Lampskärmsmedusa i Västerhavet
Under senaste veckorna har en vacker och relativt stor medusa simmat i svenska vatten, och också setts av strandstädare. Lampskärmsmedusa kan den kallas. Förmodligen kan den både lysa och fluorescera. Upptäckten av dessa fenomen hos en närstående medusasläkting belönades med Nobelpris för några år sedan.
Denna art, med det vetenskapliga namnet Aequorea vitrina, lever i Nordsjön men kan uppträda också längs Bohuskusten under vintern. Dess diameter kan nå 17 cm, vilket är större än de flesta medusor inom gruppen hydrozoer.
Likt andra medusor livnär sig lampskärmsmedusan av mindre plankton. Via munnen mitt på undersidan förs näringen till alla delar av djuret genom radialkanaler, som ser ut som ekrar i ett hjul. Radialkanalerna är vitfärgade och 60 till antalet. Längs lampskärmens kant finns korta vita tentakler, mer än 3 gånger så många som radialkanalerna.
Längs kanten på den vackra lampskärmsmedusan finns många korta tentakler. Foto: Lars-Ove Loo.
I Stilla havet på 1960-talet undersökte den japanske forskaren Osamu Shimomura Aequorea victoria, en nära släkting till lampskärmsmedusan. Han fann två märkliga protein. Det ena – aequorin – sände ut blått ljus. Det andra – grönt fluorescerande protein, GFP – var fluorescerande, dvs absorberade ljus av en våglängd och återsände ljus av annan våglängd. GFP absorberade det blå ljuset från aequorin och släppte ifrån sig grönt ljus. Andra forskare har utnyttjat det gröna fluorescerande proteinet till att studera tidigare osynliga förlopp inne i celler. Exempel är att bättre förstå hur cancerceller sprider sig och hur nervceller växer i hjärnan. Nobelpriset i kemi 2008 delades mellan Shimomura och två andra forskare, för upptäckt och utveckling av grönt fluorescerande protein.
Strandstädare i Kosterhavet har under vårvintern hittat flera uppspolade exemplar av lampskärmsmedusa. Foto: Lasse Linusson.