Internationellt får polisen allt större möjligheter att använda algoritmisk övervakning inom brottsbekämpningen, exempelvis ansiktsigenkänning i realtid och AI-baserade metoder för att identifiera risker, förutse möjliga framtida brott och möjliggöra ingripanden innan brott har begåtts. Utvecklingen drivs av höga förväntningar på att AI ska effektivisera brottsbekämpningen, förebygga brott, bidra till brottsutredningar och rättsliga processer samt öka säkerheten.
I projektet Governing Privacy under Algorithmic Surveillance in Law Enforcement, som finansieras av Vetenskapsrådet, undersöker forskarna hur integritetens innebörd och gränser formas och förhandlas i policy, reglering och polisens praktiska arbete. Projektet genomförs som en jämförande studie av Sverige och Storbritannien, där Storbritanniens längre erfarenhet av AI-baserad polisiär övervakning ger värdefulla perspektiv på den utveckling som nu sker i Sverige.
Diskussion fastnar ofta i förenklad motsättning
Projektet leds av Marie Eneman vid Institutionen för tillämpad IT, Göteborgs universitet. I forskarteamet ingår även Diana Miranda, University of Stirling, Lachlan Urquhart, University of Edinburgh och Jan Ljungberg vid Göteborgs universitet. Forskargruppen medverkar även i SOM-institutets årliga nationella enkät med frågor om allmänhetens syn på polisens användning av olika övervakningstekniker och hur dessa uppfattas påverka den personliga integriteten. Det ger ett värdefullt medborgarperspektiv på hur integritet förstås och värderas i relation till övervakning.
Enligt Marie Eneman tenderar diskussionen om polisens ökade användning av digital och AI-baserad övervakning ofta att fastna i en avvägning mellan säkerhet och personlig integritet.
– Riskerna för grundläggande rättigheter är viktiga att uppmärksamma, men vi behöver också tränga bortom denna ganska förenklade motsättning, säger Marie Eneman.
Övervakning väcker frågor om demokrati
I projektet undersöks hur integritetens innebörd och gränser formas genom de tekniker, lagar och institutionella praktiker som gör övervakningen möjlig. När statens möjligheter att se, samla in information, få kunskap om medborgarna och agera utifrån denna kunskap ökar, blir samtidigt de komplexa infrastrukturer genom vilka övervakningen bedrivs allt svårare för medborgarna att få insyn i och förstå.
– Det är rimligt att polisen använder ny teknik i sitt arbete med att bekämpa brott. Men när statens möjligheter att övervaka, samla in information och agera utifrån denna kunskap växer, måste också den demokratiska kontrollen vara meningsfull och möjlig att utöva i praktiken. Det väcker grundläggande frågor om relationen mellan staten och dess medborgare, hur villkoren för integritet förändras och hur den växande övervakningskapaciteten kan regleras och granskas, säger Marie Eneman.
