– Berättelseforskning intresserar sig för hur människor skapar mening och identiteter tillsammans med andra genom att berätta. Berättelser gör det möjligt för oss att resa i tid och rum, från det förflutna till framtiden. Samtidigt formas vi människor av kulturella berättelser om vilka vi är, vad vi bör göra och sträva efter. Det är bland annat i studier av relationen mellan människans levda liv och de livsmanuskript som erbjuds av kulturella berättelser som berättelseforskningen skapar viktig kunskap, förklarar Marie Karlsson från Uppsala universitet som varit med på samtliga 18 konferenser.
Ett brett forskningsfält
I år var första gången som konferensen ägde rum i Göteborg. På Pedagogen vid Göteborgs universitet, på Institutionen för didaktik och pedagogisk profession (IDPP) samlades forskare från olika discipliner och lade fram texter som på olika sätt knöt an till berättelseforskning som forskningsfält. Några av årets bidrag var forskning om hur barn och unga använder berättelser för att berätta om svåra familjerelationer, hur kulturer synliggörs i skolsköterskor och -kuratorers berättande om sitt arbete samt hur lärarstudenter förhandlar sin läraridentitet genom att berätta om händelser från sin verksamhetsförlagda utbildning (VFU).
Stina Michelson, från Stockholms universitet, berättade om resultaten från sin avhandlingsstudie om hur barn använder berättande och berättelser om svåra familjesituationer.
– Jag visade exempel på hur barns narrativa aktörskap blir synligt när vi studerar hur de förhandlar relationer, positioner och erfarenheter via berättandet. Mitt huvudbudskap är att vi som möter barn och unga behöver skapa utrymme för berättande med utgångspunkt i synen på barn som aktörer, om än i svåra livssituationer.
Stina Michelson menar att berättelseforskningen är viktig för att reflektera kring barnsyn och barnens sätt att hantera sin situation. Det i sin tur är viktigt för andra barn med liknande erfarenheter och de vuxna som möter barn i utsatthet.
Berättelseforskning och utbildningsvetenskap
Även utbildningsvetenskap och lärarstudenternas utbildning stod i fokus. Två av årets arrangörer, Ola Henricsson och Charlotte Nilsson, presenterade sin intervjustudie ”'Det var bara så' – lärarutbildningen blev hela universitetets angelägenhet”. Ola Henricsson deltog även med ett bidrag tillsammans med konferensens tredje arrangör Cathrine MacHale Gunnarsson.
– Vi presenterade vår gemensamma studie i vilken vi analyserar ett seminarium där sex lärarstudenter som ska bli lärare från förskoleklass till årskurs tre berättade om sina erfarenheter från sin VFU, berättar Ola Henricsson.
– Vårt resultat visar hur studenterna använder berättande för att dela med sig av allt från fina till mer eller mindre jobbiga erfarenheter. Att berätta om erfarenheter är ju, i sig självt, inte så märkvärdigt men vad vi upptäckte var hur studenterna efter att de lyssnat på varandras berättelser, kollektivt, förhandlade och gav berättelserna en mening, en poäng, något att ta med sig inför för framtida handlande. Den typen av berättelser har jag och Catherine kommit att kalla för spark stories.
Ola Henricsson menar att berättelseforskningen ger möjlighet att skapa mening åt känslomässiga upplevelser i jobbet som lärare tillsammans med kollegor, och samtidigt konkretisera teoretiska kunskaper genom att berätta om händelser.
”En repertoar av förhållningssätt”
Genom konferensen får deltagarna möjlighet att lära av varandra och få ett tvärvetenskapligt perspektiv på sin egen forskning. Det är någonting som uppskattas av deltagarna.
– Jag tar med mig en repertoar av förhållningssätt till berättelseforskning, ett fint klimat, ett nyfiket sammanhang med stringens. Det var väldigt fint upplagt, med i förväg utsedda kommentatorer, och att alla var med vida alla presentationer och dialoger, säger Cecilia Ferm Almqvist från Göteborgs universitet, som deltog med sin och Carl Holmgrens forskning kring hur Hartmunt Rosas resonansbegrepp kan hjälpa oss att förstå högre musikutbildning.
Text: Annie Rinaldo
