Masterutbildningen blev språngbräda till doktorandstudier
Både Björn Eriksson och Yuxi Chen sökte sig till HDK-Valands masterprogram i design för att få utforska frågor om etik och miljömässig hållbarhet. I dag är de doktorander – i Sydney respektive Tammerfors – och ser studierna i Göteborg som ett avgörande steg på vägen.
Efter några år i textilindustrin började Björn Eriksson tröttna på modetrender och försäljningssiffror. Han längtade tillbaka till en mer hantverksmässig utgångspunkt. Till att få tid och utrymme att ställa sig frågan – varför gör vi design? Det var i det läget han insåg att det var dags att börja plugga igen.
− Mode- och textilvärlden är en industri där det tummas mycket på etiken. Det är främst ekonomiska resultat som styr. Jag ville få tillbaka friheten att tänka på design utifrån värderingar och vad som är viktigt för samhället. Det fick jag på HDK-Valand, konstaterar Björn.
Han säger att masterutbildningen var bra för honom på många sätt. Inte minst för att han, som textilare, fick chansen att testa även andra material och uttryckssätt.
− Det finns en konstnärlig anda. En öppenhet för att testa nya sätt att arbeta, säger Björn.
Forskningen intresserade mer än trender
Tankarna på framtida forskarstudier tog fart under masterutbildningens andra år. De stärktes när han fick höra en lärare säga ”jag tror att en doktorandtjänst skulle passa dig”.
− Det påverkade mig. Jag kände ju också att det jag jobbade med behövde gå bortom försäljningssiffror. Att den senaste forskningen intresserade mig mer än trender, säger han.
Sedan snart två år är han doktorand på University of Technology Sydney. Att valet föll på Australien är inte så överraskande som det låter. Drivkraften att ”komma ut i världen” förde honom dit nästan direkt efter gymnasiet. 2014 tog han sin kandidatexamen i Melbourne. Hans pågående doktorandprojekt handlar om AI, mode och hållbarhet.
− AI används redan inom textil- och modeindustrin. Till exempel är det många som vill automatisera mönsterkonstruktion. Jag undersöker vad det kan få för hållbarhetskonsekvenser, säger Björn.
Ibland händer det att han funderar på varför kombinationen textil och hållbarhet tycks ha blivit ”hans grej”. Svaret hittar han i uppväxten på en gård utanför Norrtälje.
− Vi hade får som vi brukade klippa och en vän som spann ullen åt oss. Jag hade på mig plagg som mamma hade sytt eller mormor stickat. Det är därifrån det kommer. Jag har själv fått uppleva hur vi människor och djur kan vara nära varandra genom material, säger Björn.
More than human
Yuxi Chen har en liknande bakgrund. Hon är uppvuxen på den kinesiska östkusten och odlandet hade en självklar plats i familjens liv. Yuxi berättar att naturen alltid har varit viktig för henne. Men att det var först under masterstudierna på HDK-Valand hon hittade ett teoretiskt ramverk för de tankar och idéer hon så länge hade burit på.
− Det var där jag introducerades för perspektivet ”more than human”. I mitt examensprojekt utgick jag från idén att växter och människor är varandras jämlikar, och att det på ett lekfullt sätt borde gå att skapa en mer hållbar relation mellan människa och natur, förklarar Yuxi.
Som doktorand vid Research Centre of Gameful Realities på Tammerfors universitet i Finland har hon fortsatt att utforska den möjligheten.
− Det är helt rätt plats för mig. Mitt forskningsintresse passar så väl in på vad den här doktorandplatsen har att erbjuda att jag inte ens har behövt anpassa mig. Just nu jobbar jag med levande material som kontaktyta i samspelet mellan människa och natur, säger hon.
När Yuxi tog sin kandidatexamen i produktdesign i Kina förväntades studierna resultera i en produkt. I Göteborg var det i stället designprocessen som lyftes fram. Yuxi bjöd in deltagare till workshops och skaffade sig erfarenhet av deltagande design.
− Jag är tacksam att HDK-Valand erbjöd den möjligheten. För mig var det ett nytt sätt att gå tillväga, och jag lärde mig mycket av att få arrangera workshops, säger hon.
I första hand forskare
Även om både kandidatutbildningen i Kina och masterprogrammet i Göteborg hade ett konstnärligt perspektiv ser inte Yuxi sitt arbete som konst. I första hand är hon forskare.
− Men egentligen är det väl inte så stor skillnad. Både forskare och konstnärer utgår från vad som har gjorts tidigare på området, förflyttar gränser och bidrar med ny kunskap, säger Yuxi.
Att gå tillbaka till rollen som produktdesigner har hon däremot inga planer på.
− Nej, det har jag inte tänkt mig. Det finns redan alldeles för många prylar i världen.
Text: Camilla Adolfsson
