Egas Moniz fick Nobelpriset 1938 för lobotomi
När Egas Moniz fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin var det en revolutionerande metod som senare visade sig ha mörka konsekvenser.
– Egas Moniz fick Nobelpriset år 1949 för lobotomi, ett kirurgiskt ingrepp för svår psykisk sjukdom där kopplingar mellan frontalloben och andra delar av hjärnan avbryts. I dag betraktas lobotomi ofta som en mörk del av psykiatrins historia, säger Steinn Steingrimsson, universitetslektor i psykiatri.
Steinn Steingrimson förklarar vidare att lobotomi ansågs vara revolutionerande i sin samtid i behandlingen av svårt sjuka patienter, men att upptäckten av andra metoder gjorde att det slutade användas.
– Även om komplikationerna blev kända var det upptäckten av antipsykotiska läkemedel under 1960-talet som ledde till att lobotomi slutade att användas. Således delades priset i en tid då det inte fanns effektiva psykiatriska läkemedel. Utöver experiment med lobotomi utvecklade Moniz även en metod för att avbilda hjärnan med kontrastmedel och röntgenstrålar (angiografi) vilket i sig ledde till nomineringen, säger Steinn Steingrimson.
Enrico Fermi fick fysikpriset 1938 för teorier som visade sig vara felaktiga
Enrico Fermis fysikpris för upptäckten av nya grundämnen visade sig senare vara lite felaktigt – det var ju inte det han hade gjort egentligen.
– Enrico Fermi var kanske den siste som gav avgörande bidrag till både teoretisk och experimentell fysik. Så det var en högt förtjänt 37-åring som tilldelas 1938 års nobelpris i fysik. Motiveringen var dock lite olycklig: Fermi belönades för upptäckten av de nya grundämnena ausenium och hesperium, som han trodde sig ha erhållit genom att bestråla thorium eller uran med neutroner, säger Måns Henningson, professor i fysik.
Det Fermi egentligen hade gjort var att skapa redan befintliga ämnen genom kärnklyvning.
– Senare visade det sig att bestrålningen i stället hade resulterat i att lättare (och redan kända) ämnen hade skapats genom kärnklyvning. Grundämnena nr 93 och 94 upptäcktes dock strax därefter, och fick då namnen neptunium och plutonium, säger Måns Henningson.
Fysikpriset 1948 visade sig ha negativa effekter på miljön
Fysikpriset 1948 gavs till Paul Hermann Müller för upptäckten att DDT kan användas för att döda insekter, främst för att motverka malaria och andra insektsburna sjukdomar. Det visade sig dock ha negativa effekter på miljön.
– DDT har använts framför allt för att utrota malaria och var väldigt effektivt. Det förhindrade hundratals miljoner malariafall och ett mycket stort antal dödsfall. WHO rekommenderar fortfarande DDT för malariabekämpning inomhus i vissa fall och det används även idag i en del afrikanska länder, säger Lars Barregård, professor emeritus i klinisk miljömedicin.
Även om det fanns fördelar med insektsgiftet och det fortfarande används i vissa fall tror inte Lars Barregård att det upptäckten skulle ha lett till något pris i dag eftersom det har dålig inverkan på naturen.
– DDT är mycket persistent och med känsliga analysmetoder kan man hitta det och dess nedbrytningsprodukter överallt globalt. DDT ackumuleras i näringskedjan och det var när man uppmärksammade detta som användningen av DDT förbjöds i många länder redan på 1970-talet. I dag skulle upptäckten av DDT troligen inte ha belönats med Nobelpris eftersom det är långlivat i naturen och orsakar skador på en massa andra arter än malariamyggor, säger Lars Barregård.
Av: Tea Fridehjelm
