Under efterkrigstiden, mellan cirka 1950 och 1970, började Sverige förändra hur barn med rörelsehinder togs om hand. Tidigare placerades dessa barn ofta på särskilda institutioner, ”Vanföreanstalter”, skilda från andra barn. Men gradvis började de nu i stället att inkluderas i den nya grundskolan.
Samhällsbygget efter kriget
− Min forskning visar att detta inte bara var en fråga om pedagogik eller omsorg – det var en del av ett större samhällsbygge, säger historikern Anne Berg.
Hon menar att övergången från segregering till integration bör ses som en del av den socialdemokratiska statsbildningen. När politiker och experter började ifrågasätta institutionernas roll, växte en ny idé fram: att skapa ett mer rationellt och jämlikt system där alla barn skulle få samma rätt till utbildning.
− Det handlade om att förstatliga och omorganisera vården och skolan, och därmed också om att forma den moderna välfärdsstaten.
För barn med rörelsehinder innebar de nya politiska vindarna att de välkomnades till den vanliga skolan med andra barn. På vanföreanstalterna hade de bott och arbetat med till exempel skomakeri och klädsömnad.
− På 1960-talet blev begreppet integration centralt. Att barn med rörelsehinder skulle gå i samma skolor som andra barn sågs som ett uttryck för den socialdemokratiska visionen om ett samhälle där alla individer kunde röra sig fritt mellan olika delar av livet – arbete, utbildning, vård och fritid.
Nytt liv för rörelsehindrade barn
Historikern Anne Berg säger att detta var en stor konstrast till det borgerliga 1800-talets samhälle som vilade på idén att arbete, vård och utbildning skulle finnas inom samma isolerade institution. Det vanligaste exemplet på detta var vanföreanstalter där barnen bodde, lärde sig ett yrke och sedan arbetade även som vuxna.
− Integreringen blev därmed inte bara en skolpolitisk reform, utan en del av den socialdemokratiska statsformeringsprocessen.
Under slutet i av 1970-talet hade de flesta institutioner som kallades ”vanföreanstalter”, där barn och vuxna med rörelsehinder bodde, stängts ned. I stället bodde barnen kvar hemma och gick i den vanliga grundskolan.
Artikeln “Mobility Disability, Education and the Welfare State: Policy-Making and the Integration of Children with Mobility Disabilities into the Public School System in Post-War Sweden.” är publicerad i History of Education och finns att läsa online.
Text: Cecilia Sjöberg
