vi väntade på att alla klasser skulle koppla upp sig utbröt en vild gissningstävling om åldern på Laura och Carl-Joar, men snart kunde alla meddela att ”vi är redo”!

Först till 20, vilken är din strategi?

Efter presentation av de medverkande visades spelet Upp till 20, som går ut på att de två tävlande turas om att flytta en gemensam pjäs valfritt ett eller två steg från 1 fram till 20. Den som lyckas ställa pjäsen på 20 vinner. Damiano har utvecklat detta som ett spel på nätet, och nu fick eleverna själva prova på sina skoldatorer. Efter fyra spel kommer en ruta där man kan fylla i vad man använt för strategi. Efter en spänd väntan på Mallvinden började så kommentarerna droppa in, och det var lätt att se att eleverna var engagerade.

”Man måste tänka noggrant”, konstaterade de. Många svarade att om man stod på 17 så var det lugnt, då spelade det ingen roll vad motståndaren gjorde för man vann ändå. Snart kom den första kommentaren att om man kunde se till att komma på 14, så skulle man vinna, och därifrån var inte steget så långt att se att detsamma gällde för 11. Ordet ”mönster” blev allt vanligare i kommentarerna. Laura och Carl-Joar visade på whiteboard att med hjälp av ”3-hopp” så vinner man alltid, om man kan komma in i serien 2–5–8–11–14–17–20 och parera motståndarens drag så att de två dragen alltid blir tre steg tillsammans. ”Det är tur att ni kan treans multiplikationstabell så bra!” konstaterade Laura när barnen fick testa att variera spelet och använda 21 som mål istället för 20.

Kommentarer till databas

Eftersom några minuter återstod av passet kunde även det andra spelet, Tornen i Hanoi, demonstreras. Det är ett spel där man spelar ensam och försöker flytta ett torn med en del i taget, men där en större ring aldrig kan läggas på en mindre. Det gäller att med så få flyttningar som möjligt bygga upp tornet igen och försöka slå sitt eget rekord. Spelet kan göras lätt, med bara två delar, eller med ökande svårighetsgrad upp till fem delar och även här kommer en kommentarsruta upp där man kan beskriva de mönster man ser. Dessa samlas i en databas som är användbar för lärarna när de vill se hur eleverna tänker kring matematik.

Efter att ha tagit adjö med uppmaningen att fortsätta spela hemma kunde Laura, Carl-Joar och Damiano konstatera att premiären gått riktigt bra, trots lite inledande trassel med dåligt ljud. Senare i veckan väntade nya pass med skolor från Göteborg, Karlstad, Varberg och Hovmantorp. Även om det är svårslaget att få testa leksakerna fysiskt och faktiskt flytta tornets delar av frigolit på träpinnar med händerna, eller att med sin kropp som spelpjäs gå de olika stegen i Upp till 20, så har den digitala varianten fördelen att skolor långt från Göteborg kan få delta på lika villkor. Att döma av elevernas engagemang så spelades troligen Upp till 20 vid många köksbord på tisdagskvällen, det är inte fel att alltid kunna vinna över en vuxen! Testa att spela själv!