Mer än svett och flås på schemat

Efter många år som lärare i idrott och hälsa på högstadiet och gymnasiet, och senare som lärarutbildare, började Petter Wiklander fundera över hur ämnet skulle kunna utvecklas för att bättre möta framtidens utmaningar.

– Ämnet har en stor potential att bidra till elevernas utveckling och välbefinnande, men vi behöver bli bättre på att lyfta fram ett hälsofrämjande och långsiktigt lärande, säger han.

I sin avhandling undersöker Petter Wiklander hur hållbar hälsa kan användas för att utveckla undervisningen. Begreppet omfattar inte bara fysisk aktivitet och individuella livsstilsval, utan också psykiskt och socialt välbefinnande och hur hälsan påverkas av livsvillkor, relationer och miljö.

Hållbarhet som en röd tråd

Ett centralt resultat är att hållbarhet inte behöver innebära fler undervisningsmoment i ett redan innehållsrikt ämne.

– Det handlar inte nödvändigtvis om att undervisa om helt nya saker, utan om att se befintligt innehåll ur nya perspektiv, säger Petter Wiklander.

Friluftsliv kan exempelvis handla om mer än att lära sig praktiska färdigheter i naturen. Eleverna kan också få uppleva naturens betydelse för välbefinnandet och reflektera över människans relation till miljön. Dans och andra rörelseaktiviteter kan på liknande sätt bidra till självkännedom och socialt lärande.

– Undervisningen ska inte enbart förmedla kunskap om hälsosamma levnadsvanor, utan också stärka elevernas förmåga att reflektera kritiskt, förstå sina egna förutsättningar och göra medvetna val.

Lärare utvecklade undervisningen tillsammans

I en enkätstudie med 702 svenska gymnasielärare framkom att många hade svårt att koppla hållbar utveckling till idrott och hälsa. Lärarna efterfrågade också stöd för att kunna omsätta perspektivet i praktiken.

Wiklander följde därefter tio lärare under ett tvåårigt aktionsforskningsprojekt. Genom gemensamma diskussioner och kritisk reflektion började lärarna ompröva både undervisningens innehåll och ämnets övergripande syfte.

– Det som jag upplevde som särskilt intressant var inte främst att lärarna utvecklade nya undervisningsmoment, utan att de tillsammans började diskutera och ompröva vad som egentligen är viktigt att eleverna lär sig.

Resultaten visar hur lärare genom att förena forskning med egna erfarenheter kan utveckla en gemensam förståelse för undervisningens syfte och skapa förutsättningar för långsiktig förändring.

Samtidigt betonar Wiklander att avhandlingen framför allt handlar om lärarnas förståelse och utveckling av undervisningen, inte om långsiktiga effekter på elevernas hälsa.

– I slutändan handlar det om vad vi vill att idrott och hälsa ska bidra med. Målet är inte att skolan ska tala om för eleverna exakt hur de ska leva, utan att ge dem kunskaper, erfarenheter och verktyg för att kunna leva hälsosamma och meningsfulla liv med sig själva, med andra och med den miljö de är en del av, både nu och i framtiden.