Per Lindnér: Mellan kirurgi, algoritmer och existens

Bild

Per Lindnér är adjungerad professor och var tills nyligen ämnesföreträdare för transplantationskirurgi vid Institutionen för kliniska vetenskaper. För honom har forskningen blivit en livshållning. Och han säger att det är viktigt att få publicera studier även när resultaten inte visar det man hoppats.

– Annars blir det en skev bild. Allt som är positivt publiceras, och det som inte visade någon skillnad försvinner ofta. Då tror man på en metod som kanske inte fungerar. Vi brukar kalla det Journal of Negative Results, men det är faktiskt viktigt att publicera även sådant.

Algoritmer som räddar liv

Ett av de projekt som betytt mest för honom är det nordiska njurutbytesprogrammet som han själv tog initiativ till och fortfarande driver. I programmet paras njursjuka patienter ihop med donatorer som de inte är biologiskt nära, men där algoritmerna visar att matchningen kan fungera.

– Det kan vara tre eller fyra par som byter organ. Eller en altruistisk donator som ger bort en av sina njurar och fungerar som startmotor i en kedja. Det låter enkelt, men det är oerhört komplicerad algoritm-matematik bakom. Och det måste göras noggrant.

Det är immunsystemets nummerplåtar vi letar efter

Förutom matchning baserat på blodgrupp och HLA-typ (HLA är proteiner på cellernas yta som styr hur immunsystemet känner igen främmande vävnad) används även blodprover där man blandar donatorns och mottagarens blod för att se om de passar ihop. På så sätt kan man upptäcka om mottagaren har antikroppar som kan orsaka avstötning, redan innan man gör det slutgiltiga testet inför transplantationen.

– Allt finns i blodet. Det är immunsystemets nummerplåtar vi letar efter, så att vi kan undvika avstötning.

Någon dör för att andra ska leva vidare

Trots alla parametrar, tekniker och logik går det inte att komma ifrån att många transplantationer är förenade med död. En människa måste dö för att några andra ska kunna leva vidare. Det är en del av arbetet.

– Sådana här donatorsoperationer är ganska dystra och kan tyckas brutala, när man lämnar en död kropp efter sig. Men jag tänker att transplantationen är ett stöd för donatorns familj i bearbetningen av deras trauma och kris. Att de hjälper så pass många andra, att det finns väldigt mycket positivt i tragiken.

Pojkens nalle låg kvar vid huvudkudden

Per Lindnér har genomfört många donationsingrepp och säger att han försöker fokusera strikt på sin uppgift.

– Jag minns när jag var på Island en gång och en fyraårig pojke donerade sina organ. Hans nalle låg kvar vid huvudkudden. Det var tungt. Det blir liksom att man inte orkar ta in allt och behöver skärma av sig. Då är det på med luppglasögonen och koncentrera sig på att sy bra.

Bild

Forskade i Australien och USA

Forskningen har fört honom till flera världsdelar. En period jobbade han fyra år i Boston med klinisk forskning för ett läkemedelsföretag. Han har också varit gästforskare i Sydney, men det blev bara ett år.

– Jag tog färjan in till jobbet varje dag, cykeln på färjan och sen iväg. Det är nog en av de finaste miljöerna jag har bott i. Det är kanske mitt största misstag i livet att inte stanna ett år till. Jag hade anslag men var rädd att jag skulle hamna på efterkälken här hemma.

Per Lindnér har aldrig haft någon plan att göra akademisk karriär.

– Jag har gjort saker för att de varit roliga. Jag hade ju aldrig tänkt att jag skulle bli forskare och absolut inte adjungerad professor. Det bara blev så.

Det är väldigt kul att se studenterna växa

En sak i jobbet som han uppskattar är att handleda läkarstudenter som gör sina examensarbeten.

– Speciellt de här studenterna som inte har erfarenhet från forskning, men som bara är allmänt smarta. De tar till sig vetenskap, hur man läser artiklar och använder statistikprogram. Jag slås av hur de växer på kort tid. Jag blir alltid imponerad av dem och de får positiv feedback, säger Per Lindnér och fortsätter:

– Det är väldigt kul och de är så stolta. Sen har de gjort ett arbete som är ganska bra och så får de åka på något möte och presentera det. Att de har en publikation kan ofta hjälpa dem när de ska söka AT.

”Vetenskap” i vardagen

Per Lindnérs forskande förhållningssätt stannar inte på jobbet. Han vill ha fakta och bevis för att fatta beslut.

– Min fru klagar på det ibland. Jag vill att allting ska vara bevisat för att vi ska göra saker. Det är ett tankesätt som har följt med en att alltid ifrågasätta, både en ny kirurgisk metod och om man ska binda boräntan. Jag vill titta på fakta bakom och se om snitträntan blir lägre om man har den rörlig. Jag har liksom blivit en forskartyp i allting, säger han, skrattar och fortsätter:

– När jag testade nya golfklubbor för ett tag sedan slog jag tio bollar med varje ny modell och jämförde med mina gamla. Den som gick längst och rakast köpte jag. Då vet jag att det är rätt produkt. Jag köper den ju inte bara för att den är fin.

Text: Jakob Lundberg