Genforskning ska säkra framtidens kelpskogar
Kan rätt gener rädda Sveriges kelpskogar? I forskningsvärlden växer oron för de stora brunalgernas framtid i svenska vatten. Nu undersöks om en hög genetisk mångfald kan hjälpa algerna stå emot både ett varmare klimat och hungriga sjöborrar.
Mer än hälften av kelpskogarna i världens hav har försvunnit de senaste 50 åren. Nära oss finns exempel från Norges västkust, där stora bestånd av stortare helt kollapsat. Havsbottnar där kelpskogen tidigare vajade meterhög och skapade livsmiljöer för många andra marina arter. ligger nu öde som en stenöken.
Även sockertare gått kraftigt tillbaka längs den norska sydkusten.
– Tittar vi på utvecklingen i Norge, så kan det finnas skäl att tro att kelpen minskat även i Sverige. Det är ju också utvecklingen globalt sett, att kelpen minskat kraftigt, säger Gunilla Toth, professor i marin kemisk ekologi vid Institutionen för marina vetenskaper.
De största identifierade hoten mot kelpskogarna är skapade av människan. Klimatförändringar ger stigande havstemperaturen vilket missgynnar sockertaren som trivs i kallare vatten. På Norges västkust har stortaren betats ner av hungriga sjöborrar, som ökade kraftigt i antal med början på 70-talet.
– Det troliga där är att vi människor ruckat på näringskedjan och tagit upp för mycket fisk som äter sjöborrar. Det i sin tur drabbar kelpen, säger Gunilla Toth.
Svaret kan finnas i generna
Runt om i världen pågår olika restaureringsprojekt för att få tillbaka kelpskogarnas viktiga livsmiljöer. Och lösningen för livskraftig kelp i ett förändrat hav kan finnas i kelpens gener.
– Om en art ska kunna anpassa sig till en förändrad miljö, som ett varmare hav, så krävs det att det finns genetisk variation. Arter med större genetisk variation har oftast lättare att anpassa sig, säger Gunilla Toth.
Under året drar hon i gång ett nytt forskningsprojekt med fokus på de tre kelparterna stortare, fingertare och sockertare.
Kunskapen om hur kelpen mår i svenska vatten är fortfarande begränsad.
– De inventeringar som gjorts visar att åtminstone stortare inte minskat. Men vi har inte så mycket data att gå på, och det gör det svårt att säga något säkert. Det kan mycket väl vara så att den minskat även hos oss.
Viktig kunskap för restaurering
Hon och hennes forskarteam ska bland annat kartlägga den genetiska mångfalden hos svenska kelparter. De ska också testa om det finns genetiska skillnader hos kelpen som påverkar dess förmåga klara högre vattentemperaturer och ett ökat tryck från betande sjöborrar.
Det är kunskap som är viktig om det blir aktuellt att restaurera kelpskogar i Sverige i framtiden.
– Förhoppningen är att våra resultat ska kunna användas som underlag för havsplanering och naturvård. Om vi hittar områden där kelpen har hög genetisk variation kan de vara särskilt viktiga att skydda, och vid restaurering kan vi använda kunskapen för att använda populationer med viktiga egenskaper.
Projektet spänner över fyra år, fram till 2030. Gunilla Toth ser också fram mot att undersöka vilken betydelse kelpens genetiska diversitet har för artrikedomen som finns i de livsmiljöer brunalgerna bildar.
– Hos landväxter finns det många studier som visar att hög genetisk diversitet inom en art kan hänga ihop med högre artrikedom. För alger är kunskapen fortfarande begränsad. Det ska bli väldigt spännande att se vad vi kommer fram till där, säger hon.
Text: Mikael Andersson
Syftet med projektet är att kartlägga genetisk mångfald och populationsstruktur hos svenska kelparter, uppskatta genflöde mellan populationer och undersöka samband mellan genetisk variation och ekosystemets funktion och artrikedom.
Metoder som används i projektet är bland annat DNA-analys, miljö-DNA (eDNA) och så kallade “Common-garden”-experiment för att skilja genetiska effekter från miljöpåverkan.
Kelp är brunalger som bildar täta skogar på steniga bottnar. Projektet omfattar tre arter, sockertare som lever i skyddade inre områden, stortare som lever i mer vågexponerade, yttre områden och fingertare som växer lite grundare och gärna lite mer skyddat än stortaren.
Kelp spelar en viktig roll som livsmiljö för många alger och djur, den skapar viktiga uppväxt- och födoområden för fisk och områden där sjöfåglar och sälar söker föda.
Hoten mot kelp är framför allt klimatförändringar (ökad havstemperatur) och överfiske som leder till att djur som betar kelp ökar i antal.
