Forskningen i Adrian Karlsson avhandling handlar om att försöka utreda hur olika faktorer i vårdkedjan påverkar resultatet för strokepatienter som behandlas med trombektomi.
Bild
Adrian Karlsson, ST-läkare på neurointervention/neuroradiologi Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Ischemisk stroke uppstår till följd av att en blodpropp (oftast emboli) orsakar ett stopp i ett av hjärnans blodkärl, vilket leder till akut syrebrist. Det drabbade området förlorar omedelbart sin funktion, och efter en tid dör nervcellerna av syrebrist. Snabb återställning av blodflödet leder till minskade permanenta skador för patienten.
I dag används huvudsakligen två behandlingsstrategier: Intravenös trombolys som innebär att man ger ett blodproppslösande läkemedel via en perifer ven, vilket systemiskt transporteras till det blockerade kärlet i hjärnan. Och endovaskulär behandling, vilken utförs genom att en kateter förs in i ett stort kärl, oftast i ljumsken, och navigeras upp till det blockerade kärlet under kontinuerlig genomlysning med röntgenstrålning. Blodproppen avlägsnas därefter mekaniskt med hjälp av specialdesignade instrument.
– I nuläget pågår ett globalt arbete med att försöka utreda vilka patienter som faktiskt gagnas av behandling samt hur utfallet optimeras för dessa patienter, säger Adrian Karlsson, ST-läkare på neurointervention/neuroradiologi Sahlgrenska Universitetssjukhuset,och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Behandlingsteknik och proppens sammansättning
Hans avhandling innefattar fyra studier med syftet att undersöka olika faktorer som påverkar resultatet vid endovaskulär behandling, även kallad mekanisk trombektomi, av ischemisk stroke.
– Min forskning handlar om att försöka utreda hur olika faktorer i vårdkedjan påverkar resultatet för patienter som behandlas med trombektomi. Vi har undersökt faktorer både under patientens ”resa” till endovaskulär behandling, behandlingsteknik och även hur man utvärderar ingreppets resultat samt om blodproppens histologiska sammansättning påverkar resultatet.
Vid endovaskulär behandling av stroke används idag två principiellt olika tekniker, aspiration samt stent retriever. Vid stent retriever placeras en självexpanderande metallstent över blodproppen, varefter denna dras tillbaka tillsammans med proppen. Vid aspirationsbehandling förs i stället en kateter fram till blodproppen, ett undertryck kopplas på och proppen sugs fast mot kateterspetsen och dras sedan ut.
– Vi har visat att aspiration i en svensk kontext leder till kortare behandlingstid och förbättrat resultat för patienten. Metoden är dessutom billigare.
De analyserade också hur embolins storlek och sammansättning påverkade behandlingsutfallet. Där visade studien att större proppar var associerade med mer tekniskt komplicerade ingrepp, längre procedurtid och sämre kliniskt resultat. Vidare påvisades att proppar rika på röda blodkroppar var kopplade till bättre funktionellt utfall för patienten.
Vad har varit mest givande och utmanande med doktorandprojektet? – Det roligaste och mest utmanande har varit att försöka förstå det omfattande och komplexa nätverk som utgör modern strokevård, hur olika delar av vårdkedjan interagerar för att tillsammans försöka hjälpa patienten.
Trombektomi eller endovaskulär behandling av stroke genomfördes första gången av Dr Gunnar Wikholm på Sahlgrenska. Stora randomiserade studier som visade på en oerhörd behandlingsvinst vid storkärlsocklusion, presenterades åren 2015–2016. Sedan dess har fältet genomgått en expansion både vad det gäller antal behandlade patienter och indikation för behandling.