Mellan kropp och kön: Trans som litterärt motiv i postmodernitetens svenska skönlitteratur
Kort beskrivning
Mitt doktorandprojekt undersöker trans i svensk skönlitteratur under fyrtio år. I mitten av tiotalet exloderade intresset för olika former av transgöranden och könsväxlingar i svensk litteratur – men det betyder inte att transmotiv är något nytt i litteraturen.
Min avhandling undersöker transmotiv mellan 1972 till 2012, för att se vilka fantasier och farhågor som transfigurer har burit på. En motivinventering har identifierat över sextio texter, men analysen fokuserar på fyra romaner och en novell: Bengt Sundblads K.U.R, Peter Kihlgårds Fadder Teiresias vår, Ninni Holmqvists ”Kostym”, Aris Fioretos Sanningen om Sascha Knisch och Ann Lagerhammars Det som ögat ser.
Litterära motiv om könsväxling har funnits så länge det har funnits litteratur, men med medikaliseringen av transpersoner under 1900-talet skapas nya sätt att göra trans. Från och med början av 2010-talet, exploderade utgivningen av böcker med transmotiv på svenska. Det sammanföll med en ökad uppmärksamhet på transpersoner i massmedia och synlighet i sociala medier. Min avhandling ställer frågan hur transmotiven såg ut under decennierna som föregick denna explosion. Vad gör litteraturen med transmotivet och transmotivet med litteraturen? Avhandlingen "Mellan kropp och kön: Trans som litterärt motiv i postmodernitetens svenska skönlitteratur" närmar sig den frågan genom att undersöka transmotiv och deras förändring i svenskspråkig skönlitterär prosa mellan 1972 och 2012. Projektet uppmärksammar både verk som varit förbisedda eller bortglömda och lyfter transtematiken i verk som inte tidigare har lästs ur det perspektivet.
Det övergripande syftet är undersöka transmotivens förändringar under perioden genom att analysera fyra romaner och en novell. Hur ser den skönlitterära skildringen av könsväxlingar ut när nya sätt att förkroppsliga kön läggs till den mänskliga erfarenheten? Analysen fokuserar hur trans görs som en effekt av berättarstrategier i fyra romaner och en novell: Bengt Sundblads K.U.R, Peter Kihlgårds Fadder Teiresias vår, Ninni Holmqvists ”Kostym”, Aris Fioretos Sanningen om Sascha Knisch och Ann Lagerhammars Det som ögat ser. En översiktlig motivinventering placerar dessa fem verk i en historisk translitterär kontext. Med hjälp av queerteori och transteoretiska perspektiv undersöks vilken betydelse får kropp i relation till kön och kön i relation till kropp, för att undersöka hur litteraturen bearbetar gränserna mellan begripliga och obegripliga sätt att göra och förkroppsliga kön.
Jag undersöker transmotivets utveckling under en historiskt signifikant och ur transteoretiskt perspektiv outforskad period i svensk litteraturhistoria. Undersökningen görs mot bakgrund av stora medicinska, institutionella, juridiska och sociala förändringar under perioden. 1972 reglerar Sverige vilka transpersoner som får ändra juridiskt kön, 2012 avskaffas lagens steriliseringstvång. Dessa två punkter ramar in de institutionella och juridiska förändringarna av hur kropp relaterar till kön. Könskorrigering var i allmänhetens ögon någonting nytt, vilket gjorde att transmotiven kunde bära på en mängd helt nya konnotationer, fantasier och symbolvärden. Genom transmotiven kunde litteraturen under den här perioden utforska frågor om kön, sexualitet, kropp och identitet. Det är gestaltningen av denna föränderliga, manipulerade och könskomplicerande kropp som står i centrum för mitt avhandlingsprojekt.