Vad behövs för att möjliggöra god forskning? Den frågan inledde panelsamtalet “Framtidens akademiska arbetsliv”, som Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet anordnade på Vetenskapsfestivalen i Göteborg i april. Petra Angervall, professor vid Institutionen för pedagogiskt arbete på Högskolan i Borås, som även leder forskargruppen ”Högre utbildning, praxis och politik”, menade att dagens resursfördelning får negativa effekter för utbildningsutbudet och i förlängningen för kompetensförsörjningen i samhället.
– Om vi inte kan forska eller bedriva utbildning inom alla ämnen kommer det att uppstå kunskapsgap inom vissa områden. Och där står vi redan idag, med till exempel vikande antal forskarutbildade som i framtiden förväntas kunna undervisa nya lärare. Vad som ska prioriteras för att garantera välfärd, ett fungerande samhälle och demokrati är en oerhört viktig diskussion som berör alla, sa hon.
Nobelpristagare nämner aldrig hur härligt det var med konkurrens
Jonatan Nästesjö, post-doc i vetenskapsstudier, Högskolan i Halmstad, disputerade 2024 med en avhandling om hur akademiker i tidiga skeden av karriären behöver navigera i en osäker arbetsmarknad. Han pekade på vikten av trygga anställningar, långsiktiga satsningar och en god arbetsmiljö.
– Oavsett vilket problem vi forskar om, cancerforskning eller sociologisk forskning, så griper arbetsförutsättningarna in och påverkar vilken kunskap som produceras, sa han.
För att illustrera att en bra arbetsmiljö är viktig för att skapa excellent forskning, nämnde Jonatan Nästesjö hur nobelpristagare i intervjuer framhåller all hjälp de fått och hur betydelsefulla kollegorna och de sociala förutsättningarna i en bra forskningsmiljö har varit.
– Forskningspolitiken gör något med människor i akademin. Nobelpristagare nämner aldrig hur härligt det var med konkurrens, eller hur mycket de utvecklades i den eller den ansökningsprocessen om prestigefyllda medel. De pratar om hur trevligt forskargruppen hade tillsammans, hur viktiga de sociala nätverken var och att de stöttade varandra, sa han.
Finns inte bra förutsättningar för utbildning finns inte heller bra forskning
Panelen diskuterade hur forskningspropositionen som presenterades av regeringen i december påverkar det akademiska arbetslivet. Propositionen ”Forskning och innovation för framtid, nyfikenhet och nytta” innebär bland annat satsningar på excellens inom strategiska forskningsområden, konkurrensutsatta forskningsmedel och ökad rörlighet mellan lärosäten i syfte att skapa förutsättningar för bättre forskning.
Åsa Arping är professor i litteraturvetenskap och dekan vid Humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet. Hon ansvarar i sin roll som dekan för både forskning och utbildning och poängterade att forskningspolitiken skulle behöva se mer till helheten.
– Finns inte bra förutsättningar för utbildning finns inte heller bra forskning. Det vi har nu är två olika pengaflöden som inte är i takt. Det krävs helhet, balans och dialog – vilket inte kommer fram i de här propositionerna som bara har fokus på excellens, sa hon.
Jonatan Nästesjö menade att excellens inte är fel i sig, men däremot att alla forskare ska förhålla sig till samma mått för excellens.
– Vi måste ha en forskningspolitik som kan hantera både bredd och spets, men vi har ingen forskningspolitik som hanterar basen – den är helt bortglömd, sa han.
Jag är fascinerad över att vi inte bråkar mer, både allmänheten och internt, över att forskning och utbildning hålls isär som det gör
Panelen samlades kring problemet med resursfördelning mellan forskning och utbildning och menade att satsningar behövs på både spetsforskning och grundforskning inom alla områden.
– Jag är fascinerad över att vi inte bråkar mer, både allmänheten och internt, över att forskning och utbildning hålls isär som det gör. Eller frågar vad som ska hända med demokratiforskning, välfärdsforskning, forskning om mobbning och inkludering i skolan och så vidare, sa Petra Angervall.
Åsa Arping är positiv till forskningspropositionens förslag till ökad samverkan, med mer praktiknära forskning, mellan samhälle och akademi. Samtidigt lyfte hon fram vikten av grundforskning för att det ska fungera.
– Vi behöver samarbeta och bli mer tillvända samhället. Men det går inte om vi inte har basen, teoriutvecklingen. Vi kan ha stora ord om excellens och banbrytande forskning, men det måste också finnas en grund, sa Åsa Arping.
Skulle ni rekommendera unga personer idag att bli forskare, undrade David Brax. Petra Angervall ställde sig tveksam till det.
– Varför ska någon satsa på forskarutbildning och forskaryrket idag? Får man inte arbeta med forskning och lösa viktiga problem så tror jag att man söker sig någon annanstans, sa hon.
Risken med excellenssatsningar i rekrytering är att det blir två olika yrkesgrupper, en som forskar och en som undervisar
Panelen samtalade även om utvecklingen i USA och ett ökat intresse att rekrytera forskare därifrån, vilket till exempel syns i en särskild satsning från Vetenskapsrådet.
– Det finns en massa duktiga forskare i hela världen, men nu vill man rekrytera amerikanska stjärnforskare. I stället hade man behövt se över vilka kompetenser man faktiskt vill ha och söka bredare internationellt, sa Åsa Arping.
– Vi är väldigt politiskt styrda i Sverige, och därför finns risken för kulturkrockar. I USA är man van vid en annan självständighet, trots allt. De internationella forskare jag har jobbat med tycker det är väldigt trångt här, sa Petra Angervall.
– Det är viktigt att satsa på hela forskningsmiljön. Risken med excellenssatsningar i rekrytering är att det blir två olika yrkesgrupper, en som forskar och en som undervisar. Det går inte att tro att man kan placera en stjärnforskare i en forskningsmiljö och så blir det bara bra av sig självt. På empirisk nivå är internationell rekrytering inte så enkelt som man kan tro, sa Jonatan Nästesjö.
Den akademiska friheten är hotad från olika håll och vi har ett väldigt polariserat klimat
Universiteten i USA utsätts för stark press att utesluta forskningsämnen som berör DEI (Diversity, Equality, Inclusion). David Brax frågade avslutningsvis om paneldeltagarna såg en risk för en liknande utveckling i Sverige?
– En del av det USA pågår också i Sverige, till exempel finns inga jämställdhetsrepresentanter eller jämställdhetsombudsmän på universiteten längre, sa Petra Angervall.
– Vi har föreställningen att vi lever på en god plats där den akademiska friheten inte är hotad, att det finns en överenskommelse. Samtidigt har vi ett lågt institutionellt skydd och lagmässigt finns det lite som skyddar den institutionella autonomin, sa Jonatan Nästesjö.
– Svenska universitet och högskolor är starkt politiskt styrda, men något har hänt när politiker går in och kommenterar ämnesområden och enskilda forskare. Den akademiska friheten är hotad från olika håll och vi har ett väldigt polariserat klimat. Det är bara ett val bort så kan vi vara i samma sits som forskare i USA, sa Åsa Arping.
Samtalet ingår i Nationella sekretariatet för genusforsknings verksamhetsområde Ett fritt kunskapssamhälle och modererades av David Brax, utredare på Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet.
