Nyligen gick remisstiden ut för betänkandet En straffreform och Juridiska institutionen lämnade in ett remissyttrande. Utredningsbetänkandet var mycket omfattande, nästan 1 900 sidor långt, och universitetslektor Andreas Anderberg som ansvarade för remissvaret fick en idé hur man kunde kombinera arbetet med yttrandet med en kursuppgift på sin fördjupningskurs i straffrätt.
- Det är en viktig uppgift för Juridiska institutionen, i sin roll som experter på rättsvetenskap, att besvara remisser, säger Andreas Anderberg. I bästa fall kan vi ge synpunkter av ett mer övergripande och principiellt slag än olika specialmyndigheter med smalare expertis, menar han.
Universiteten kan bidra med kunskap och, när så behövs, med konstruktiv kritik mot förslag. Remissförfarandet ger goda möjligheter att föra fram rättsvetenskapligt grundade synpunkter som kan bidra till att höja kvaliteten på lagförslaget. Dessutom innebär uppdraget att svara på remiss att den som författar remissvaret fördjupar sina kunskaper i det aktuella förslaget, vilket kan vara till nytta för både forskning och undervisning.
Kombinerar nytta med nöje
Detta tog Andreas Anderberg fasta på och lät studenterna på kursen Perspektiv på straffrätten under termin 7 gruppvis komma med förslag till remissyttrande.
- Jag ville förena "nytta med nöje" här, säger Andreas Anderberg.
Studenterna kommer att komma ut som färdiga jurister lagom till att de lagförslag som nu presenterats blir gällande och då är det värdefullt för dem att redan på lagstiftningsstadiet ha stiftat bekantskap med regelverket. Sedan är det förstås roligare att arbeta med ett riktigt, ”levande” material än fiktiva case, avslutar Anderberg.
En uppgift som gav mersmak
Lydia Holmsten och Caspian Thoresson är två av de juriststudenter som var med och bidrog med förslag till remissvaret.
– Det är ett moment som sticker ut från från den övriga undervisningen. Att få arbeta med ett verkligt lagförslag istället för ett fiktivt case, som vi annars är vana vid under juristutbildningen, skapade en helt annan känsla av allvar, säger Lydia.
För Caspian innebar uppgiften en välkommen kontrast till studiernas mer teoretiska inslag.
– Juristprogrammet är fyllt av mycket teori och jag tycker att uppgiften gett mig en chans att utnyttja kunskapen i praktiken. Jag tycker det har varit väldigt kul också att få utnyttja sin kunskap för att ha en chans att påverka straffrättens framtida utveckling.
Uppgiften har också gett mig en chans att inte endast lära mig om remisser utan även få chansen att faktiskt se och praktiskt lära mig hur man ska tänka och skriva dem. Jag tyckte det var väldigt givande att få arbeta med ett verkligt förslag som samtidigt är aktuellt för tiden.
Erfarenheten tycks ha väckt ett större intresse för hur lagar blir till. På frågan om deras förståelse för remissförfarandet har fördjupats, svarar Caspian utan tvekan:
– Jag tycker att den här uppgiften och erfarenheten har fått mig att bli mer intresserad i lagstiftningsprocessen och straffrätten. Det här är något jag lätt kan tänka mig att arbeta med i framtiden.
Lydia delar hans entusiasm och hoppas på fler moment med tydlig koppling till samhället utanför universitetet.
– Jag hade gärna sett att så många moment som möjligt utformats med tydlig koppling till aktuella samhällsprocesser. Personligen har momentet och den tillhörande undervisningen absolut väckt ett ökat intresse för remissprocessen. Framöver kommer jag försöka hålla mig mer uppdaterad om aktuella betänkanden och de olika remissvar som kommer in. På något vis känner man sig mer inbjuden till att läsa och ha åsikter i remissprocessen när man själv fått vara en, om än liten, del av den.
Juridiska institutionen avstyrker i stort de förslag som lagts fram i betänkandet, bland annat för att de saknar kunskapsbaserad grund.
