Klonat ålgräs känsligare för klimatförändringar – vanligt i Östersjön
I Östersjön består de svenska ålgräsängarna av ett fåtal kloner. Det oroar forskarna, eftersom ålgräs med en lägre genetisk variation kan ha svårare att anpassa sig till klimatförändringar, och andra förändringar i miljön. Samtidigt är ålgräset en viktig barnkammare, inte minst för fisk.
– När vi testade prover från flera ålgräsängar i Östersjön visade det sig att klonerna skiljer sig åt mellan ängarna, men att de enskilda ängarna ofta består av endast en klon. På det stora hela är det ett fåtal genotyper som dominerar i Östersjön säger Stefanie Ries som kartlagt det svenska ålgräsets genetik i sin doktorsavhandling.
Förutom kloning förökar sig ålgräset sexuellt genom blommor och frön – vilket är betydligt vanligare på västkusten. Där visar ålgräsängarna också upp en betydligt högre genetisk mångfald.
– Med en högre genetisk mångfald är ålgräset förmodligen bättre på att anpassa sig till klimatförändringarna eller andra förändringar i miljön, säger Stefanie Ries.
I Östersjön är salthalten betydligt lägre än på västkusten. Forskarna tror att ålgräset har anpassat sig till en livsmiljö där det har svårare att reproducera sig sexuellt.
Kloning en strategi för överlevnad
– Många ålgräsängar i Östersjön befinner sig redan vid gränsen för hur låg salthalt i vattnet som växten klarar av. Vi hittade faktiskt blommor på ålgräs vid den nordligaste insamlingsplatsen i Östersjön, men vi vet inte om de blev frön och hela ängen bestod av bara en klon, säger Stefanie Ries.
Att klona sig är en överlevnadsstrategi för arten, till priset av bristande genetisk mångfald. Det innebär troligen också att ålgräset i Östersjön är mer sårbart för förändringar som exempelvis ett varmare hav, enligt Stefanie Ries.
– Och skulle det hända något, en storm eller något annat som slår ut en ålgräsäng, så är det mycket svårt för det klonade ålgräset att återhämta sig.
Ålgräset är på tillbakagång både nationellt och internationellt. Klimatförändringar anges som en stor orsak, men även annan mänsklig påverkan som exploatering av grunda vikar och överfiske spelar roll.
Genetiken viktig vid restaurering
Göteborgs universitet driver ett stort projekt för att restaurera ålgräsängar, som utgör viktiga livsmiljöer och fungerar som barnkammare för många andra arter, inte minst fisk. Svenska Havs- och vattenmyndigheten har inlemmat Stefanie Ries forskning i sitt arbete med att övervaka den genetiska mångfalden i ålgräsängarna.
– Min forskning skapar en baskunskap som kan användas i fortsatt övervakning av ålgräsets genetiska status och i restaurering. Om man till exempel tar plantor från en plats och flyttar dem så är det inte säkert att de överlever, eftersom de inte är anpassade till sin nya livsmiljö. Du måste ha koll på genetiken för att kunna skapa effektiva och framgångsrika åtgärder, säger Stefanie Ries
Text: Mikael Andersson
Ålgräs er en av ett fåtal marina kärlväxter och den dominerande arten av sjögräs i Sverige och Norge. Bladen är oftast mellan 30 till 60 cm långa men kan i vissa fall bli så långa som 1,5 meter. Växten är flerårig och växer på sandbotten, oftast på djup mellan två till sex meter.
Ålgräset bildar ängar som är mycket viktiga för havets ekosystem och fungerar som barnkammare för fiskar. De stora rotsystemen binder bottensediment, skyddar mot vågor och motverkar erosionen av sandstränder. Ålgräset lagrar kol vilket bidrar till att bromsa växthuseffekten.
Ålgräset förökar sig genom sexuell reproduktion eller genom kloning. Kloning är vanligast i mer extrema livsmiljöer, på gränsen av artens utbredning. I Östersjön med sin låga salthalt finns det kloner av ålgräs som är flera hundra år gamla.
I Sverige finns det ålgräs längs hela kusten upp till Uppland.
Ålgräset är en art på tillbakagång både internationellt och nationellt. I Sverige är den rödlistad i kategorin sårbar.
