Det har varit en händelserik mandatperiod i norsk politik. I valet 2021 segrade den rödgröna sidan med Arbeiderpartiet, Senterpartiet och Sosialistisk Venstre. Men redan vid regeringsbildningen valde Sosialistisk Venstre att stå utanför regeringen efter oenighet om fördelnings- och klimatpolitiken. I januari 2025 bröt även Senterpartiet samarbetet i protest mot införandet av EU:s fjärde energimarknadspaket. Sedan dess har Arbeiderpartiet styrt ensamt med Jonas Gahr Støre som statsminister.
Gard Olav Dietrichson, doktorand i statsvetenskap, menar att mandatperiodens inledning präglades av instabilitet och att det utöver regeringsbildningen fanns flera faktorer som bidrog till detta.
– Jonas Gahr Støre kom till makten i slutfasen av coronapandemin, vilket blev en tuff start. När virusvarianten omikron slog till fick regeringen hård kritik för sin krishantering. Kort därefter följde flera politiska skandaler där bland annat en minister från Arbeiderpartiet fick avgå, säger Gard Olav Dietrichson.
Norge har därefter brottats med samma utmaningar som övriga Europa: Rysslands invasion av Ukraina, hög inflation och den pågående tullkonflikten med USA.
Har infriat de flesta av sina vallöften
Trots att regeringen varit i minoritet har den lyckats föra en tydligt vänsterorienterad ekonomisk politik, menar Gard Olav Dietrichson. Regeringen har infört en omstridd grundskatt på fiskodling, höjt de högsta skattenivåerna och ändrat förmögenhetsskatten – åtgärder som enligt Gard Olav Dietrichson väckt starka känslor i Norge. Den har även reformerat aborträtten genom att avskaffa abortnämnderna och ge kvinnor rätt att själva fatta beslut om abort fram till vecka 18.
– Politikerna har faktiskt infriat de flesta av sina konkreta vallöften. Ett undantag är migrationspolitiken. Trots löften om minskat mottagande har antalet asylsökande ökat kraftigt, framför allt till följd av kriget i Ukraina, säger Gard Olav Dietrichson.
Han tycker dock inte att Arbeiderpartiet helt har levt upp till förväntningarna.
– Många norrmän upplever att de blivit fattigare under den här regeringen även om det framför allt kan förklaras av yttre faktorer.
Stoltenbergeffekt på opinionen
Strax före jul visade norska opinionsmätningar en stark uppgång för högern. Vissa institut förutspådde till och med att Høyre och nationalistiska Fremskrittspartiet skulle kunna få egen majoritet. När Senterpartiet lämnade regeringen i januari 2025 kollapsade regeringssamarbetet och Jonas Gahr Støre tvingades rekrytera nya ministrar. Då tackade Natos tidigare generalsekreterare Jens Stoltenberg ja till posten som finansminister, ett drag som nästan har fördubblat väljarstödet för Arbeiderpartiet.
– Jens Stoltenberg är en respekterad figur, tidigare Norges statsminister i nästan tio år och senare framgångsrik inom internationell politik, säger Gard Olav Dietrichson.
Sedan USA:s president Donald Trumps andra mandatperiod inleddes har de geopolitiska förutsättningarna förändrats drastiskt. Gard Olav Dietrichson menar att många norrmän därför ser Jonas Gahr Støre och Jens Stoltenberg som särskilt kompetenta att möta de nya utmaningar som det för med sig.
– Stoltenberg med sin långa Nato-erfarenhet och Støre genom sin bakgrund som utrikesminister under större delen av Stoltenbergs regeringstid, säger Gard Olav Dietrichson.
Betyder det här att regeringen får förnyat förtroende i valet den 8 september?
– Man kan aldrig vara helt säker och spådomar slår sällan väl ut. Som det ser ut nu gissar jag att Jonas Gahr Støre får förnyat mandat att leda landet. Jag tror att Erna Solberg kommer att avgå som Høyres ledare efter valet – hon har blivit alltmer impopulär, särskilt efter konflikten med Fremskrittspartiets Sylvi Listhaug om vem som bör vara högerblockets statsministerkandidat. Solberg framhåller sig själv som den mest lämpade, medan Listhaug menar att posten bör tillfalla det största högerpartiet, alltså Fremskrittspartiet.
EU och olja viktiga frågor
Norge är inte medlem i EU men måste ändå anpassa sig till stora delar av EU:s politik och graden av anpassning kommer att vara en central konfliktfråga även efter valet.
– Senterpartiet gynnas ofta när EU-frågan är aktuell eftersom de motsätter sig nästan all EU-politik. Det var också en av anledningarna till att de lämnade regeringen tidigare i år. Även ytterkantspartierna Rødt, Sosialistisk Venstre och Fremskrittspartiet säger nej till ökad integration i EU:s inre marknad, medan Arbeiderpartiet och Høyre i stort sett är positiva till EU-frågorna, säger Gard Olav Dietrichson.
Han framhåller att EU-frågan fått särskild aktualitet i år eftersom Norge fortfarande saknar ett tullavtal med USA. Förhandlingar pågår, men det mesta tyder på att något avtal inte kommer att vara klart före valet.
Samtidigt är Norges ekonomi starkt beroende av oljeintäkter, vilket gör energipolitiken till en central fråga. Oljans roll kommer därför att fortsätta prägla den politiska agendan även efter valet.
– Debatten handlar bland annat om framtida oljeutvinning i Lofoten och Vesterålen samt om hur inkomsterna från den så kallade oljefonden ska förvaltas. Fondens investeringar i israeliska aktier har dessutom nyligen blivit en kontroversiell politisk fråga. Det ska bli intressant att följa valet och de kommande turerna i norsk politik, säger Gard Olav Dietrichson.
Text: Anna-Karin Lundell
