Det svenska valet 2026: Konsekvenser för Sveriges roll i EU

Sveriges riksdagsval äger rum mot en europeisk bakgrund som präglas av Rysslands krig mot Ukraina, geopolitisk osäkerhet, den gröna omställningen och debatter om den framtida inriktningen för den europeiska integrationen. Ändå är Europeiska unionen i sig inte en central fråga i den svenska valrörelsen. I stället kommer EU in i valpolitiken indirekt, genom politikområden som klimat, migration och säkerhet.

För att undersöka vad valet kan innebära för Sveriges roll i Europa har vi talat med Sofie Blombäck, universitetslektor i statsvetenskap vid Mittuniversitetet, vars forskning fokuserar på politiska partier och partisystem i Västeuropa, och Jacob Gunderson, docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, vars forskning behandlar partikonkurrens, partisystem och politiskt beteende.

EU: relevant, men inte en avgörande valfråga

De viktigaste frågorna för svenska väljare är fortfarande i huvudsak inrikespolitiska. En nyligen genomförd SVT-undersökning visar att sjukvård, utbildning, lag och ordning, äldreomsorg och miljö är de främsta frågorna, medan endast omkring 30 procent av väljarna anser att försvarsfrågan är särskilt viktig.

För Gunderson illustrerar detta EU:s begränsade valpolitiska betydelse. ”Relationen till EU i sig är inte en central politisk fråga”, menar han. I stället är europeiska frågor inbäddade i områden som migration, försvar och klimatpolitik, medan sjukvård och utbildning i stor utsträckning förblir inrikespolitiska områden.

Denna åtskillnad är viktig. Att EU inte är en central valfråga innebär inte att europeisk politik är oviktig. Snarare är europeisk politik i allt högre grad integrerad i den inhemska politiska debatten.

Blombäck gör en liknande iakttagelse ur ett partikonkurrensperspektiv. Hon konstaterar att ”klimat- och miljöpolitiken är det område där EU oftast förekommer i den svenska politiska debatten”, samtidigt som partier och väljare fäster stor vikt vid den europeiska nivån. Mönstret handlar därför mindre om ett avståndstagande från Europa än om att europeiska frågor filtreras genom inrikespolitiska konflikter.

Denna kontinuitet blir också tydlig vid en jämförelse mellan valet 2026 och valet 2022. I sin analys av det föregående valet noterade Blombäck att EU-frågor fick relativt lite uppmärksamhet trots stora förändringar i Sveriges internationella position. Energipriser och lag och ordning dominerade i stället valrörelsen.

Klimat, energi och den europeiska politiska agendan

Klimat- och miljöpolitiken är fortfarande det tydligaste området där den europeiska nivån har betydelse för svensk valpolitik. Sverige har traditionellt bedrivit en förhållandevis ambitiös klimatpolitik, och samtliga oppositionspartier har föreslagit någon form av förstärkt klimatpolitik.

Blombäck lyfter fram spänningen mellan klimatpolitik och energipriser. Valet 2022 påverkades starkt av stigande energipriser, medan den nuvarande regeringens försök att hålla bränsle- och elpriserna nere stundtals har hamnat i konflikt med EU-regler. Som hon uttrycker det har ”den nuvarande regeringens försök att hålla bränsle- och elpriserna nere ibland stött på EU-regleringar”.

Ett regeringsskifte skulle därför kunna få konsekvenser för Sveriges position inom den europeiska klimatpolitiken. Den centrala frågan är inte om Sverige kommer att delta i EU:s gröna omställning, utan hur ambitiöst Sverige kommer att agera inom ramen för den och hur klimatmålen ska vägas mot energipriser och industrins konkurrenskraft.

Skogspolitiken kan bli ytterligare en konfliktpunkt. Skog täcker mer än hälften av Sveriges territorium och är ekonomiskt viktig, särskilt i landsbygdsområden. Blombäck pekar på missnöje med EU:s skogspolitik som en möjlig utmaning för nästa regering. Europeisk reglering på detta område kan därför få potentiella politiska konsekvenser på hemmaplan.

