Eureka: Två forskare och en värld i bitar
Plötsligt händer det. Ett långvarigt forskningsprojekt får ett genombrott eller plötsligt spelar slumpen forskarna i händerna.
En ny avgörande upptäckt är gjord.
KONTINENTALDRIFTEN – teorin om världens största pussel – presenterades 1912 av Alfred Wegener. Han menade att kontinenterna flyter på en underliggande massa och en gång suttit ihop i superkontinenten Pangea.
Eftersom landmassor har lägre densitet än havsbottnar ansåg han att de inte kan sjunka och försvinna – tvärtemot tidens geologiska förklaringar. Idéerna mötte motstånd, inte minst eftersom Wegener, som i grunden var astronom, utmanade dåtidens geologer.
Redan tidigare hade Otto Nordenskjöld i Göteborg, med växtfossil, visat att Antarktis haft varmare klimat och delat flora med Sydamerika, Afrika och Australien. Han tolkade det som sjunkna landbryggor – fel, men nära sanningen.
Den 2 december 1922 höll Wegener ett föredrag i Stockholm på Nordenskjölds inbjudan. Nordenskjöld förblev skeptisk men medgav teorins betydelse. Först på 1970-talet erkändes Wegeners teorier om kontinentaldriften.
Text: Linnea Magnusson