Elias forskar om varför vi vill preppa tillsammans
I ett pågående forskningsprojekt följer etnologen Elias Mellander svenska preppers. Prepping, hur människor aktivt förbereder sig för kriser, har traditionellt förknippats med individuell överlevnad. Svenska preppers däremot sätter stort värde på gemenskap och kollektivisering, samtidigt som relationen till staten är komplex.
Nyligen avslutades Beredskapsveckan 2025, en nationell satsning som arrangeras varje höst, initierad av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Syftet är att uppmärksamma vikten av att vara förberedd om samhället utsätts för en kris eller krig. Hundratals myndigheter, kommuner, organisationer och föreningar engagerar sig genom olika aktiviteter runt om i landet.
För Elias Mellander, filosofie doktor i etnologi vid Göteborgs universitet, innebär Beredskapsveckan ett givet kryss i kalendern.
Hans forskning handlar om den svenska preppingkulturen – hur människor organiserar sig och förbereder sig för att hantera kriser.
Under årets beredskapsvecka har föreläst på Kulturhuset Komedianten i Varberg, och pratat prepping i radio.
Preppingens ursprung förknippas ofta med USA, där den historiskt har varit tätt förknippad med självförsörjning och individuell överlevnad, ofta med en strävan att frigöra sig från staten. I Sverige har utvecklingen tagit en annan riktning. Intresset för prepping har vuxit markant de senaste åren, inte minst efter pandemin och Rysslands invasion av Ukraina.
Just nu engagerar sig Elias Mellander i forskningsprojektet ”Gemensam sak? – Prepperkultur, kollektiv krisberedskap och delade dystopier”, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond. I projektet intervjuar han svenska preppers om deras motivationer och drivkrafter. Han följer såväl studiecirklar och byalag som mer informella nätverk.
Och han har noterat ett förhållningssätt som skiljer sig tydligt från de amerikanska stereotyperna – bland svenska preppers står ofta gemenskap och kollektiv organisering i centrum.
– Det finns en tanke om att ensam inte är stark, säger Elias Mellander. Inställningen är den att vi kommer att behöva organisera oss med de människor som finns runt oss om någon form av kris bryter ut för att lösa de problem som dyker upp.
Han fortsätter:
– Idag har vi fått en urban norm i samhället. Det gör att allt färre har samma förutsättningar att preppa som människor på landsbygden, som kanske håller djur, odlar, kan vedelda eller har egen brunn. Då behöver man identifiera andra strategier.
Många av deltagarna uttrycker att deras förberedelser handlar om mer än den egna överlevnaden.
– Om jag förbereder mig så kan samhällets resurser användas av de som är bättre behövande, lyder svaren från flera av de intervjuade.
Prepping blir på så sätt en form av ansvarstagande medborgarskap.
Samtidigt är prepparnas förhållande till den svenska staten ambivalent.
Flera deltagare i projektet romantiserar en tid då välfärdsstaten upplevdes som starkare. De konstaterar att nedrustningen av det civila och militära försvaret efter kalla kriget har gjort Sverige mer sårbart. Med medborgare som är beroende av byråkratiska strukturer och digitalisering.
– Då menar flera av deltagarna att det i resulterat i en ”fredsskadad” hållning bland befolkningen, säger Elias Mellander.
Många hoppas att erfarenheterna av pandemin och kriget i Ukraina ska göra att fler engagerar sig.
Av: Erik Pedersen