Migration och säkerhet: europeiska frågor med nationell inramning

Migration är fortfarande politiskt viktigt, men under detta val framställs frågan framför allt som en inrikespolitisk angelägenhet. Regeringspartierna har framställt Sveriges mer restriktiva migrationspolitik som en politisk framgång, medan oppositionspartierna har kritiserat specifika åtgärder. Blombäck konstaterar att migration ”har varit viktigt under de senaste åren men [diskuteras] inte primärt som en EU-fråga i valrörelsen 2026”.

Samtidigt är den europeiska dimensionen fortsatt synlig. Vissa partier argumenterar för att Sverige bör ha en av de striktaste migrationspolitikerna i EU, medan partiprogrammen också innehåller förslag om stramare politik och skärpt tillämpning på europeisk nivå.

Det finns dock en ideologisk skillnad mellan blocken. Partier på vänsterkanten förespråkar generellt en mer öppen invandringspolitik än partier på högerkanten, även om Socialdemokraterna intar en förhållandevis restriktiv position jämfört med andra socialdemokratiska partier. Ett regeringsskifte skulle därför kunna förändra Sveriges position i specifika delar av EU:s asyl- och migrationspolitik, utan att nödvändigtvis innebära en kursändring från den övergripande restriktiva utveckling som präglat de senaste åren.

Säkerhetsfrågan ser annorlunda ut. Svenska partier är i stort sett eniga om att Rysslands invasion av Ukraina utgör ett allvarligt hot och om vikten av ett nära europeiskt samarbete. Som Blombäck uttrycker det: ”alla partier ser Rysslands invasion av Ukraina som ett allvarligt hot och betonar nära europeiskt samarbete”. Försvarsfrågan hör dock inte till de frågor som väljarna anser vara viktigast. Valet kommer därför sannolikt inte att leda till någon större förändring av Sveriges strategiska säkerhetspolitiska inriktning.

Kontinuitet i Sveriges relation till EU

En grundläggande förändring av Sveriges europeiska inriktning framstår som osannolik. Alla partier som för närvarande är representerade i riksdagen stödjer EU-medlemskapet, och en ”Swexit”-debatt förväntas inte bli en del av valrörelsen.

Blombäck betonar omfattningen av denna samsyn: ”Alla partier i riksdagen förespråkar nu svenskt EU-medlemskap, så Swexit [är] inte aktuellt.” Samtidigt kombinerar de flesta partier stödet för medlemskapet med skepsis mot ytterligare integration. De flesta motsätter sig en ökning av EU:s budget, samtidigt som de betonar demokratiska standarder som ett villkor för EU-finansiering. Liberalerna är det enda riksdagspartiet som aktivt stödjer ett införande av euron.

Gunderson placerar denna svenska samsyn i ett bredare jämförande perspektiv. Hans analys uppmärksammar ett inverterat U-format samband mellan vänster–höger-ideologi och inställningen till EU: partier i det politiska centrumet tenderar att vara mer positiva till europeisk integration, medan partier längre ut på de ideologiska kanterna generellt är mer skeptiska.

Figur 2

Figur 2. Vänster–höger-ideologi och EU-position bland svenska partifamiljer, 2024.
Källa: Jacob R. Gunderson, baserat på Chapel Hill Expert Survey (2024). 
 

Detta samband finns också i Sverige. Figuren ovan visar att V och SD, de mest ideologiskt extrema partierna i det svenska partisystemet, är de mest EU-skeptiska. De övriga partierna delar en bred pro-EU-samsyn, där L och C är de mest EU-positiva partierna i systemet, om än med liten marginal.

För Gunderson får detta konsekvenser för koalitionspolitiken. ”EU kan förbli en källa till oenighet inom koalitioner oavsett om koalitionen är vänster- eller högerorienterad”, menar han. Det viktiga är därför inte enbart om en framtida regering leds av vänstern eller högern, utan hur partierna inom regeringen positionerar sig i fråga om europeisk integration.

