”Kavla upp ärmarna”– Lydia Sandgrens råd till blivande studenter
Författaren och psykologen Lydia Sandgren läste litteraturvetenskap och filosofi vid sidan av sina psykologstudier. I dag ser hon de humanistiska ämnena som en avgörande del av sitt tänkande – och sitt skrivande. För dig som funderar på att läsa litteraturvetenskap har hon ett tydligt råd: följ din kunskapshunger och underskatta aldrig kraften i att läsa på djupet.
När Lydia Sandgren började studera såg hon sig som ”alltför pragmatisk” för en framtid inom humaniora – ändå drogs hon till litteraturvetenskapen och filosofin. I dag, som författare och psykolog, ser hon hur kombinationen har format hennes tänkande: psykologin gav henne tillgång till människors berättelser, humanioran ett kulturhistoriskt djup och vana att arbeta med komplexa texter.
För henne har skrivandet blivit en fortsättning på studierna. Till blivande studenter är rådet tydligt: kavla upp ärmarna, läs ordentligt och följ ditt intresse.
Vad fick dig att addera litteraturvetenskap och filosofi till dina psykologistudier?
– Intresse och kunskapshunger. Jag var dragen till de humanistiska ämnena, men alltför pragmatisk för att se någon riktig yrkesframtid där. Tanken på att fördjupa sig inom något ämne och på sikt doktorera var en flyktig fantasi som jag inte tog på något större allvar. Detta ångrar jag emellanåt.
Vad gav kombinationen av psykologi och humanistiska ämnen dig, som du inte hade fått av att läsa bara ett av dem?
– Humaniora utan psykologi skulle ha berövat mig något som jag idag sätter stort värde på: tillträdet till kliniken. Humanisten arbetar med text, medan psykologen har tillgång till text och till patienter.
Humanioran gjorde mig i sin tur van vid svårgenomträngliga skrifter och gav mig erfarenheten av ett akademiskt förhållningssätt bortom den psykologiska forskningens domäner. Dessutom inpräntade den ett kulturhistoriskt ramverk i mitt tänkande. Lejonparten av mina humanistiska studier har jag bedrivit utanför universitetet, på egen hand, men de har utgått från denna akademiska grund.
Psykologin kan ibland ha en lite historielös tendens, en upptagenhet vid den senaste forskningen och en slags inneboende övertygelse om att det vi nu vet och tänker är det bästa möjliga tänkbara. Gamla texter och idéer förpassas till kuriosakabinettet och betraktas som oanvändbara. I litteraturvetenskapen och filosofin är historien närvarande på ett annat sätt. Också äldre texter kan komma till liv, användas, bli fruktbara utgångspunkter för ett tankearbete.
Din bok Samlade verk, och även Artens överlevnad, har beskrivits som en hyllning till litteraturens och bildningens kraft. Kan du berätta lite om hur dina humanistiska studier tagit plats i och påverkat ditt författarskap?
– Jag tror att mitt författarskap delvis är en fortsättning på och utvidgning av mina humanistiska studier. De var alltför kortvariga – några terminer bara – och framför allt tror jag att jag var alltför ung och omogen för att kunna tillgodogöra mig dem riktigt. Man måste alltid ha en form för sitt lärande (få människor klarar av att lära sig något på egen hand, utan yttre ramverk) och för mig har den formen blivit att skriva en roman.
Vad tycker du att humanistiska studier kan bidra med i dag – i yrkesliv och samhälle?
– De kan skänka oss kännedom om idéer, epoker och förhållningssätt som ligger bortom det nu rådande. I bästa fall hjälper det oss att vidga blicken och sätta vårt eget perspektiv i ett större sammanhang.
Vilket råd vill du ge till studenter eller presumtiva studenter som funderar på att läsa litteraturvetenskap eller andra humanistiska ämnen?
– Kavla upp ärmarna och sätt igång. Skaffa alla böcker. Ta anteckningar under föreläsningarna, helst för hand. Sök dig mot det som fångar ditt intresse, som ger genklang inom dig. Underskatta inte tiden det tar att läsa en bok ordentligt. Betrakta dina studier som ett första möte med en väldigt rike; din uppgift är inte att erövra det, utan att skaffa dig en uppfattning om topografin och lära dig hur man orienterar sig.
Text: Hanna Erlingson