Kommunikation, tystnad och tystnadskulturer i arbetet

Reella förutsättningar att kunna utrycka åsikter, erfarenheter och upplevelser är ett grundläggande mänskligt behov och värde - och också som en viktig förutsättning för utveckling av en hållbar arbetsmiljö. Att vara tyst vid problematiska situationer i arbetet innebär att – av någon anledning – avstå från att uttrycka åsikter, ge kritiska synpunkter, föra fram idéer, information och kunskap som skulle kunna användas för att uppmärksamma och lösa problem.

Begreppet ”tystnadskultur” använts när utmaningar av olika slag inte kommuniceras med tillräckligt bra flöde i en organisation, för att kunna hanteras på tillförlitliga sätt. Tystnadskultur har dock använts mycket oprecist i forskningen. Utan tydlighet, nyansering och kontextualisering blir begreppet mer ett "slagträ" utan precision. Genom empiriska studier och litteraturstudier är vår ambition att tydligare definiera och operationalisera tystnadskultur. Med enkäter och intervjuer undersöks var röst, tystnad och tystnadskultur finns bland olika grupper i arbetslivet. Kanaler för kommunikation inom organisationer och vad som stärker kommunikationsflöden undersöks samt klimat, kulturer, arbets- och anställningsförhållanden som har betydelse.

Med kunskap om förekomst, förutsättningar och former för röst och kommunikationsflöden kan vi understödja kvalitets- , säkerhets- och hälsofrämjande utvecklingsarbeten.