Forskaren som tar plats för vetenskapens skull

DET ÄR SOMMAR I GENÉVE. Utanför FN:s Europakontor Palais de Nations breder ett stort plastberg ut sig under den sex meter höga skulpturen The thinker’s burden. Verket, som föreställer en grubblande man sittande på moder jord med en plastflaska i ena handen, och ett spädbarn i den andra har installerats i samband med de pågående FN-förhandlingarna (INC 5.2) om ett globalt plastavtal.

Inne i byggnaden har representanter från 184 länder samlats för att förhandla fram ett avtal som ska vara juridiskt bindande och omfatta hela plastens livscykel. På plats finns också Bethanie Carney Almroth, professor i ekotoxikologi, som under hela processen stöttar förhandlare med vetenskaplig expertis. Hon har även varit bollplank åt konstnären, som dag för dag under förhandlingen ökar mängden plast under skulpturen.

Vad som var tänkt att bli kulmen av tre års förhandlingar slutar i ett antiklimax. Inget avtal nås och samtalen skjuts upp. Det är en besvikelse, menar Bethanie Carney Almroth, men inte ett misslyckande.

– Det hade varit ett misslyckande att acceptera ett odugligt avtal. Nu var det mer än 85 länder som stod upp och sa nej till ett dåligt avtal som inte låg i linje med forskning och evidens. Det ser jag som en vinst, säger hon.

För femton år sedan började Bethanie Carney Almroth intressera sig för mikroplaster och kemikalier i plaster, efter att tidigare ha forskat på andra typer av föroreningar. Samtidigt började hon arbeta med att nå ut med sin forskning, först som rådgivare åt beslutsfattare på kommunal nivå och sedan på nationell och global nivå. Hon medverkar även regelbundet som expert i media.

Vid FN-förhandlingarna har hon deltagit som representant från The scientists coalition for an effective plastic treaty, ett nätverk som hon var med och grundade efter det första INC-mötet i Uruguay 2022 för att stötta förhandlare med fakta och evidens. Plastföroreningar är ett komplext problem som kräver flera parallella insatser, menar Bethanie Carney Almroth.

– Plast finns bokstavligen överallt på hela planeten, i atmosfären, i djuphaven, inuti våra barn. Det påverkar hormonsystem, metabolism, fertilitet, barns utveckling, nervsystem, IQ och kopplas till en rad olika sjukdomar.

DESSUTOM, FORTSÄTTER Bethanie Carney Almroth, finns det, utöver de 1 200 giftiga kemikalier vi känner till i plasten, ytterligare 10 000 där vi saknar data.

– Vi exponeras alltså för ämnen vi inte har någon kännedom om. Värst drabbade är människor i länder som jobbar med produktionen, bor nära fabrikerna eller hanterar avfallet. Det finns många orättvisor i detta, människor har olika skydd, rättigheter och säkerhet längs hela den här kedjan.

För Bethanie Carney Almroth är det en självklarhet att både förmedla konsekvenserna av plastföroreningar och belysa orättvisor som oftast drabbar människor som inte själva har möjlighet att larma. Hon kan exempelvis föreslå politiska åtgärder som minskad plastproduktion, men är noga med att basera alla sina uttalanden på forskning.

Att vara en stark röst i offentligheten är dock inte friktionsfritt och Bethanie Carney Almroth har stött på motstånd från lobbyister och industrirepresentanter som ofta vill tona ner riskerna. Hon har blivit bevakad, påhoppad och ofta anklagad för att vara aktivist.

– Om forskningen visar att det finns farliga ämnen i plast och jag föreslår att man tar bort de ämnena, är jag aktivist då? Jag bemöter inte anklagelserna på annat sätt än att alltid uttala mig utifrån evidens och forskning. Jag är också försiktig med vilka sammanhang jag syns i, jag kan träffa civilsamhällets organisationer och granska deras information som expert, men deltar aldrig vid demonstrationer, just för att inte riskera min trovärdighet eller ge industrin möjlighet att anklaga mig för att vara partisk.

VID EN TIDIGARE FN-FÖRHANDLING i april i år gick påhoppen så långt att Bethanie Carney Almroth och hennes kollegor utsattes för trakasserier av lobbyister som skrek dem i ansiktet. Nätverket anmälde händelsen till FN som avkrävde den ansvarige en ursäkt. Därefter har det blivit lugnare för Bethanie Carney Almroth personligen, men inte för hennes kollegor från andra länder.

– Hot och trakasserier mot forskare är inget nytt, vi har sett det när det handlat om tobak, pesticider, klimat och nu också plast. Det är ett samhällsproblem, forskare måste kunna bidra med kunskap utan att riskera repressalier.

Inom nätverket har forskarna skapat säkerhetsstrategier om de skulle bli utsatta, som att röra sig i grupp eller vara noga med informationssäkerhet. Samtidigt, menar Bethanie Carney Almroth, har forskaren ett ansvar att delta i det offentliga samtalet och bidra med det vetenskapliga perspektivet.

– Om vi inte är där fylls tomrummet av aktörer utan vetenskaplig grund, som riskerar sprida missinformation eller i värsta fall desinformation. Forskningen måste komma samhället till nytta, säger hon.

Text: Natalija Sako