Kognitionsvetenskap i klassrummet

Kristoffer Sundberg, som är verksam vid Högskolan Väst, inledde med att påminna om att kognitionsvetenskap, eller the science of learning, är ett brett och tvärvetenskapligt forskningsfält som spänner över filosofi, psykologi, neurovetenskap och pedagogik. Hans egen väg in i ämnet gick via filosofin och ett växande intresse för hur människor tänker, minns och lär.

– När jag själv gick lärarutbildningen saknade jag ibland forskning som handlade om själva undervisningen och vad som faktiskt fungerar i klassrummet. Kognitionsvetenskapen fyllde det tomrummet, berättade han.

Evidensbaserade strategier

Bild

Föreläsningen ”Kognitionsvetenskap i praktiken – evidensbaserade undervisningsstrategier” tog sin utgångspunkt i forskningsresultat som testats i autentiska klassrum och visat sig ge påtagliga effekter på elevers lärande. Sundberg presenterade sex centrala strategier som fått särskilt starkt stöd:

• Fördelad inlärning, att sprida ut övningstillfällen över tid i stället för att koncentrera dem i tid.
• Interfoliering, att växla mellan olika men besläktade moment för att öka förståelsen.
• Testbaserat lärande (retrieval practice), att aktivt försöka återkalla kunskap ur minnet i stället för att enbart läsa om stoffet.
• Hantering av kognitiv belastning (worked examples), att optimera mängden information som eleven måste hålla i arbetsminnet .
• Elaborering, att knyta ny information till tidigare kunskap.•
 Dubbelkodning, att kombinera text och bild på ett sätt som underlättar inlärningen.

Kristoffer Sundberg betonade att strategierna inte ska ses som enkla recept som löser alla problem i skolan.

– De är verktyg bland många andra. Men de har fördelen att de vilar på en solid empirisk grund och att de särskilt gynnar elever som har svårare att klara sig i skolan.

Lärande för alla

Just den kompensatoriska potentialen i forskningen är något Sundberg brinner för. Studier visar att evidensbaserade metoder ofta gynnar alla elever, men mest de som har störst behov av stöd.

– Kan vi undervisa mer effektivt så har vi ett ansvar att göra det. Det handlar inte om politik, utan om rättvisa, menade han, och tog avstånd från föreställningen att kognitionsvetenskap skulle vara en ”ideologisk rörelse”.

Han illustrerade också skillnaden mellan vad som känns som lärande och vad som faktiskt fungerar. I en klassisk studie trodde studenter att de lärde sig bäst genom att läsa om en text flera gånger, men efter en vecka mindes de som istället hade gjort övningstester betydligt mer.

Från teori till praktik

Flera deltagare i salen lyfte frågan om hinder för att använda forskningen i vardagen: tidsbrist, tröghet i organisationen och svårigheten att nå just de elever som behöver strategierna mest. Kristoffer Sundberg höll med:

– Det finns alltid en klyfta mellan det som är optimalt på pappret och det som faktiskt går att genomföra. Men vi kommer långt bara genom att bli medvetna om hur lärande fungerar, och våga pröva i liten skala.

Mot slutet berörde han också risken för ”lethal mutations”; när forskningsresultat förenklas eller förvanskas på vägen från laboratorium till klassrum.

– Dubbelkodning betyder till exempel inte att vi ska fylla klassrummen med bilder, utan att bild och text ska samverka meningsfullt. Det kräver förstås både omdöme och erfarenhet, sa han.

Nytt inslag på Ämnets dag

Föreläsningen var ett nytt inslag på Ämnets dag och arrangerades av Institutionen för didaktik och pedagogisk profession (IDPP), som ansvarar för den kompletterande pedagogiska utbildningen (KPU).

– Eftersom handledarna ute på våra VFU-skolor tar emot både ämneslärarstudenter och KPU-studenter ville vi att IDPP också skulle vara representerat på Ämnets dag och presentera sin utbildning och sitt perspektiv, säger Kristina Lindahl, som ansvarar för dagen.

Text: Ragnhild Larsson