Gunderson ser trots detta ”små möjligheter till stora förändringar i Sveriges övergripande EU-politik”. En vänsterregering skulle kunna vara något mer positiv till europeisk miljölagstiftning, men detta skulle innebära en förändring inom specifika politikområden snarare än en grundläggande omorientering av Sveriges relation till EU.

Den sannolika konsekvensen är därför kontinuitet i Sveriges övergripande EU-inriktning, kombinerat med möjliga förändringar inom specifika politikområden, framför allt klimatpolitiken.

Partisystemet och regeringsbildningen

För forskare inom europeisk politik kan den mest betydelsefulla aspekten av valet i slutändan vara utvecklingen av Sveriges partisystem.

Svensk politik speglar en bredare europeisk trend mot fragmenterade partisystem och mer komplexa regeringsbildningar. Blombäck beskriver valet som ett val som bör förstås i kontexten av ”ökad fragmentering och svårigheter att bilda stabila regeringar”.

Liberalernas öde är särskilt betydelsefullt. Om partiet klarar riksdagens fyraprocentsspärr kommer Sverige att ha kvar åtta riksdagspartier, i huvudsak organiserade i två block. Strategisk röstning, som historiskt har gynnat mindre partier som befinner sig nära spärren, kan visa sig bli avgörande.

Även de större partiernas styrka kommer att spela roll. Både Moderaterna och Socialdemokraterna förväntas vara svagare än 2022, vilket potentiellt kan försvaga deras förhandlingspositioner under regeringsbildningen. Som Blombäck konstaterar kommer båda statsministerkandidaterna sannolikt att få färre röster än 2022, vilket ytterligare kan komplicera koalitionsförhandlingarna.

Erfarenheterna efter valet 2022 utgör en viktig referenspunkt. Sverigedemokraterna blev det näst största partiet men stod utanför regeringen, medan Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna bildade en minoritetsregering som var beroende av Sverigedemokraternas stöd. Sverigedemokraterna fick i utbyte ett betydande politiskt inflytande.

Inför 2026 har partiet dock signalerat att det vill se en annan lösning och eftersträvar deltagande i varje koalitionsregering som är beroende av dess stöd. Om partiet återigen presterar bättre än Moderaterna skulle detta kunna skapa betydande spänningar inom det högra blocket. Blombäck påpekar att Sverigedemokraterna kan komma att kräva ”betydande inflytande över regeringen och politiken”, medan de övriga högerpartierna kan motsätta sig sådana krav.

Vänstersidan står inför sitt eget koalitionsproblem. Vänsterpartiet har krävt deltagande i en regering som är beroende av dess stöd, medan Centerpartiet har uteslutit att stödja en regering som inkluderar antingen Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna.

Valet kan därför bli ytterligare ett exempel på ett bredare europeiskt fenomen: att ökad fragmentering gör det svårare att omsätta valresultat i stabila regeringskoalitioner.

Vad händer härnäst?

Den nästa svenska regeringen kommer att möta en europeisk agenda där klimat, energi, säkerhet och konkurrenskraft blir alltmer sammanlänkade. Den kommer också omedelbart att ställas inför förhandlingar om EU:s nästa fleråriga budgetram. Sverige tillhör de medlemsstater som kräver nedskärningar i kommissionens föreslagna budget, vilket ställer den traditionella svenska budgetrestriktiviteten mot de växande kraven på europeiska investeringar.

Valet kommer sannolikt inte att omdefiniera Sveriges relation till EU. Dess betydelse ligger snarare i hur ett fragmenterat partisystem hanterar en alltmer krävande europeisk omvärld.

För forskare och europeiska bedömare handlar de centrala frågorna därför mindre om huruvida Sverige är pro-europeiskt och mer om vilka politikområden landet prioriterar, hur den inhemska koalitionsdynamiken formar Sveriges europeiska positioner och om nästa regering kan omsätta Sveriges relativt stabila europeiska inriktning i ett effektivt inflytande inom EU.

Text: Angelica Sohlberg