Hannah vill få fler barn att äta frukt och grönt

Efter många år som dietist på sjukhus ville Hannah Helgegren utvecklas. Samtidigt såg hon att det fanns frågor i den kliniska vardagen som behövde beforskas.

– Jag hade arbetat som dietist på sjukhus i många år och var sugen på att utvecklas. Det var uppenbart att mycket av det som jag och mina kollegor mötte i den kliniska vardagen både kunde och borde beforskas för att på sikt kunna förbättras. Jag arbetar i ett multidisciplinärt team som behandlar barn med obesitas. I våra behandlingssamtal så tyckte jag att vi saknade bra sätt att prata om frukt och grönsaker, något som är viktigt för både vuxna och barn men lite extra viktigt som ett redskap i vikt- och hälsoarbetet med barn och ungdomar som har obesitas.

– Eftersom jag några år tidigare hade arbetat i en stor forskningsstudie om Nordisk kost på Lunds universitet, och då hade fått delta både i studiedesign och datainsamling tillsammans med flera doktorander, så visste jag en del om vad en doktorandtjänst kunde innebära.

– Kollegan som jag nu delat kontor med på barnkliniken de senaste 16 åren är en härlig och entusiastisk psykolog, Kajsa Järvholm, som själv disputerade 2016. När jag berättade att jag gärna ville undersöka om det går att stärka och stötta familjer på ett bättre sätt, för att öka barnens intag av frukter och grönsaker, så peppade hon mig att våga göra slag i saken och söka en doktorandtjänst på Institutionen för kost- och idrottsvetenskap. Så det gjorde jag!

Barnens matvanor i centrum

Det som började som en fråga i mötet med patienter blev så småningom Hannahs forskningsområde. Fokus ligger på barns intag av frukt och grönsaker och på vad som händer runt matbordet hemma.

– Min forskning handlar om barns intag av frukter och grönsaker, framför allt i sin hemmiljö. Mellanstadiebarn i Sverige äter väldigt lite frukter och grönsaker i relation till rekommendationerna och jag undersöker därför olika aspekter av barnens upplevelser och tankar, hur föräldrarnas intentioner och strategier för barnens ätande ser ut, vilka socioekonomiska faktorer som påverkar om man äter fler eller färre olika sorter, samt nya sätt vi kan kommunicera rekommendationer kring frukt och grönsaker direkt till barn och föräldrar.

Doktorandlivet: ”Skriver!”

En stor del av forskarvardagen ryms i ett enda ord: skriva. Just nu arbetar Hannah med en vetenskaplig artikel om hur föräldrar försöker påverka sina barns matvanor.

– Skriver! Just nu skriver jag omarbetningar av en kvalitativ vetenskaplig artikel, denna gång om föräldrar till barn i 5e klass, och hur de försöker påverka sin barns intag av frukt och grönsaker på olika sätt. Om några veckor fortsätter jag med ett påbörjat arbete där jag tittar på statistik från de svenska nationella kostundersökningarna av barns matvanor (Riksmaten).

Nya kunskaper ger nya perspektiv

Friheten att få fördjupa sig är en av de saker Hannah uppskattar mest. Forskningen ger dessutom kunskaper som hon kan ta med sig tillbaka till såväl patientmöten som undervisning och handledning.

– Framförallt att jag får fördjupa mig i sådant som intresserar mig och lära mig massa nytt. Det är kul att få följa och förverkliga idéer jag har.

– Men också, allteftersom jag förstår vissa saker på ett annat sätt så kan jag agera annorlunda, både i mina patientkontakter men även när jag undervisar vårdpersonal eller handleder kollegor. Det är spännande att kunna erbjuda nya perspektiv.

När tiden inte går ihop

Men doktorandlivet har också en mindre förutsägbar sida. Tidsplaner förändras, arbeten tar längre tid än väntat och för Hannah ska forskningen dessutom samsas med kliniskt arbete och familjeliv.

– Haha, tidsplanerna håller aldrig. När man tror att man nästan är färdig med något så kan det dröja många långa månader ytterligare med efterfrågade omarbetningar och ändrade planer. När man dessutom, som jag, kombinerar doktorandarbete, kliniskt arbete på sjukhuset, småbarnsliv, VAB och tillhörande sömnlösa nätter så kan den totala belastningen periodvis bli ganska hög eftersom man inte ”äger” en stor del av dygnets timmar. Jag som lever med typ 1 diabetes behöver alltid vara klok med min hälsa och prioritera mat, sömn och träning, men det är ett nästan omöjligt pussel ibland.

– På så sätt har jag haft en lång och krokig doktorandresa som blivit extra lång inte bara av kliniskt arbete men också av komplicerade graviditeter och en pandemi. Pandemin krävde mycket av alla oss som arbetade i sjukvården då, och alla oss som under lång tid fick vabba våra småbarn varje gång de hade en droppe snor i näsan. Det gjorde allt väldigt svårarbetat och doktorandarbetet blev i princip omöjligt att planera under mycket lång tid.

Följ intresset – men var realistisk

Till den som funderar på att själv börja forska har Hannah ett råd: ta reda på vad du ger dig in i. Att brinna för ämnet hjälper, men också de praktiska förutsättningarna spelar roll.

– Ta reda på mycket om tjänsten du söker. Jag tycker att man så långt som möjligt ska följa sitt intresse, det går lättare att lägga många timmar om man brinner för något. Men var också realistisk. Ett tydligt avgränsat projekt i en redan existerande forskargrupp kan nog göra doktorandåren lite lättare.

Flera vägar efter disputationen

Vad som händer när doktorsexamen är klar återstår att se. Hannah lockas både av att fortsätta nära vården och av att arbeta bredare med folkhälsa och prevention.

– Det vet jag inte ännu, det finns mycket som intresserar mig. Jag är till exempel både sugen på att driva kliniknära forskning och utveckling inom vården, men även vara involverad i folkhälsosatsningar och mer sjukdomspreventivt arbete i samhället. Innan jag blev doktorand så var jag mycket mer aktiv med att undervisa, föreläsa och skriva med patienter och andra vårdgivare som målgrupp. Kanske är det något jag börjar göra mer igen när jag får tid och möjlighet.

Och till sist …

Efter forskning, kliniskt arbete, familjeliv och många funderingar kring barns matvanor får Hannah sista ordet. Hennes avslutande budskap kräver ingen längre vetenskaplig utläggning:

– Ingen tallrik utan färg! Försök att få in bär, frukt eller grönsaker varje gång du äter något, olika sorter och olika färger där det går. Du äter idag och din kropp tackar dig imorgon.