Så lyckas idéburna organisationer bli digitala
Lisen Selanders forskarbana började i Lund med en avhandling som undersökte motstånd och cynism i förhållande till digitalisering. Men så läste hon en debattartikel från Amnesty International om ”rätten att göra uppror på nätet” och då bytte hon inriktning.
– JAG ÄR SVAG FÖR de idéburna organisationerna. De är viktiga och ger mig en tro på människan.
Efter att ha läst debattartikeln från Amnesty International kontaktade hon människorättsorganisationen och bad om att få studera deras digitala organisering. Det ledde till två projekt finansierade av Marcus och Marianne Wallenbergs stiftelse där Amnesty International blev föremål för forskning i hur idéburna rörelser organiserar sig digitalt.
– Amnesty var väldigt intressanta, de vågade testa nya former för engagemang. Till exempel utvecklade de en digital plattform där de bjöd in digitala volontärer i deras olika utredningsarbeten. Bland annat la de upp satellitbilder över Darfur, där syftet var att identifiera vilken förstörelse som skett där genom att jämföra bilder, säger Lisen Selander.
Redan första dagen kunde Amnesty International se hur 4 500 digitala volontärer la ner 525 timmar för att analysera 33 000 kvadratkilometer av marken i Sudan, vilket hade varit omöjligt att organisera utan internet.
– Min forskning handlar om att försöka förstå hur vi engagerar oss i ett digitalt samhälle och granska de idéburna organisationernas digitala förändring. Det digitala landskapet har lockat nya grupper som delvis beter sig annorlunda än traditionella frivilligarbetare. Forskningen pekar på ett ”rörligare”, mer kortlivat och fokuserat engagemang i specifika frågor. Det är ett uttryck för den transformation som skett i västvärlden, där det är svårare att hitta lokala eldsjälar som går upp helt i en idéburen organisation under hela sitt liv, säger Lisen Selander.
HENNES FORSKNING pekar på för- och nackdelar med den digitala organiseringen. Möjligheterna att nå ut till många fler och helt nya grupper med människor genom digitala verktyg gör att organisationernas medlemstal kan växa snabbt. Men samtidigt blir rörelsen mer heterogen och organisationen försvagas när åsikterna om vad som är ”meningen med föreningen” blir fler. Vi talar därför ibland om en digital paradox.
– Det här skulle jag säga är högaktuellt i forskningen. Hur kan idéburna organisationer skydda sina kärnvärden och vara motståndskraftiga, men samtidigt förändras och vara innovativa? säger Lisen Selander. De behöver också hantera nya digitala omständigheter, såsom misinformation, cybersäkerhetshot, och utveckla en form av motståndskraftig digital infrastruktur – för att säkerställa att systemen fungerar under kriser och katastrofer när de behövs som mest.
Traditionellt sett finns ett inbyggt motstånd mot förändring i organisationerna, de är försiktiga och flyttar ogärna sina positioner. De idéburna organisationerna har ofta funnits länge och har ett arv att förvalta. Detta utmanas dock av de digitala teknologierna.
– Digitala teknologier är generativa, de kan förändras och data kan återanvändas, uppdateras eller tas bort. På så vis kan teknologierna och datan byta betydelse över tid och rum, vilket är en försvårande omständighet i en digital organisering, säger Lisen Selander.
Nyligen rapporterade BBC om ett fall från Iran, där bilder från trafikövervakningskameror hade bytt syfte och användes för att utfärda straff mot kvinnor som bar sin hijab på ett felaktigt sätt, enligt regimen.
NYCKELN FÖR ATT FORTSÄTTA vara relevanta blir för de idéburna organisationerna att digitaliseras och vara innovativa utan att lämna det som varit styrkan sedan början – den lokala förankringen, menar Lisen Selander.
– Se vad som hände efter skolskjutningen i Örebro. Snabbt var Röda Korset på plats med sin krisberedskap och jourverksamhet online. Lokalföreningen fanns redan där, de kände människorna och den lokala miljön, och de har resurser, upparbetade processer och kraft i väggarna. Frågan är hur de, och andra organisationer, kan vidmakthålla den lokala närvaron i en digital värld?
För att få svar på det har Lisen Selander inlett ett nytt forskningsprojekt med just Röda Korset, där hon ska undersöka hur de jobbar digitalt för att attrahera nya gruppeer av människor och samtidigt behålla sin kärnverksamhet. Hon ser att Röda Korset, precis som Amnesty International, är innovativa och vågar tänka nytt.
– De är värdedrivna och centrala samhällsbärare. Jag har tilltro till att de kan dra nytta av digitaliseringen i samhället och också hitta digitala eldsjälar som kan stärka ideella och lokala krafter. Vi behöver värna den här typen av organisationer – i tider som dessa mer än någonsin.
Lisen Selander
Är: Professor i Informatik.
Ålder: 46 år.
Familj: Jonas, Eva-Li och Emmett.
När jag inte forskar: Då springer jag!
Text: Olof Lönnehed
DÅ: ”Slacktivism, vilket fritt översatt betyder bekväm aktivism. Det gjordes skillnad på ideellt engagemang online och offline. I stället för att spika plakat och gå i demonstrationer utanför en ambassad kunde personer som sympatiserade med organisationens idéer sitta kvar vid datorn och bidra under några få minuter. Det som skedde online såg som mindre värt, eftersom det klassades som bekvämt och mindre uppoffrande. Det var inte en produktiv diskussion som vi har gått ifrån idag.”
NU: ”Det är svårt att tänka sig en värdegrundad rörelse som inte har en digital strategi. Den fysiska och digitala organiseringen är sammanflätad. Vi ser att även den lokala infrastrukturen i ideella organisationer är kritisk men att det finns ett växande behov av att nå ut till nya grupper av frivilligarbetare. För det behövs en digital infrastruktur.”
I FRAMTIDEN: ”De värdeburna organisationerna behöver kunna hantera digital misinformation och desinformation och samtidigt själva vara innovativa. Det behövs en techkompetens och en digital kapacitet. Jag tror att idéburna organisationer har en bra möjlighet att nå ut i bruset av information. Att engagera sig är att vara med och skapa mening, och vem vill inte det?”