Viktigt att inte tappa bort omsorgen när innovationer införs i äldrevården visar ny avhandling

Bild

Vid första anblicken kan den organiserade äldreomsorgen och den informella omsorgen mellan äldre bekanta tyckas vara två områden som ligger långt ifrån varandra. Samtidigt har trender inom äldreomsorg inklusive intåget av innovationer i äldreomsorgen,  äldrepolitik och en stark tilltro till teknik fört dem närmare varandra.

Detta har inneburit nya utmaningar för forskare och personal som arbetar med äldreomsorg. En av dessa utmaningar är att när innovationer som syftar till att tillvarata omsorg mellan äldre personer införs så förbises ofta själva omsorgen eftersom fokus istället läggs på potentialen hos tekniska lösningar.

Spänningar uppstår när informell omsorg ska formaliseras

Resultatet av avhandlingen visar att omsorg mellan äldre personer (som inte är familj) kan innefatta en rad olika praktiker och aktiviteter. Det kan handla om allt från att låta en annan äldre person komma och knacka på ens dörr mitt i natten för att hens hjärta bankar så väldigt till att hämta grannens robotgräsklippare som hamnat utanför sitt arbetsområde. Den här typen av omsorg karaktäriseras av ömsesidighet men kan likväl vara envägsorienterad. När denna typ av omsorg integreras med logiker om till exempel formalitet och effektivitet skapas ofta spänningar. Sådana spänningar kan hindra att denna form av omsorg nyttjas för att utveckla nya omsorgstjänster inom offentlig verksamhet.

Resultaten från avhandlingen visar också att personer 70 år och äldre ägnade sig åt en mängd olika former av omsorg under Covid-19-pandemin i Sverige vilket möjliggjorde för andra äldre att behålla sina vardagliga rutiner. Genom uppfinningsrikedom upprätthöll personer 70 år och äldre även sina egna omsorgsrutiner.

Hur kan omsorg genom innovation främjas?

Elin Siira konstaterar att för att främja den här typen av omsorg genom innovation som innefattar offentlig verksamhet finns det behov av att:

• Ha omsorgen som utgångspunkt – i motsats till teknikens löften
• Överväga vem som engagerar sig i den här formen av omsorg
• Ta hänsyn till de kreativa lösningar som äldre personer själva kommer på
• Avstå från att anta att äldre personer har en delad erfarenhet och att ha detta som utgångspunkt
• Söka kompromisser och inte konsensus mellan olika logiker och normer i samproduktionen av denna form av omsorg.

Detta perspektiv har möjliggjort för mig att vara öppen för vad omsorg mellan äldre personer kan inbegripa och hur den görs. På så sätt har jag skapat begreppet ”äldre-till-äldre-omsorgspraktiker” som baseras på empiriska studier av den här formen av omsorg i praktiken. Begreppet åberopar att komplexiteten i omsorgen mellan äldre personer tas hänsyn och övervägs. Något som är viktigt då denna omsorg ofta förbises när fokus i innovationer sätts på potentialen hos ny teknologi

–De grundläggande principerna om att man behöver ta hänsyn till den form av omsorg man avser nyttja kan även fungera som en lärdom för andra former av innovationer med liknande upplägg, anser Elin Siira.

Har äldre personer ”outnyttjade resurser”?

– En insikt var att det är viktigt att utmana föreställningen om att äldre personer har ”outnyttjade” resurser som går att ”aktivera”, en uppfattning som ofta motiverar olika innovationsprojekt. Men resultaten pekar på att omsorgspraktiker redan knyter an till formell vård- och omsorg och hur de redan bygger på olika tekniska medel (till exempel telefoner). Alltså är äldres informella omsorgspraktiker inte nödvändigtvis så ”outnyttjade” som en del forskning antar. Istället knyter de an till och stödjer formell vård och omsorg.

– Kanske är det dessa redan existerande lösningarna för omsorg som vi bör fokusera på istället för att enbart blicka framåt mot nyare och häftigare teknologi. Det vill säga om det är omsorgslösningar vi vill skapa avslutar Elin Siira.

Text: Lovisa Aijmer