Estlandssvensk grammatik utmanar etablerade teorier
Hur kan grammatiskt "skräp" få nytt liv och förändra vår förståelse av hur språk fungerar? En ny avhandling från Göteborgs universitet visar att en unik grammatisk konstruktion i estlandssvenska dialekter motsäger etablerade antaganden om vad som är möjligt i germanska språk.
Under medeltiden utvandrade människor från Sveriges östkust till Estland. Där utvecklade de egna svenska dialekter som under århundraden kom att formas i nära kontakt med estniska och på avstånd från standardsvenskan. Resultatet blev estlandssvenskan – en grupp dialekter som idag är så särpräglade att de är svåra att förstå för nutida svensktalande.
I avhandlingen undersöks en ovanlig form av adjektivböjning i dessa dialekter. Medan standardsvenskan använder samma adjektivform i meningar som en stor båt och båten är stor, skiljer estlandssvenskan mellan de två positionerna. Adjektivet får olika ändelser beroende på om det står framför substantivet eller efter verbet.
– Det här sättet att böja adjektiv är unikt i ett större språkligt perspektiv. Så vitt vi vet finns det inga andra germanska språk eller dialekter som fungerar på samma sätt, säger Ida Västerdal, nybliven doktor vid Institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi.
Gamla kasusändelser fick nytt liv
Fenomenet har sina rötter i en tid då svenskan höll på att förlora sitt gamla kasussystem. De fornsvenska kasusändelserna hade redan börjat tappa sin grammatiska funktion när de svenska bosättarna kom till Estland.
I Sverige försvann ändelserna så småningom helt. I Estland fick de däremot en ny uppgift: De gamla ändelserna omtolkades och började markera adjektivets position i meningen.
– Det som en gång var rester av ett utdöende grammatiskt system återanvändes för att skapa något nytt. Man kan likna det vid språklig återvinning, säger Ida Västerdal.
Utmanar etablerade teorier
I avhandlingen beskrivs utvecklingen med hjälp av begreppet exaptation, som språkvetenskapen har lånat från evolutionsbiologin. Begreppet används för att beskriva hur något som ursprungligen haft en funktion kan få en helt ny användning. Ett ofta använt exempel är fjädrar som först utvecklades för värmeisolering men senare möjliggjorde flygförmåga hos vissa dinosaurier.
Upptäckten har betydelse långt utanför de estlandssvenska dialekterna. Eftersom forskare tidigare inte känt till några germanska språk med denna typ av adjektivböjning har man utgått från att konstruktionen inte är möjlig inom språkfamiljen.
De estlandssvenska data som analyseras i avhandlingen visar att detta antagande inte stämmer.
– Resultaten innebär att vi behöver ompröva vissa teorier om hur grammatiken är uppbyggd i svenska och andra närbesläktade språk.
De sista rösterna dokumenteras
Idag finns endast ett fåtal äldre talare kvar av de estlandssvenska dialekterna. När Sovjetunionen ockuperade Estland under 1940-talet tvingades många estlandssvenskar fly till Sverige. Här har dialekterna i stor utsträckning inte förts vidare till yngre generationer.
Som en del av forskningen har de sista dialekttalarna intervjuats. Materialet har kombinerats med analyser av äldre dialekttexter för att dokumentera och förstå den unika grammatiken.
Studien visar att även mycket små och hotade språkvarieteter kan ge avgörande kunskap om hur språk fungerar och förändras över tid.
– De mest intressanta språkliga innovationerna uppstår ibland i miljöer som har utvecklats utanför standardspråkets normer. Estlandssvenskan visar hur mycket vi fortfarande kan lära oss av små och nästan försvunna dialekter, säger Ida Västerdal.
Avhandlingen Adjektivkongruens i estlandssvenska. En studie i förändring och variation försvarades vid en disputation den 5 juni. Den går att läsa online: https://hdl.handle.net/2077/91358
Kontakt:
Ida Västerdal, tel: 0733-944326, e-post: ida.vasterdal@svenska.gu.se