Doktorandens humoristiska sidoprojekt på Instagram blev bok

Allt började lite av en slump, en uttråkad förmiddag 2017.

– Jag hade slöläst lite i en Starlettidning ur min samling och såg en bild som jag tyckte var lite rolig. Jag lade upp den på mitt privata Instagramkonto, men hittade snart en rolig bild till och slogs av att jag kanske borde skapa ett helt konto tillägnat detta. Det var helt och hållet för mitt eget nöjes skull, jag var övertygad om att ingen annan än jag skulle tycka att det var roligt och att jag på min höjd skulle få en handfull följare, säger Kristina Öhman.

Men följarna blev bara fler och fler (i skrivande stund runt 16 000) och nu har Instagramkontot @tidningenstarlet blivit bok.

– Förlaget kontaktade mig och frågade om jag skulle vara intresserad av att göra en bok av mitt Instagramkonto, vilket jag tyckte lät jätteroligt – det lät precis som en typ av bok som jag själv skulle vilja ha, och den 13 september släpptes den.

Avhandling om Starlet

Kristina Öhman är doktorand i etnologi på institutionen för kulturvetenskaper vid Göteborgs universitet och i sitt avhandlingsarbete undersöker hon hur tjejtidningen Starlet fungerade som en ungdomskulturell produkt.

– Jag tittar på hur den tjänade som ett forum för läsarna, och även hur den förmedlade normer genom text och bild. Jag är också intresserad av den som ett kulturhistoriskt föremål – många minns ju särskilt det lilla pocketformatet – och hur det är kopplat till tidningen som en ungdomsprodukt. Man skulle kunna säga att jag undersöker Starlettidningen som forum, medium och objekt, vilket är ett otroligt roligt arbete!

Starletserierna är från och med 1970-talet skrivna av svenska seriemanusförfattare, och skickades sedan iväg för att illustreras av utländska serietecknare. Det är en av de saker som gjort att Kristina Öhman intresserat sig särskilt för just Starlet.

– Genom detta ser man olika röster komma till tals i en och samma serie, och de är inte alltid överens. Inte sällan gestaltas karaktärerna på ett sätt som går direkt mot handlingen, ibland ser man serietecknarna försöka skildra svenska fenomen som de inte har någon relation till, och då försöker de gissa hur det ser ut.

Skillnad mot dagens tjejtidningar

En ganska tydlig skillnad som hon ser mellan Starlet och nutida tjejtidningar är det mycket begränsade kommersiella inslaget.

– Det förekommer knappt några annonser och konsumtionen är inte alls lika framträdande som i senare tidningar.

En vanlig kommentar hon möter när Starlet kommer på tal är att tidningen aldrig skulle fungera i dagens utbud.

– Starlets innehåll som endimensionellt och misogynt är en bild som kan nyanseras. Det är inte fullt så svart/vitt som man gärna utmålar det, vilket också synliggörs i min avhandling.
Det handlar kanske snarare om att tidningen som medium inte fyller samma funktion som den gjorde då. Nu spelar internet en betydligt större roll för ungdomars kommunikation, underhållning och kunskapsinhämtning.

Visar ungdomskulturens utveckling

Starlet innehöll mer än bara serier och i sin avhandling tittar Kristina Öhman på hela innehållet.

– Jag har alltid varit intresserad av vardagshistoria och därför naturligt nog populärkultur, då denna är kopplad till vardagen och den bredare massan. Att jag fastnade särskilt för tidningar – jag skrev även min masteruppsats i etnologi om ett tidningsmaterial – beror nog främst på dess värde som (kultur)historisk källa, då den är så avhängig sin direkta samtid. En ny tidning ges ut på regelbunden basis – må det vara årligen, kvartalsvis, månatligen, varje vecka eller till och med dagligen – och läsare kan tämligen ofta sätta sin prägel på tidningen, eller påverka innehållet. En tidning kan ändra fokus eller form från ett nummer till nästa, kommentera det som sades i ett tidigare nummer eller ingå i något slags dialog med sina läsare. En tidning som Starlet, som fanns i nästan trettio år, har därför en hel del att säga och visa när det gäller ungdomskulturens utveckling under flera decennier.

Livet som doktorand skymtar fram

Att Kristina Öhman till vardags är doktorand är något som ofta syns i de bildtexter hon skriver som kommentarer på instagramkontot, och hon har märkt av att en och annan följare också befinner sig i universitetsvärlden.

– En av de roligaste sakerna med att hålla på med kontot är att det är en sådan väldig blandning på mina följare. De är i olika åldrar och har olika relationer till tidningen, från gamla läsare och medarbetare till unga som aldrig hört talas om den överhuvudtaget! Många är verksamma inom akademin, vilket inte minst märks när de kommer fram till mig i jobbsammanhang och presenterar sig som ”[namn], jag följer ditt konto!”. Det är förstås jätteroligt – då kan jag dessutom fråga om de läste tidningen och få höra deras Starletberättelse, vilket är spännande för en etnolog!

– Flera av mina inlägg handlar om doktorandtillvaron, och kanske särskilt utmaningarna med att vara en doktorand när man är lite osocial och rädd för att prata inför folk. Då brukar jag få gensvar från andra doktorander som följer och som bekräftar att jag inte är ensam i mina upplevelser – rent generellt är kontots kommentarsfält ett väldigt sympatiskt ställe.

Utöver kommentarerna får hon en del direktmeddelanden från sina följare, allt från ett kort beröm till långa brev om vad de tycker om instagramkontot, eller så berättar de om sina egna minnen av Starlet.

Språkbaserad humor

Att själv beskriva sin humor är inte det lättaste.

– Jag har en vän som brukar säga att ”man vet aldrig vad Kristina kommer att skratta åt”, och det är kanske den mest träffande beskrivningen jag någonsin hört. Jag vet det sällan själv heller, det är ganska godtyckligt. Ofta är det dock språkbaserat, jag skrattar oftare åt en rolig formulering än en rolig bild.

Det instagramkonto som oftast får henne själv att skratta är ”utan tvekan” kontot @ponyhans.

– Vilket i sig indikerar att min humor inte alltid är särskilt belevad.

Boken Saxat ur Starlet ges ut av Egmont förlag och innehåller drygt 120 instagraminlägg.