Diplomater är vana vid att hantera oenighet i olika frågor. Samtidigt har polariseringen ökat vilket ställer nya krav på det diplomatiska arbetet, exempelvis när det gäller genus- och sexualpolitiska frågor. Forskning visar att länder markerar ideologisk tillhörighet genom att ta ställning i ämnen som abort, samkönade relationer och jämställdhet. Det kan skapa blockbildningar eller spänningar i internationell politik.
– Att tala i termer av ”vi” och ”dem” har i viss mån försvårat det diplomatiska arbetet inom FN. Men FN är bara en av många arenor för diplomati. Runt om i världen finns tusentals bilaterala ambassader och regionala forum, men det finns knappt någon forskning om hur dessa påverkas av den ökande polariseringen. Jag har undersökt hur diplomatin fungerar på just den nivån, med särskilt fokus på frågor som rör genus och sexualitet, säger Monika de Silva, nybliven doktor i statsvetenskap.
I sin avhandling har hon intervjuat över 40 diplomater verksamma i Warszawa och Bryssel. I Warszawa undersökte hon hur diplomater från mer liberala länder hanterade kritik från den polska regeringen efter att ha deltagit i pride-parader. I Bryssel fokuserade hon på EU:s förhandlingar kring Istanbulkonventionen som syftar till att förebygga våld mot kvinnor.
– När det gäller pride-paraderna i Warszawa blev diplomater anklagade för att lägga sig i Polens inrikespolitik genom att visa sitt stöd för hbtq-frågor. Brysselförhandlingarna om konventionen väckte starka reaktioner från länder med populistiska värderingar som upplevde att deras livsstil ifrågasattes.
Enligt Monika de Silva är dock diplomater mer än bara budbärare för sina regeringar.
– Diplomater har ett visst tolkningsutrymme, vilket innebär att de kan välja att representera sitt lands politik på ett mer eller mindre konfrontativt eller lyhört sätt. Min forskning visar att det faktum att diplomater fortsätter att mötas och föra dialog, trots stora värderingsskillnader, i sig kan motverka polarisering. Personliga möten bidrar till att minska misstänksamhet, reda ut missförstånd och förhindra att frågor om exempelvis jämställdhet utvecklas till symboliska slagfält.
Monika de Silvas forskning visar alltså att diplomatin i tider av ökad polarisering kräver ett visst mått av oberoende mellan regeringar och diplomatiska tjänstemän.
– Diplomati handlar om mer än att bara främja staters intressen. Om den reduceras till ett verktyg för snäva och kortsiktiga mål, vilket kan ske när populistiska regeringar stärker kontrollen över statsförvaltningen, riskerar vi att förlora en viktig mekanism för att hantera komplexa internationella utmaningar.
Text: Anna-Karin Lundell
