Hedersdoktor som sprider arkivglädje

Motivering:

Karl-Magnus Johansson, förste arkivarie vid Riksarkivet i Göteborg (RA), sprider verkligen arkivkärlek. Han forskar om mikrohistoria och arkivteori, folkbildar och gräver fram fascinerande fynd ur samlingarna. Dokument från kolerans skoningslösa framfart i Göteborg 1834, ett unikt tal hållet av den brittiska rösträttskämpen Sylvia Pankhurst 1 oktober 1913 eller en tapethandlarfamiljs amatörfotografier från Stigberget under hundra år, är bara några av alla de källor som Johansson levandegjort. Med kritisk skärpa visar han också fram arkivet som allt annat än dammigt; tvärtom är det både aktör, kunskapsproducent och medskapare av kulturarvet. I tätt samarbete med konstutövare, forskare och medborgare gör Karl-Magnus Johansson Göteborgs historia synlig. Han är spejaren mot det förflutna som samtidigt påminner om hur kikarsiktet är konstruerat. 

Det är en glad nyutnämnd hedersdoktor som försöker beskriva vad det där med motiveringens begrepp ”arkivkärlek” betyder för honom.

– Det var ju en fin beskrivning! Det handlar väl om att jag har ett engagemang att berätta om arkivens möjligheter och göra det intressant och relevant, inte minst för grupper som från början inte tror att arkiv kan vara något för dem. Det känns så stimulerande att förmedla att arkiv kan vara användbara på så många sätt!

Mer tillgängliga arkiv

Arkivbesökare förknippas ofta med lite åldrade släktforskare, men arkiven rymmer så mycket fler möjligheter och det är det som Karl-Magnus Johansson brinner för att förmedla. Det gör han genom bland annat den publika programverksamheten, föreläsningar och utställningar men också genom kurser på universitetet.

– På senare år har jag haft glädjen att få jobba med medborgarforskning, där allmänheten bjuds in för att skapa tillsammans, ofta med ett övergripande syfte att göra arkiven mer tillgängliga. Det är otroligt stimulerande. En hel del de senaste åren har jag också arbetat med konstnärer. Det är lite okonventionellt men jag har sett en stor potential i att kunna visa upp att arkivet är öppet för alla människor. Just konstnärer har ofta en förmåga att hitta nya perspektiv och dimensioner där vi arkivarier har mer invanda sätt. Vi behöver bli utmanade och reflektera över hur vi kommunicerar våra arkiv.

Detaljer som leder vidare

Begreppet ”mikrohistoria” innebär att utgå från en detalj i den lilla skalan och ha det som utgångspunkt där det i bästa fall går att säga något även om det större perspektivet.

– På senare år har jag i samarbetet med forskare jobbat en hel del med fotografier och film, där utgångspunkten har varit ett specifikt fotografi eller en filmscen. Då har det uppenbarat sig trådar som gått att följa och gjort att man fått upp ögonen för ett större perspektiv. Det handlar om att lyfta fram berättelser, historier och perspektiv som inte fått plats i historieskrivningen, säger Karl-Magnus Johansson.

Arkiven möjliggör att skriva historia – och inte bara för de skolade historikerna, poängterar han.

– Sedan 260 år har vi en offentlighetsprincip som gör att det är öppet och tillgängligt för alla. Arkiven bär på en stor möjlighet för dig att skapa historia!

Utmaningar för arkiven

Utmaningarna är att arkiv är komplexa och kan vara svåra att använda sig av. Men också, menar Karl-Magnus, att förmedla en förståelse av arkiven som bär på kritiska perspektiv, både när det gäller källkritik och ett kritiskt förhållningssätt till hur arkiven är uppbyggda.

– Vad finns och vad finns inte, varför är saker beskrivna på vissa sätt och inte på andra?

En annan utmaning rör just att göra arkiven relevanta för dagens publik.

– Det är en förutsättning som vi har att jobba emot. Vi vill ju nå ut till fler och en av de mest belönande känslorna är att nå ut till en grupp som initialt visat motstånd eller ointresse. Jag har förmånen att få arbeta med studenter, i undervisning i allt från konst- och bildvetenskap till film och fotografi. Att se hur de går från att de inte är så sugna på arkivmomenten men sedan märka hur de fångas av arkivglädjen och får en förståelse för att de själva kan hitta pusselbitarna och skapa historia, det är fantastiskt!

Häpnadsväckande arkivfynd

När det kommer till egna arkivfynd som satt sig i minnet nämner Karl-Magnus när han skulle skriva en artikel om sufragetten Sylvia Pankhursts besök i Sverige, i samband med demokratijubileet som firade 100 år av kvinnlig rösträtt.

– Det var otroligt kontroversiellt att hon skulle stå på en svensk scen, sufragetterna sågs som terrorister. Jag började söka i Göteborgs poliskammares arkiv, där det sades finnas en avskrift av själva talet. Jag sökte igenom alla handlingar från 1913 och till slut fann jag talet i en helt annan serie. Det visade sig att polisen hade skickat en stenograf för att övervaka och anteckna vartenda ord eftersom man misstänkte att hon skulle kunna yttra någon som bröt mot lagen. Det var en fantastisk upplevelse att få vara med om och nu finns talet tillgängligt via vår digitala forskarsal.

Framtidens möjligheter

Karl-Magnus Johansson beskriver det som att arkivverksamheten befinner sig mitt inne i en revolution, med den nya teknikens möjligheter.

– Vi har till exempel tagit fram AI-teknik för att transkribera handskrifter och kan med hjälp av AI omvandla bilder på handskrifter till textmassor som är sökbara och lättare att läsa för fler. Du behöver inte längre ha gått en utbildning i handskriftstydning för att kunna analysera texter från 1700-talet och den här utvecklingen gör att arkiven kan bli relevanta för fler forskningsområden. Det är en väldigt spännande utveckling som vi är mitt uppe i just nu på Riksarkivet.

Text: Johanna Hillgren

Även koreografen Gun Lund har utsetts till Humanistiska fakultetens hedersdoktor 2025. Länk till en intervju med henne: Koreograf som vill arkivera danskonst