Komponerandets nycklar
Kort beskrivning
Projektitel: Komponerandets nycklar: Att spela med avsiktligt ofullständiga klavernotationer i Nordeuropa
Endast en liten del av den musik som spelades på klaverinstrument under 1600- och 1700-talen finns nedskriven som färdiga stycken. Mycket av musiken i Europa improviserades enligt dåtidens praxis. I dag kan vi bara delvis förstå detta genom bevarade texter och enstaka noterade exempel. Improvisation och komposition var heller inte tydligt åtskilda, mycket av det material som finns bevarat ligger någonstans mittemellan.
Projektet undersöker vad sådana ofullständiga notationsformer kan betyda i dag för improvisation på klaverinstrument, för konstnärlig utveckling och interpretation av svårtolkad repertoar. Material som besiffrad bas, delvis nedskriven musik, övningar och så kallade partimenti ger viktig kunskap om hur man musicerade historiskt, och är centralt för konstnärligt arbete inom detta område.
Projektet fokuserar på nordeuropeiskt material och använder konstnärliga och experimentella metoder. Detta kompletterar tidigare forskning som främst har handlat om italienskt och centraleuropeiskt material. Genom praktiskt musicerande på historiska klaverinstrument, som klavikord, cembalo och svenska 1700-talsorglar, knyts projektet till historiska miljöer, tidigare förbisedda källor och en erfarenhetsbaserad, reflekterande praxis.
Projektet kan bidra till att minska avståndet mellan tolkning av historisk musik och improvisation i vår tid. Genom kreativt utforskande av nordiska och nordeuropeiska källor synliggörs ett musikaliskt arbetssätt som tidigare ofta missförståtts eller ignorerats. Detta arbetssätt låg i gränslandet mellan komposition och improvisation och var centralt för den klavermusik som människor hörde under tidigmodern tid. Resultaten förväntas förändra synsätt och metoder för konstnärligt nyskapande, grundade i de historiska notationsformerna.
Projektet undersöker den solistiska generalbastraditionen i Norden och norra Europa och hur konstnärliga metoder kan stärka musikaliskt skapande genom praktiskt utövande. Utgångspunkten är medvetet ofullständig notation, som ger musikern utrymme att röra sig mellan improvisation och komposition. Genom att arbeta med sådant material vill projektet sudda ut gränsen mellan dessa två praktiker och visa hur de kan berika varandra.
Ett centralt fokus är skillnaden mellan fullt noterad klavermusik och avsiktligt öppna generalbasskisser. Med hjälp av så kallad ”reverse engineering” kan färdiga verk brytas ned till sina ursprungliga, mer öppna former. Detta gör det möjligt för dagens musiker att föra en konstnärlig dialog med historiska källor och att pröva alternativa tolkningar. Metoden påverkar inte bara hur man spelar noterad musik eller realiserar ofullständiga källor, utan också hur musik kan omformas och utvecklas kreativt.
I Italien var partimentot under 1700-talet en institutionaliserad pedagogisk metod. I norra Europa var undervisningen däremot mer knuten till enskilda lärare. Ett tydligt exempel är Jan Pieterszoon Sweelinck i Amsterdam, som använde sina egna kompositioner i undervisningen. Hans kortare och enklare stycken tycks ha varit avsedda för nybörjare, medan mer omfattande verk riktade sig till avancerade elever. Detta pekar på en pedagogik där improvisation och komposition hängde tätt samman.
Projektet fokuserar på solistisk generalbas, där klaverspelaren arbetar ensam snarare än i ensemble. En central forskningsfråga är om den nordiska traditionen motsvarar den italienska partimentopraktiken eller om den fyllde en annan funktion. Forskningen på området är fortfarande ung, och det saknas samsyn kring hur dessa traditioner förhåller sig till varandra.
Ett viktigt begrepp i projektet är ”avsiktlig ofullständighet”. Det som tidigare setts som bristfällig notation förstås här som medvetet öppen och fylld av möjligheter. Sådana källor innehåller flera potentiella lösningar och bjuder in musikern till kreativt deltagande. ”Konstnärlig realisering” beskriver balansen mellan stilistisk korrekthet och personligt uttryck när dessa källor gestaltas i spel.
Projektets betydelse ligger i att erbjuda nya sätt att tolka historisk repertoar och att använda historiska metoder som grund för nyskapande musik. Genom att arbeta med ofullständig notation kan klassiska musiker utveckla improvisationsförmåga, kompositoriskt tänkande och ett mer aktivt förhållningssätt till musikaliska verk. Därmed återupplivas en central men ofta förbisedd del av musikerskapets historia.
Musikmaterial från projektet kommer att användas i undervisningen i orgelimprovisation vid Högskolan för scen och musik och Norges musikkhøgskole i Oslo. På så sätt blir studenterna delaktiga i projektet, och deras arbete och experimenterande med materialet blir en viktig del av slutresultatet.
