Mellan konfliktzoner och föreläsningssalar

Hur upplevde du balansen mellan juridisk analys och det praktiska diplomatiska arbetet under din tid vid EU:s utrikesförvaltning i Bryssel?

– Med juridisk analys menar du arbetet som akademiker?  Det är som två olika verkligheter att arbeta som rättsvetare i en akademisk miljö och som rådgivare i EU:s utrikesförvaltning. Här är det rättsliga, det juridiska, det centrala. I det diplomatiska policyarbetet för EU, även när jag arbetat som rådgivare på rättstatsfrågor och mänskliga rättigheter, så är juridiken bara en faktor bland andra. I policyarbetet är det centrala att förstå politiska sammanhang och att kunna balansera olika intressen. 

– Men däremot har det alltid hjälpt mig att vara jurist. Jag har fått lära mig policyarbetet, konfliktanalys och politisk analys, men har haft med mig kunskap om de underliggande, rättsliga ramarna som jag behöver förhålla mig till, vad som är – eller bör vara – möjligt och inte. Det har också gett mig fördelar i policyarbetet på så sätt att jag har haft ”näsa” för vad som är politiskt möjligt och inte möjligt. 

Hur förändrades EU:s syn på situationen i Sahel under din tid där, och vilken roll spelade juridiska bedömningar i dessa processer?

– Jag var utsänd till EU:s utrikesförvaltning av Finland för att arbeta med koordinering av EU:s och – i viss mån – medlemsländernas stöd för arbetet med säkerhet och stabilisering i Sahel regionen i Afrika. En del av det här arbetet handlade om att koordinera EU:s stöd för att utbilda militären om deras humanitärrättsliga ansvar. Så juridisk kunskap var relevant. 

– Det här jobbet fick dock ett relativt abrupt slut efter statskupperna i Mali, Burkina Faso och Niger som i princip satte stopp för det av EU stödda regionala samarbete. Kupperna ledde även till motstånd mot Frankrike, f d kolonialmakt i regionen och drivande bakom EU:s engagemang för regionen. Kupperna öppnade även upp för ökad närvaro i regionen av privata säkerhetsbolag stödda av Ryssland, vilket givetvis även påverkade EU:s arbete. Visst, kunskap om internationell rätt hjälpte mig att förstå internationellrättsliga frågor relevanta för kupperna, men konkret försvann mitt koordineringsuppdrag när det regionala samarbetet föll sönder, och medan EU funderade på vilka steg det förändrade geopolitiska landskapet i regionen.   

– På ett bredare plan, så är givetvis den internationella rätten, EU-rätten och relevant nationell rätt alltid centralt när EU:s stöd till krishantering i tredje länder. EU arbetar inom de ramar som sätts genom avtal med tredje land, och rättstatsprinciper och mänskliga rättigher är centrala när EU utvecklar sina krishanteringsstrategier. Detta sagt, så är arbetet i konfliktsituationer alltid komplext, än mer i det nuvarande tumultartade geopolitiska världsläget. Både i arbetet i Sahel och internationellt är det inte alltid lätt att använda sig av rättsliga principer för att navigera i politiskt komplexa landskap.

Efter jobbet fokuserat på Sahel, koordinerade du arbetet med klimat och säkerhet vid EU:s utrikesförvaltning. Vilka var de största utmaningarna i att integrera klimat- och säkerhetsperspektiv i EU:s utrikespolitiska arbete?

– Klimatpolitiken är väldigt central för EU och många internationella aktörer, men den övergripande säkerhetssituationen och det minskade utrymmet för multilaterala relationerna påverkar framgången kring de klimatpolitiska frågorna. Klimatpolitiken får ”tävla” om uppmärksamhet med frågor om konkurrenskraft och säkerhet. Så en utmaning är att se till att klimatmål bevaras som centrala.

Vi har i dag mycket information om 
t ex de direkta miljökonsekvenserna av kriget i Ukraina, och den miljöförstörelse som fyra decennier av krig har lett till i Afghanistan. Det finns också mycket forskning och analys från t ex Sahel om hur klimatförändringar och våldsamma konflikter påverkar varandra. 

– Vi håller på att bygga upp kunskap och arbetssätt för att arbeta med klimatfrågor i konfliktsituationer. Vi har i dag mycket information om t ex de direkta miljökonsekvenserna av kriget i Ukraina, och den miljöförstörelse som fyra decennier av krig har lett till i Afghanistan. Det finns också mycket forskning och analys från t ex Sahel om hur klimatförändringar och våldsamma konflikter påverkar varandra. Vi har dock inte i dag effektiva verktyg för att handskas med konfliktnystan där olika konfliktdimensioner samverkar och förvärrar varandra.  

– Utmaningarna här är att nå ut med kunskap om hur klimatförändringar påverkar säkehet, men också att konkret förstå hur olika EU instrument kan användas i det här arbetet. I mitt arbete med dessa frågor i EU, så arbetade jag med EU delegationer, EU:s multilaterala enheter och med många olika tekniska organ som t ex EU:s satellitcenter. Jag hade även möjlighet att arbeta med flera av de miljörådgivare som Sverige sände ut till EU:s krishanteringsfunktioner i Bryssel och runtom i världen. Jag upplevde att jag var med och byggde ett community-of-practice om klimat och säkerhet.

Vad anser du är den största skillnaden mellan att arbeta inom EU-apparaten och att arbeta i mer traditionella forsknings- eller analysmiljöer?

– Det jobb jag haft i EU är vanliga handläggartjänster, man är ansvarig för att säkerställa uppföljningen av specifika policydokument, man är även delaktig i större sammanhang där man får lära sig att ”beta av saker” effektivt. Det är ett kollegialt arbete då samarbete och förankring mellan olika områden krävs. EU är en enorm organisation och mer hierarkiskt än akademin. Så man måste snabbt anpassa sig och lära sig när du behöver förankra och följa order och när du kan ta egna initiativ. Genom att gå mellan olika system får man lära sig olika institutionella kulturer. Det är väldigt lärorikt. 

– Afghanistan var för mig lättast, eller kanske det arbete som passade mig bäst. Väldigt handgripligt.

– Afghanistan var för mig lättast, eller kanske det arbete som passade mig bäst. Väldigt handgripligt. Jobba i fält i en konfliktzon blir väldigt praktiskt och verkligt. Det är nära och engagerande. Du behöver förstå människor och situationer, vem du kan lita på och inte. Det finns dock en diskrepans mellan vad man själv ser och upplever i fält och hur den analys som sker i t ex Bryssel eller andra internationella högkvarter. Det kan vara frustrerande, att känna att man ser möjligheter, medan det internationella engagemanget ser helt annorlunda ut. Det finns alltid utrymme för idealism och genuint engagemang är viktigt, eftersom varje konflikt för med sig så mycket förstörelse. Men det är också viktigt att komma ihåg att perfekta lösningarna finns sällan i konfliktisituationer.

– Men det är också roligt att komma tillbaka till det akademiska. Det ger tid för reflektion, det är kul med mötet med studenterna och jag tycker särskilt mycket om att komma tillbaka till undervisningen. 

Vad är dina planer och ditt fokus nu när du är tillbaka på Juridiska institutionen?

– Söka forskningsmedel. Fundera på hur jag kan använda min erfarenhet från klimat och säkerhetsfrågor för forskning. Landa tillbaka i undervisningen. Just nu handleder jag uppsatser inom det område jag jobbat med, nästa läsår skall jag en tid forska vid den rättsliga fakulteten vid SciencePo i Paris och vara ansvarig för internationellrättskursen på juristutbildningen.