Så formas kunskap i en digital tid

Hennes intresse för språk och lärande har också personliga rötter. Sylvana Sofkova Hashemi växte upp i dåvarande Tjeckoslovakien och kom till Sverige i unga år, en erfarenhet som väckte ett tidigt intresse för språk, språkutveckling och utbildning.

– Jag har egentligen alltid varit intresserad av hur människor lär sig. Språk blev en naturlig ingång, eftersom jag själv har levt med flera språk parallellt, säger Sylvana Sofkova Hashemi, professor i ämnesdidaktik med inrikting mot svenska.

Efter studier i språkvetenskap och datalingvistik växte intresset för skola och undervisning fram. I sin avhandling från 2003 studerade hon mellanstadieelevers skrivande och hur grammatikprogram och språkgranskningsverktyg fungerade i praktiken.

– Jag såg tidigt att digitala verktyg inte är neutrala. De påverkar hur elever skriver, och de är ofta inte anpassade till det som är typiskt för elevtexter.

När verktygen formar skrivandet

Språkverktygen missade ofta borttappade tempus, talspråkliga uttryck eller osäkerhet kring de och dem, sådant som är vanligt i elevers texter. Det gjorde lärarens roll avgörande.

– Som lärare behöver man veta vad ett verktyg faktiskt gör och inte gör. Vad stödjer det, vad begränsar det och varför väljer jag just detta verktyg i min undervisning?

Den tidiga forskningen lade grunden för hennes fortsatta arbete med didaktiska val, lärarprofession och samspelet mellan teknik och undervisning.

Fler sätt att uttrycka kunskap i klassrummet

I dag fokuserar hennes forskning på hur det kommunikativa landskapet förändrats. Skrift och tal är inte längre ensamma bärare av mening. Bilder, ljud, film och digital interaktion är en självklar del av undervisningen.

– Vi kommunicerar i dag med flera olika uttryck i hela samhället, och skolan är inget undantag. Lärare kombinerar text, bild, ljud och digitala resurser, och elever förväntas visa sin kunskap på fler sätt än tidigare.

Samtidigt visar forskningen att det ofta fortfarande är det skrivna eller talade som uppmärksammas i undervisning och bedömning.

– Elever kan ha gjort medvetna val av bilder eller röst, men saknar stöd i hur dessa uttryck ska förstås och värderas.

Tillsammans med lärare har hon därför utvecklat modeller för didaktisk design, bland annat tanketärningsmodellen.

– Vi såg att undervisningen ofta utgick från tekniken. I stället behöver man börja i lärandemål och innehåll och därefter välja resurser. Ibland är det viktigaste didaktiska valet att se värdet med digitala verktyg för kunskapsutvecklingen.

För Sylvana Sofkova Hashemi handlar digitalisering inte om att ersätta analoga arbetssätt, utan om att skapa mervärde , när tekniken faktiskt möjliggör något som annars inte är möjligt.

Nya frågor: data, AI och virtuella miljöer

I dag rör sig hennes forskning vidare mot nya frågor där teknikens utveckling ställer nya krav på professionen.

Ett aktuellt spår handlar om hur skolor använder ny ögonrörelsemätningsteknik för att analysera elevers läsutveckling. Tekniken ger detaljerad information om hur elever avkodar text, men väcker också frågor om hur lärare ska tolka och använda den.

– Det räcker inte att ha tillgång till data. Lärare behöver utveckla en didaktisk kompetens för att förstå vad den visar och hur undervisningen ska anpassas.

Ett annat projekt undersöker hur virtuella miljöer kan användas i distansundervisning för elever med problematisk skolfrånvaro. Tillsammans med lärare prövas hur VR-miljöer kan stödja både ämneskunskaper och social utveckling.

– Frågan är alltid densamma: Hur designar vi undervisning som faktiskt gynnar lärande? Tekniken är ett medel, inte ett mål.

Initiativ för digitalisering i utbildning

Sylvana Sofkova Hashemi driver också flera nationella och nordiska initiativ kring digitalisering och framtida textkompetenser i utbildning. Hon är initiativtagare till det nationella nätverket TIMDA, som driver en uppmärksammad blogg om framtida textkompetenser, och leder det nordiska nätverket EDUCERE kring onlineundervisning och integrering av generativ AI i akademiska praktiker. Vid Göteborgs universitet bygger hon tillsammans med kollegor upp ett forskningsnav för forskning om högre utbildning – Higher Education HUB. 

Under våren kommer också den uppdaterade andra upplagan av boken Digital kompetens för lärare, som sammanfattar många av de frågor hon arbetat med under två decennier. Sylvana Sofkova Hashemi är en av redaktörerna och har skrivit flera kapitel där ett 20-tal forskare medverkar.

– Digital kompetens är inte en teknikfråga utan en professionsfråga.

Digital kompetens och demokrati

I skoldebatten ser Sylvana Sofkova Hashemi risker med både teknikoptimism och tekniktrötthet.

– Att ställa digitalt och analogt mot varandra leder fel. Elever ska leva och verka i ett digitaliserat samhälle. Digital kompetens handlar om att kunna förstå, värdera och agera. Det är i grunden en demokratifråga.

Som professor i ämnesdidaktik med inriktning mot svenska vill hon fortsätta utveckla forskning i nära samverkan med skolans praktik.

– Det är i mötet med lärare och elever som de relevanta frågorna uppstår. Det är där forskningen behöver ta sin utgångspunkt för att bidra till utveckling.

Text: Ragnhild Larsson