Bild
none
Benjamin Husvik har undersökt utvecklingen kring kvinnlig tronföljd i Norge, i relation till en större europeisk kontext.
Foto: Gunnar Jönsson
Länkstig

Doktorsdisputation inom ämnet historia

Kultur & språk

"En legitim tronarvinge? Kvinnlig tronföljd, möderne och äkta börd i Norge, 1161–1302". Benjamin Husvik, vid Institutionen för historiska studier, försvarar sin avhandling.

Disputation
Datum
6 feb 2026
Tid
13:15 - 15:00
Plats
Sal C350 Lisebergssalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg

Avhandlingens titel: En legitim tronarvinge? Kvinnlig tronföljd, möderne och äkta börd i Norge, 1161–1302 

Betygsnämnd: 

  • Professor Sigrun Høgetveit Berg, Universitetet i Tromsø
  • Docent Anders Fröjmark, Linnéuniversitetet
  • Docent Pernilla Myrne, Göteborgs universitet
  • Ersättare vid förfall för ledamot i betygsnämnden är: Professor Martin Berntson, Göteborgs universitet 

Opponent: Professor Erik Opsahl, Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet, Trondheim 

Ordförande: Docent Auður Magnúsdóttir Göteborgs universitet

Mer om avhandlingen

I Benjamins doktorsavhandling i historia behandlas utvecklingen kring kvinnlig tronföljd i Norge mellan 1161 och 1302. Särskilt undersöks frågan om varför kvinnlig tronföljd infördes 1302, mot bakgrund av att det tidigare rått tystnad eller förbud kring ämnet i den norska lagstiftningen. Den norska utvecklingen kring kvinnlig succession studeras också i relation till en större europeisk kontext.

Ett av Benjamins huvudresultat är att införandet av kvinnlig tronföljd i Norge berodde på en rad komplexa faktorer. Tidigare forskning har främst fokuserat på förklaringen att kung Håkon Magnusson (regent 1299–1319) införde kvinnlig tronföljd eftersom han endast hade en äkta dotter, Ingeborg, och inga manliga arvingar. Även om detta ger en del av förklaringen, har jag kartlagt att vissa andra faktorer också medverkade till denna utveckling. Jag har framför allt lyft fram betydelsen av äkta börd och mödernet för införandet av kvinnlig succession i Norge.

Utöver olika faktorer som påverkade utvecklingen kring kvinnlig succession har Benjamin även analyserat konsekvenserna av dess införande för kvinnors makt och ställning. Särskilt har han fokuserat på huruvida kvinnlig tronföljd tillät kvinnor att bli regenter i egen rätt eller inte. Till skillnad mot en del äldre forskning om Norge, visar resultaten på att kvinnliga tronarvingar i normalfall inte blev regenter genom att ärva tronen. Istället var det den kvinnliga tronarvingens make som förväntades bli regent, vilket var normen generellt i medeltidens Europa. Det fanns dock vissa möjligheter för änkor som ärvde riket att erkännas som regenter.

Disputationen är öppen för allmänheten- Välkomna!