Att reda ut överlappningen: Studie avslöjar förvirring och brister i diagnoser av autism, psykos och katatoni
En ny studie belyser diagnostisk förväxling mellan autism, psykos och katatoni
En ny internationell översiktsstudie, ledd av forskare i Sverige och USA, har funnit att kliniker i svåra fall kan ha svårt att skilja mellan autism, psykos och katatoni — tre allvarliga tillstånd som ibland kan förekomma tillsammans men som kräver olika behandling.
Denna kartläggande översikt, publicerad i Journal of Autism and Developmental Disorders, granskade decennier av forskning och fann att förväxling mellan dessa diagnoser är utbredd i slutenvård, vilket ofta leder till fördröjd eller felaktig behandling.
Tre tillstånd – en komplicerad bild
Autism, psykos och katatoni betraktades en gång i tiden som delar av samma sjukdom – schizofreni. Även om vetenskapen sedan dess har särskilt dem, kan symtomen överlappa varandra.
”Eftersom dessa tillstånd delar beteendemässiga tecken kan det vara extremt svårt att särskilja dem,” säger huvudförfattaren Dr. Johan Nyrenius, forskare vid Gillbergcentrum, Göteborgs universitet och Lunds universitet, samt psykolog vid den psykiatriska kliniken i Helsingborg. ”Den osäkerheten kan få allvarliga konsekvenser för patienterna.”
Katatoni kan till exempel orsaka mutism (oförmåga att tala), onaturliga kroppsställningar eller repetitiva rörelser — symtom som kan likna beteenden som ibland ses vid autism. Psykoser kan bland annat medföra social tillbakadragenhet och brist på känslouttryck, vilket också kan överlappa med autistiska drag.
Studien fann att sådana likheter kan leda till uteblivna eller fördröjda diagnoser, ibland i flera år. I flera av de ingående studierna förvärrades patienternas tillstånd när behandling för en diagnos gavs för en annan — särskilt när katatoni misstolkades som psykos och behandlades med antipsykotiska läkemedel.
Översikten: Endast 17 studier världen över
Forskarna gick igenom 752 vetenskapliga artiklar publicerade mellan 1980 och 2024, men fann bara 17 som direkt undersökte patienter där det fanns misstanke om alla tre tillstånden.
De flesta var rapporter om enstaka eller ett fåtal patienter — och förklarade inte tydligt hur klinikerna fastställde varje diagnos.
De flesta av studierna använde strukturerade bedömningsinstrument för katatoni, men bara ett fåtal använde strukturerade bedömningsinstrument för psykosdiagnostik och gav istället vaga eller överlappande beskrivningar av de symtom som ansågs vara uttryck för psykos.
Med andra ord är även forskarsamhället inte helt säkert på hur dessa tillstånd ska skiljas åt.
Vad studierna fann
Kvalitativ analys av innehållet i studierna identifierade fyra återkommande teman:
- Katatoni som den gemensamma nämnaren – I många fall beskrevspatienter visa tecken på katatoni, och samtidigt visa tecken på psykos eller autism.
- Fördröjda diagnoser – Katatoni överskuggades ofta av autism eller psykos, vilket ledde till att katatoni missades eller identifierades sent i vårdförloppet.
- Osäkerhet kring behandlingseffekt – Effekterna av given behandling beskrevs som otydlig och svårtolkad, och det fanns inte någon tydlig samsyn mellan de olika artiklarna kring hur patienter med verklig samsjuklighet mellan alla tre tillstånd bör behandlas. Vissa förbättrades med bensodiazepiner eller elbehandling (ECT), medan andra inte förbättrades – eller till och med försämrades.
- Oklara biologiska orsaker – Några artiklar undersökte genetiska samband, till exempel mutationer i SHANK3-genen eller trisomi 21 (Downs syndrom), men inga sådana samband kunde bekräfta.
Behandling: en riskfylld balansgång
Studierna lyfte fram oroande behandlingsrisker. I flera artiklarförvärrade antipsykotiska läkemedel — som normalt ordineras vid schizofreni — katatona symtom såsom mutism, orörlighet eller stelhet.
I kontrast gav behandlingar som lorazepam (ett lugnande medel) och ECT ofta förbättring, särskilt när katatoni identifierades tidigt.
”Att känna igen katatoni snabbt är avgörande,” skrev författarna. ”Att behandla det som psykos kan leda till försämring, inte återhämtning.”
Varför det är viktigt
Konsekvenserna av diagnostisk förvirring kan vara allvarliga. En felaktigt diagnostiserad patient kan tillbringa månader eller till och med år på fel medicinering – eller helt utan behandling.
Forskarna efterlyser nya diagnostiska riktlinjer, bättre utbildning för kliniker och storskaliga studier för att utvärdera nyttan av strukturerade verktyg som Kiddie Schedule for Affective Disorders and Schizophrenia (K-SADS), Positive and Negative Syndrome Scale (PANSS) eller Brief Psychiatric Rating Scale (BPRS).
De menar också att det finns ett behov av att utveckla behandlingsalgoritmer som kan vägleda kliniker på ett säkert sätt när en patient uppvisar överlappande symtom på autism, psykos och katatoni.
En uppmaning till tydlighet
I slutändan understryker studien hur lite som faktiskt är känt om dessa komplexa överlappningar – och hur brådskande behovet av mer forskning är.
”Vår översikt visar att många fall faller mellan stolarna,” säger Dr. Nyrenius. ”Vi behöver bättre diagnostiska metoder och kliniska prövningar för att verkligen förstå och behandla den här typen av komplex samsjuklighet.”
Tills dess varnar forskarna för att många patienter kan förbli ”mellan” tre diagnoser — och utan rätt hjälp.
Text av Anna Spyrou, Kommunikatör
Ladda ner artikeln:
Nyrenius, J., Zander, E., Ghaziuddin, M. et al. Co-occurrence of Autism, Psychosis and Catatonia: A Scoping Review. J Autism Dev Disord (2025). https://doi.org/10.1007/s10803-025-07086-2
