Klimatrörelsens barn – från oskyldiga till viljestarka
Ungdomars engagemang för klimatet har gjort ”barnet” till en symbolisk frontfigur för klimatrörelsen. Men att inta barnets position innebär både för- och nackdelar för aktivisterna – å ena sidan ses de som oskyldiga offer för klimatorättvisa, å andra oförmögna att delta i seriös politik. Det har fått en alternativ barnfigur att träda fram inom rörelsen: det viljestarka barnet. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.
– Det som vi har sett de senaste åren, vilket började runt 2018 med Greta Thunbergs klimatstrejker, är att ungdomar själva tar en aktiv roll i klimatrörelsen, säger Lotte Schack, doktor i sociologi.
Hon har följt den svenska klimatrörelsen mellan 2021 och 2024 för att undersöka aktivisternas idéer om ansvar och rättvisa. Forskningen bygger på observationer från demonstrationer, möten, offentliga debatter och rättegångar samt analyser av texter som manifest och debattartiklar. Hon har också intervjuat totalt 27 klimataktivister, både unga och äldre.
En av avhandlingens delstudier fokuserar särskilt på ungdomar inom Fridays for Future och undersöker deras motivation. Forskningen visar att en viktig anledning till att ungdomar mobiliserar är att de ser sig som dem som kommer att drabbas av klimatförändringarnas effekter.
– Klimatrörelsen har under många decennier talat om att vi behöver ta hand om jorden för att den ska finnas för framtida generationer, men nu är det inte längre lika abstrakt, de här generationerna lever nu och de organiserar sig själva.
Barnet en politisk frontfigur
Likt kvinnan i kvinnorörelsen och arbetaren i arbetarrörelsen visar forskningen att ”barnet” kommit att bli frontfigur för klimatrörelsen. Barnet ses både som offer för de orättvisor som klimatkrisen skapar och är samtidigt den aktivisterna kämpar för att skydda.
Barnet kan vara abstrakt eller konkret, det kan handla om ens egna barn men också om barn i allmänhet. Uppenbarligen har det varit en kraftfull figur att framhäva.
– Barnet kan vara abstrakt eller konkret, det kan handla om ens egna barn men också om barn i allmänhet. Uppenbarligen har det varit en kraftfull figur att framhäva. Det har mobiliserat miljontals ungdomar världen över och även fått politiker och andra vuxna att sluta upp bakom dem.
Det är inte första gången barnet används i politiska syften, det har gjorts i flera frågor och både inom vänster- och högerpolitik. Sprängkraften ligger enligt Lotte Schack i barnets oskuld.
– Ett barn är någon som behöver skyddas, som kan inte göra något åt situationen den befinner sig i. Barnet symboliserar också framtiden, säger hon.
Från oskyldiga till viljestarka
Trots att det varit framgångsrikt för klimatrörelsen att lyfta fram barnfiguren kommer det med vissa begränsningar, till exempel påverkar det vilka krav aktivisterna kan ställa.
När Fridays for Future lyfter andra rättvisefrågor, som till exempel Palestinafrågan, förlorar de ganska snabbt legitimitet.
– När Fridays for Future lyfter andra rättvisefrågor, som till exempel Palestinafrågan, förlorar de ganska snabbt legitimitet. Då går det från att politikerna säger "vad bra att ni engagerar er och påminner oss om vårt ansvar, vi lovar att ta hand om er", till "ni vet inte vad ni pratar om, för ni är bara barn". Det oskyldiga barnet blir plötsligt ett oartigt barn som behöver uppfostras.
Den här nackdelen kan dock bli en fördel för aktivisterna, eftersom de lättare kan gå emot politikerna och ställa mer konkreta krav när de inte längre behöver upprätthålla idén om oskyldighet. Enligt Lotte Schack har en alternativ barnfigur trätt fram inom klimatrörelsen: det viljestarka barnet.
– Det är ett barn som inte lyssnar på de vuxna. Det motsätter sig också ofta de vuxnas idéer om vad det betyder att vara barn. Det insisterar på att det har en egen vilja och att ingen ska bestämma över en, säger hon.
Den förändrade positionen har också öppnat upp för aktivisterna att använda nya metoder.
– Det har blivit vanligare med civil olydnad och att de ställer sig i opposition mot politiker och fossilindustrin i sin kommunikation, snarare än att be om skydd, säger Lotte Schack.
Läs avhandlingen: Children of the Crisis: Political Subjectivity, Responsibility and Justice in the Swedish Climate Movement