Han vill ge hjärtsjuka barn mod att röra sig
Som professor i kostvetenskap och engagerad barnfotbollstränare vill Daniel Arvidsson göra bilden av vår fysiska aktivitet mer träffsäker. Hans forskning sträcker sig från avancerad metodutveckling till samarbeten med sjukvården, där den gör konkret skillnad, inte minst för barn med hjärtfel.
För Daniel Arvidsson började allt med en oväntad upptäckt. Som doktorand i Göteborg i början av 2000-talet studerade han fysisk aktivitet hos barn som opererats för medfödda hjärtfel. Forskargruppen var övertygad om att barnen rörde sig mindre än friska jämnåriga. Men mätresultaten visade något helt annat.
– Vi såg nästan ingen skillnad. Det stämde inte med vad vi visste om deras kondition, och då insåg jag att det inte var barnen det var fel på utan sättet vi mätte på. Det blev starten på allt.
Den insikten blev också början på ett livsverk: att utveckla bättre metoder för att förstå hur människor faktiskt rör sig.
En metodnörd med pianistens noggrannhet
Daniel Arvidsson beskriver sig själv som en ”metodnörd”, och han säger det med ett leende. Bakgrunden som pianist har gett honom egenskaper han menar är helt avgörande i hans forskningsfält: precision, uthållighet och en nästan envis strävan efter att förstå varje detalj.
– Jobbar man med stora datamängder och analyser måste man vara extremt noggrann. Ett felaktigt val av metod kan förändra resultatet helt.
Att samma rådata kan ge helt olika svar beroende på hur de bearbetas, har blivit ett av hans viktigaste forskningsbidrag. I dag arbetar Daniel Arvidsson och hans forskargrupp med att skapa nya, mer rättvisa rekommendationer för fysisk aktivitet baserade på faktisk uppmätt rörelse, inte på självrapportering.
– Målet är att kunna ge människor råd som verkligen stämmer. Inte sådant som bygger på uppskattningar.
Barnen som följt honom genom karriären
Trots sitt starka metodfokus återkommer Daniel Arvidsson alltid till gruppen som en gång väckte hans nyfikenhet: barnen med medfödda hjärtfel.
Han leder i dag en nationell studie där barn och ungdomar från hela Sverige deltar. Tack vare förbättrade mätmetoder kan forskargruppen se skillnader i aktivitetsnivå mellan barn med olika typer av hjärtfel, skillnader som helt dolts i äldre forskning.
– För mig är det här mer än statistik. Det handlar om barn som ofta hålls tillbaka av oro, både sin egen och föräldrarnas. Vi vill ge dem trygghet att våga röra sig, och visa vad de faktiskt klarar.
”Vi vill ge dem mod att ta plats på planen”
Det är också utgångspunkten för den nya intervention Daniel Arvidsson leder tillsammans med Drottning Silvias barnsjukhus och fotbollsklubbar i Göteborg. Här spelar även hans egen erfarenhet in. Som fotbollstränare för barn ser han på nära håll hur mycket rätt stöttning betyder.
– På planen ser jag varje vecka hur barn växer av att bli sedda, uppmuntrade och få rätt sorts utmaningar. För de hjärtsjuka barn vi arbetar med är det ännu viktigare att känna sig trygga i att deras kroppar håller, att de faktiskt kan mer än de tror.
Öka fysisk aktivitet och självkänsla
I en pilotstudie får barnen träna tillsammans med tränare som har särskild kunskap om deras förutsättningar. IFK Göteborg erbjuder fotbollsplan, utrustning och annat stöd.
Pilotstudien inkluderar också barn med en hjärtkammare som erbjuds sim- och styrketräning för att underlätta hjärtats arbete. Målet är att öka både fysisk aktivitet och självkänsla, att normalisera idrottande för en grupp som ofta begränsas helt i onödan. De barn som är med i fotbollsträningen får ha på sig liknande sensorer som elitspelare har. På så sätt kan forskarna följa träningsintensiteten och hjärtats arbete utifrån ett träningsupplägg som successivt ökar nivån.
– Sjukvården gör det de är bäst på. Idrottsrörelsen gör det de är bäst på. Tillsammans kan vi ge barnen något ingen av oss kan åstadkomma var och en för sig.
När forskningen flyttar in i vården
Ett liknande tänk genomsyrar Daniel Arvidssons arbete vid Centrum för livsstilsintervention på Östra sjukhuset. Där utvecklar han och kollegorna program där personer får individanpassat stöd kring kost och fysisk aktivitet, inte bara korta råd på vårdcentralen, utan regelbundna samtal och praktiska övningar tillsammans med utbildade hälsopromotörer.
– Vi vet att förändring tar tid. Därför testar vi modeller som bygger på tätare kontakt och mer personligt stöd. Det är både spännande och utmanande att jobba så nära vården.
Samtidigt fortsätter han att utveckla de avancerade analysmetoder som gör allt detta möjligt: bättre sätt att förstå intensitet, duration och kvalitet i människors rörelse.
Samverkan som filosofi
Oavsett om projektet rör hjärtsjuka barn, personer som vill förändra sina matvanor eller stora befolkningsstudier, återkommer samma drivkraft: nyfikenhet, noggrannhet och samarbete.
– Jag tror inte på forskning som sker isolerat. Att kombinera universitetets, sjukvårdens och idrottsrörelsens kunskap och erfarenhet är det som tar oss framåt. Det är så ny kunskap blir verklig nytta.
För Daniel Arvidsson handlar forskningen i slutändan om något enkelt och mänskligt: att ge människor bättre förutsättningar att leva ett friskare, mer aktivt liv. Och för vissa barn, att få springa ut på planen med samma självklarhet och glädje som alla andra.