Ålens framtid i fokus på workshop i Österlen
Kan ett hållbart ålfiske, gastronomi och kulturarv gå hand i hand med arbetet för att rädda den europeiska ålen? Den frågan stod i centrum när forskare, yrkesfiskare, kockar och kulturarvsaktörer samlades till workshop på Österlen den 4 maj under rubriken ”Kan vi rädda ålen genom att äta den?”.
Projektledare Viktor Vesterberg beskrev dagen som ett ”action research”-projekt där målet inte var att leverera färdiga svar, utan att skapa möten mellan olika kompetenser och erfarenheter. Fokus låg på forskning, samverkan, levande traditioner och hur ålen kan få ett framtida värde – både ekologiskt, kulturellt och gastronomiskt.
Fisket är inte huvudproblemet
Flera deltagare betonade att det småskaliga svenska ålfisket står för en mycket liten del av den totala dödligheten hos den europeiska ålen. Enligt yrkesfiskare på plats landas idag omkring 100 ton ål inom det svenska yrkesfisket, jämfört med betydligt större nivåer före restriktionerna.
Samtidigt lyftes vattenkraften återkommande fram som den största enskilda orsaken till dödlighet bland utvandrande blankål.
– The fishing is not the main impact. Hydropower is, konstaterade ålforskaren Wilhelm Dekker under sitt föredrag.
Flera exempel gavs på kraftverk och vandringshinder där stora mängder ål skadas eller dör på väg mot havet. Diskussionen berörde också behovet av förbifarter och andra tekniska lösningar för att minska påverkan från vattenkraften.
Illegal handel och krav på spårbarhet
Deltagarna lyfte även problemen med omfattande tjuvfiske och illegal handel med ål. Uppskattningar som nämndes under dagen pekade på att den illegala fångsten kan vara lika stor som det lagliga yrkesfisket.
Samtidigt framhölls att den legala svenska ålen omfattas av mycket hårda spårbarhetskrav.
– Allt loggas digitalt direkt vid landning. Som kund ska man fråga om ålen är legalt fiskad, sade en av deltagarna.
Flera restaurangägare betonade vikten av att kunna redovisa exakt varifrån ålen kommer och hur den har fångats.
Ålen som kulturarv och berättelse
En stor del av workshoppen handlade om ålens roll i det skånska kulturarvet. Deltagare från Ålakustens kulturarvsförening beskrev ålagillena, ålabodarna och fisketraditionerna som ett levande immateriellt kulturarv med rötter långt tillbaka i historien.
– Det handlar inte bara om maten. Det handlar om berättelserna, människorna och en kultur som riskerar att försvinna, sade en deltagare.
Flera uttryckte oro över att kunskap, språk och traditioner kring ålfisket håller på att dö ut i takt med att äldre generationer försvinner och få unga kommer in i yrket.
Samtidigt pågår arbete för att stärka det internationella kulturarvsperspektivet genom samverkan med Unesco och andra organisationer.
Gastronomi, identitet och hållbarhet
Några av Sveriges mest prominenta kockar och krögare deltog i mötet. Både kockar och restaurangägare beskrev ålen som en unik råvara med stark koppling till plats, historia och identitet.
– Mat är relationer och något av det mest laddade vi har. Gästerna tar del av en berättelse som rör kulturhistoria, hållbarhet och platsens identitet, sade krögaren Emma Höök från Talldungen.
Flera deltagare jämförde ålen med andra regionala kvalitetsprodukter som Kalix löjrom och surströmming – råvaror där det kulturella och geografiska sammanhanget är en viktig del av värdet.
Diskussionen kretsade också kring möjligheten att skapa nya modeller där restauranger och konsumenter bidrar ekonomiskt till forskning, restaurering av livsmiljöer och utsättningsprojekt.
Polariserad debatt
Samtidigt konstaterades att ålen är en av de mest kontroversiella råvarorna i dagens matdebatt. Många restauranger tvekar att servera ål trots att fisket är lagligt, bland annat av rädsla för kritik och förenklade budskap kring hotade arter.
– Debatten saknar ofta nyanser. Det är komplext och svårt att kommunicera till gästerna, sade Emma Höök från Talldungen.
En återkommande tanke under dagen var att ålen behöver få ett tydligare värde för att också skapa drivkrafter att skydda dess livsmiljöer och kulturtraditioner.
– Kom och ät ål, rädda ålen, som någon uttryckte det under samtalen.
Workshoppen avslutades utan färdiga lösningar – men med en tydlig ambition om fortsatt samverkan mellan forskning, gastronomi, småskaligt fiske och kulturarvsaktörer för att hålla frågan levande.
