Länkstig

Ett tvärvetenskapligt arbete med fokus på barn och unga

– Mitt övergripande forskningsfält handlar om barns fysiska aktivitet och hur den kan mätas på ett mer tillförlitligt sätt, säger Pia Skovdahl, doktorand i idrottsvetenskap på Institutionen för Kost- och idrottsvetenskap. Nu står hon inför sitt sista seminarium inför disputation och blickar tillbaka på en doktorandtid fylld av tvärvetenskapligt samarbete, metodutveckling och möten med forskare både i Sverige och internationellt.

Bild

Pia Skovdahl beskriver hur erfarenheten väckte ett större intresse för forskningsområdet.

– Under praktikperioden under masterarbetet fick jag möjligheten att kunna medverka i planeringen av ett samarbetsprojekt kallat ”Fysisk aktivitet, motivation och livskvalitet hos barn och ungdomar i Sverige med eller utan hjärtfel”, mellan Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Centrum för hälsa och prestationsutveckling, Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Institutionen för kost- och idrottsvetenskap, Göteborgs universitet. Det gav mersmak och jag bestämde mig snabbt för att ”här kan jag bidra – detta vill jag göra”.

Barns fysiska aktivitet i fokus

Hennes forskning kretsar kring barns fysiska aktivitet och hur den bäst kan mätas och förstås. Arbetet är tvärvetenskapligt och kombinerar metodutveckling med klinisk forskning.

– Mitt övergripande forskningsfält handlar om barns fysiska aktivitet. Mer specifikt handlar det om en tvärvetenskaplig inriktning där jag får vara med och utveckla objektiva mätmetoder för att på bästa möjliga sätt kunna fånga barns ”verkliga” aktivitet, validerat mot hälsomått. Samtidigt får jag applicera detta på en klinisk grupp barn och ungdomar som lever med medfödda hjärtfel i Sverige.

Nu närmar sig disputationen och hon ser tillbaka på flera intensiva och lärorika år inom forskningen.

– Jag står nu inför mitt sista seminarium inför disputationen och blickar tillbaka på en fantastiskt givande tid. Under åren har jag fått göra allt från att fastställa ett utgångsläge för min forskning genom en litteraturöversikt, till att samla in labbdata på fyra- och femåringar samt sex- och sjuåringar. Jag har föreläst på universitetet och i andra forskningssammanhang, deltagit i större skandinaviska forskningssamarbeten kring validering av accelerometerbaserade mätmetoder och samlat in och analyserat nationella forskningsdata om barn och unga med medfödda hjärtfel.

Hon beskriver också hur doktorandtiden har inneburit möjligheter att delta i både nationella och internationella forskningssammanhang.

– Jag har fått medverka på stora internationella och nationella konferenser, delta i Sveriges nationella barnkardiologiska möten och inte minst bygga nätverk med andra forskare och forskningsgrupper både nationellt och globalt.

Friheten och ansvaret i forskarrollen

Det som gjort störst intryck under doktorandtiden är kombinationen av frihet och ansvar.

– Det bästa med att doktorera och samtidigt det mest utmanande, är utan tvekan den stora friheten i kombination med ett betydande ansvar. Det handlar egentligen om två sidor av samma sak, och det är just den kombinationen som gör det både utvecklande och stundtals utmanande.

– Det är en kraftfull duo som ställer krav på struktur, kontinuerlig självcoaching och ett stort ansvarstagande i forskarteamet. Här har jag lärt mig att kommunicera över olika ämnesområden, förstå andras perspektiv och också sortera dessa i relation till mitt eget arbete.

Samtidigt lyfter hon fram betydelsen av stödet från kollegor och handledare.

– Jag möter ett enormt stöd och en stor trygghet, men också ständiga och värdefulla utmaningar som hela tiden driver mig vidare. Höga förväntningar, både från mig själv och från andra, ligger bakom känslan av framdrift och autonomi, där jag hela tiden är delaktig i projektets riktning och i utformningen av min arbetsdag.

Balansen mellan forskning och livet utanför universitetet

Vid sidan av forskningen har vardagen också handlat om att få ihop livet utanför akademin.

– Jag får vara kreativ, nyfiken och energisk i min arbetsvardag samtidigt som jag balanserar ”det stora livet” utanför universitetets väggar, med tre barn och egna livsprojekt.

Hon menar att doktorandtiden har inneburit en personlig utveckling minst lika stor som den akademiska.

– Att doktorera är en fantastisk möjlighet att utvecklas, både ämnesmässigt och på det personliga planet. Man lär sig att balansera och koordinera flera delar av livet samtidigt som man behåller ett målmedvetet fokus framåt.

Och om hon skulle få välja igen är svaret självklart.

– Hade jag stått inför valet att doktorera igen hade jag gjort om allt på nytt.

Vill omsätta forskningen i praktiken

När doktorandtiden nu går mot sitt slut är ambitionen att fortsätta utveckla forskningen och se till att resultaten kommer till praktisk nytta.

– Efter tiden som doktorand vill jag vidareutveckla forskningen, följa upp och bygga vidare på detta och inte minst implementera resultaten och min personligt utvecklade kunskap i praktiken. Målet är att skapa verkligt värde genom att omsätta forskningsinsikter och ny kunskap till konkreta lösningar, interventioner och praktiskt genomförande.

Fakta

Namn: Pia Skovdahl
Bor: Mölndal
Jobbar som: Doktorand i Idrottsvetenskap
Gillar: Finner stor glädje i många saker! Från aktiviteter och träning, till utomhusaktiviteter, konserter, festivaler, resor, till enkla vardagsglädjeämnen med familjen.
Lästips/boktips: Att kunna försvinna in i en underbar, spännande värld konstruerad av Jo Nesbø står högt på listan.
Tittar på: …extremt lite TV! Doktorandlivet, fritidsaktiviteter, vänner och familjeliv tar upp det mesta av tiden.
Lyssnar på: Det blir mycket hårdrock/”melodiös” metal — älskar det! — men jag dyker gärna ner i visor eller norsk rock på norska också.