Barn ifrågasätter fiktion i faktaböcker
”Men drakar finns väl inte?” är titeln på en ny avhandling som undersöker barns föreställningsförmåga i mötet med faktaböcker. När barn utvecklar kunskap om böckers framställningar ifrågasätter, uppskattar och föreställer de sig mer.
Barn i förskolan vill få faktaböcker höglästa för sig på förskolan – men får sällan möjlighet enligt tidigare forskning.
– Dessutom är de faktaböcker som finns för förskolebarn ofta ganska skönlitterära, säger Anna Backman, doktorand i humaniora med utbildningsvetenskaplig inriktning vid Göteborgs universitet, samt lektor vid Förskoleförvaltningen i Göteborgs stad och med bakgrund som förskollärare.
I avhandlingen studerar hon framställningar i bilderböcker med utgångspunkt i barns perspektiv – vad barnen själva uttrycker att de urskiljer från dem. För analyserna används variationsteori som förklarar vad som gör det möjligt för barn att erfara en framställning på ett visst sätt, exempelvis som fiktiv. Samma teori används för att förklara vad som gör det möjligt för barn att föreställa sig till exempel vad som är det roliga i framställningen.
Ifrågasättande föregår föreställningsförmågan
I avhandlingen introduceras begreppet fiktionaliserade facklitterära bilderböcker. Med det avser Anna Backman böcker som i mötet med barn, exempelvis på bibliotek, är klassade som facklitterära, men som ”lånar” ett eller annat kännetecken från skönlitteratur. Exempelvis kan sakliga framställningar helt eller delvis ersättas med fiktiva framställningar.
När barnen i studien urskiljer vad som är ”på riktigt” och ”på låtsas” i fiktionaliserade facklitterära bilderböcker blir det möjligt för dem att ifrågasätta innehållet – och därefter att föreställa sig och roas av det.
– Analyserna visar återkommande att barnens förmåga att ifrågasätta föregår deras förmåga att föreställa sig, säger Anna Backman
Till att börja med uttrycker exempelvis barnen både undran och irritation över att det finns faktaböcker om drakar och dinosaurier som tycks vilja få dem att tro på sådant som är ”fejk!”. Men med kunskap om att det är en fiktiv framställning börjar de senare uppskatta det roliga i framställningen och själva fantisera utifrån den.
Barn ser till innehållet
Ett resultat som överraskade henne var hur barnen resonerade när de skulle sortera böcker som facklitterära eller skönlitterära. Analysen visar att om framställningen i en bok är ”på riktigt” eller ”på låtsas” är avgörande när barnen bestämmer sig för om det är en faktabok eller inte.
– Det är intressant med tanke på att många facklitterära bilderböcker för barn innehåller fiktiva inslag.
Exempelvis kategoriserade barnen boken Det var en gång… Massor av dinosaurier (Sheppard, 2008) som skönlitterär, trots att den är klassad som faktabok enligt biblioteket.
– Efter visst resonemang konstaterade dock barnen att boken är ”något mitt emellan” eftersom en del i boken har hänt ”på riktigt”, men mycket är ändå ”på låtsas”. Det visar hur viktigt det är att barn får möjlighet att samtala om böcker för att förstå vilken slags bok det är, säger Anna Backman.
Målinriktade läsaktiviteter
Hon hoppas att avhandlingen ska inspirera till mer målinriktade läsaktiviteter i förskolan, där facklitterära bilderböcker används jämsides och i jämförelse med skönlitterära.
– Jag önskar att barn som annars inte möter faktaböcker får fler möjligheter att göra det i förskolan. Och att de barn som redan har ett faktaboksintresse får chans att odla det.
En bättre balans mellan facklitteratur och skönlitteratur kan gynna barns förståelse för att texter och bilder har olika avsikter, menar Anna Backman. En sådan förståelse kan vara avgörande när barn själva ska välja vad de vill läsa.
Kontakt:
Anna Backman, tel: 0720-22 73 32, e-post: anna.backman@lir.gu.se eller anna.backman@forskola.goteborg.se
Avhandlingen ”Men drakar finns väl inte?” Variationsteoretiska studier av barns föreställningsförmåga i läsaktiviteter med facklitterära och skönlitterära bilderböcker försvaras den 20 mars, klockan 13.00 i Jubileumssalen (J222) på Humanisten, Renströmsgatan 6 i Göteborg.