Ingmar Skoog tar plats i regeringens nya råd mot ålderism

Rådet ska samla expertis, forskning och andra relevanta aktörer för att öka kunskapen om ålderism, synliggöra problemen och bidra till konkreta förändringar i arbetslivet och samhället. Enligt regeringens pressmeddelande är syftet att motverka de attityder, strukturer och hinder som gör att äldre begränsas i arbetslivet och i samhället i stort.

För Ingmar Skoog är uppdraget nära kopplat till den forskning om åldrande som bedrivits under lång tid vid Göteborgs universitet, inte minst genom H70-studierna. Studierna har följt äldre personers hälsa över tid och visat hur åldrandet har förändrats mellan generationer.

– En 70-åring i dag kan i många avseenden likna en 50-åring från en tidigare generation. Det gör att vi måste ompröva många av våra föreställningar om ålder, arbetsliv och vad människor kan bidra med, säger Ingmar Skoog, som är professor och senior forskare vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Identifiera ålderism

Rådet har just haft sitt första möte, under ledning av dess ordförande, äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje. En viktig uppgift för rådet blir att identifiera både direkt och indirekt ålderism i statliga, regionala och kommunala verksamheter, liksom i arbetslivet i stort. Det kan handla om formella regler, invanda rutiner eller informella attityder som gör att äldre medarbetares kompetens inte tas tillvara.

Ingmar Skoog menar att används ålder fortfarande används ofta som ett slags schablon, även när det saknas sakliga skäl. Det kan till exempel handla om att personer förväntas lämna arbetslivet vid en viss ålder, trots att de både vill och kan fortsätta bidra.

– Det finns en institutionell ålderism som vi behöver få syn på. Staten och universiteten talar ofta om att fler ska arbeta längre, men samtidigt finns rutiner som gör att seniora medarbetare fasas ut på ett ganska schablonmässigt sätt. Det innebär att samhället riskerar att gå miste om mycket kompetens, säger Ingmar Skoog.

En personlig fråga

Han nämner också akademiska meriteringssystem, forskningsanslag och handledarskap som områden där ålder kan få betydelse, direkt eller indirekt. Ett exempel är att seniora forskare i vissa sammanhang inte kan vara huvudhandledare för doktorander, även när de i praktiken är den forskare som doktoranden sökt sig till.

Frågan är också personlig. Ingmar Skoog är 72 år och säger att han själv har märkt hur bemötandet förändras med åldern. Det kan handla om allt från kommentarer om när han ska gå i pension till vardagliga situationer där yngre personer utgår från att äldre inte klarar teknik eller praktiska moment.

– När man kommer upp i min ålder märker man ålderismen tydligare. Folk utgår från att man inte klarar saker, som exempelvis självscanning i en butik. Ofta är det välmenande, men det bygger ändå på en föreställning om vad äldre människor kan och inte kan, säger Ingmar Skoog.

Viktig samhällsdiskussion

Han ser det nya rådet som ett tecken på att frågan tas på större allvar. Rådet består initialt av nio personer, bland andra forskare, företagsledare och medieprofiler, och regeringen har aviserat att fler deltagare kan utses framöver.

För Ingmar Skoog är det också viktigt att universitet och forskare deltar i samhällsdiskussionen.

– Det är en del av universitetets uppgift att bidra med kunskap i samhället. Som forskare har vi data och erfarenheter som kan hjälpa till att förändra bilden av åldrande. Det handlar både om lagar och regler, men också om att få bort fördomar, säger Ingmar Skoog.