Grönlands dolda mineralpelare kartläggs av forskare
Medan världens blickar riktas mot Grönland döljer sig en mytomspunnen naturskatt under ytan. Ettusen vita mineralpelare reser sig som spöklika statyer från botten av en fjord. De har länge förbryllat forskare – och nu klarnar bilden tack vare forskning från bland annat Göteborgs universitet.
Pelarna på botten av den 12 kilometer långa Ikkafjorden i sydvästra Grönland kan bli 20 meter höga. De består av ikait, ett mineral så sällsynt att det bara bildas under mycket speciella förhållanden. Geologen och forskaren Gabrielle Stockmann har under många år intresserat sig för platsen och 1995 deltog hon i forskningsexpeditionen som gjorde den första kartläggningen av fjordbotten.
– Vi upptäckte att det finns minst 1 000 mineralpelare som växer på fjordbotten. Det var betydligt fler än vi förväntade oss, säger Gabrielle Stockmann, som själv växte upp på Grönland och i Danmark.
Döda vikingar i fjorden
Ikaitpelarna är mytomspunna och en del av grönländarnas muntliga tradition. Enligt legenden var det under en strid med inuiterna som vikingarnas ättlingar, nordborna, drevs ut på isen och drunknade i fjorden. De vita stenstoderna som skymtade under vattenytan var Nordbo-spöken som väntade på att ta ut sin hämnd. Det sades att om man såg dem genom vattnet skulle någon dö.
Fjorden i sydvästra Grönland är den enda platsen på jorden där ikaitpelare växer. Förklaringen är Ikkafjordens omgivande berg med branta sluttningar och bergarter rika på vulkaniskt bildade kalkmineral och natriumsilikater. När smältvatten långsamt sipprar genom bergarterna som omger fjorden tar det med sig ämnen som pressas upp genom sprickor på fjordens botten. Där möter de kallt havsvatten, och det ovanliga mineralet ikait bildas. Resultatet: ett undervattenslandskap av pelare i alla tänkbara storlekar, från meterbreda strukturer till stenstoder smala som nålar.
– Ekosystemet i fjorden är unikt, säger marinbiologen Lina Rasmusson, en av forskarna i teamet. Delar av ikaitpelarna är täckta av röda kalkalger som fungerar som ett skyddande yttre skelett. Strukturerna ger en yta som många typer av fastsittande djur trivs på, som havsanemoner och svampdjur. Många rörliga ryggradslösa djur, som ledsnäckor, sjöborrar och ormstjärnor letar också skydd och föda på pelarna, vilket i sin tur lockar till sig många olika fiskar.
Risk för kollaps i ett varmare Arktis?
Ikait är stabilt upp till ungefär sex grader, sedan övergår det till andra mineral. Den snabba uppvärmningen av Arktis och ökningen av havstemperaturen gör det angeläget för forskarna att ta reda hur Ikkafjordens ekosystem reagerar. Riskerar pelarna att kollapsa?
– I laboratoriet har vi nyligen testat hur länge pelarna är stabila i havsvatten vid fyra respektive sex, åtta och tio grader. Som vi förväntade oss klarar pelarna av en lägre temperatur än sex grader. Däremot visar tester att de vid åtta och tio grader kollapsar helt inom två-fyra veckor, säger Gabrielle Stockmann.
Forskarnas senaste mätningar visar att läget för ikaitpelarna än så länge är stabilt.
– Det beror på att det har stormat mycket senaste vinterperioderna, vilket gjort att temperaturen gått ner igen under sex grader, säger Gabrielle Stockmann. Det varmare havsvattnet har ersatts av nytt kallt havsvatten. Om detta håller i sig eller om det blir varmt igen vet vi inte. Vid senaste forskningsexpeditionen monterade vi loggare på pelarna och följer utvecklingen.
En outforskad mikrovärld
Om ikaitpelarna kollapsar i ett varmare klimat går ett unikt ekosystem förlorat. Inuti pelarna finns en värld av mikrobiologi med bakterier och enzymer som inte finns någon annanstans. Några av dessa enzymer har blivit testat för industriell användning i tvättmedel och för laktossplittring. Det finns också studier som visar att koldioxid kan lagras genom ikaitmineralisering, där mineralet vid uppvärmning omvandlas till mycket ren kalk.
– Det är just den uppvärmningsprocessen som vi vill undvika i Ikkafjorden. I en industriell miljö kan den däremot ge en eftertraktad kalkprodukt, till exempel för att tillverka målarfärg, säger Gabrielle Stockmann.
– Denna mikrovärld är ännu inte fullt ut kartlagt. Vem vet vad som kan gömma sig därinne som kanske kan hjälpa oss industriellt eller medicinskt?
För ytterligare information om forskningen, kontakta:
Gabrielle Stockmann, affilierad forskare, Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, e-post: gabrielle.stockmann@gu.se
Text: Jenny Meyer Daneback
Forskarteam består av av geofysiker, geologer, marinbiologer, oceanografer, vetenskapliga dykare och undervattensfotografer.
Kartläggningen av fjordbotten gjordes med hjälp av marin geofysik. Forskarna har även beskrivit det biologiska livet på pelarna och hur pelarna blir till i en geologisk process. Under senaste årets fältarbete lade forskarna ut 15 dataloggare på tre ikaitpelare som kontinuerligt mäter temperaturer och salthalter i havsvattnet. Med hjälp av dessa loggare i vattnet samt en väderstation på land får de koll på variationer över ett helt år och kan följa klimatförändringar i Ikkafjorde.