Glaukom och diabetesforskning
Kort beskrivning
Glaukom (grön starr) är en obotlig och relativt vanlig ögonsjukdom som kan orsaka blindhet. Gruppen bedriver forskning för att öka förståelsen av sjukdomsutveckling och möjliga behandlingsmetoder. Forskningsarbetet omfattar både grundforskning om gener och kliniska studier av laserbehandling. Gruppen forskar även på en kohort av personer med diabetes som har följts i 24 år och har identifierat riskfaktorer för allvarliga ögonskador samt vilka grupper som bör prioriteras för insatser.
Inledning
Glaukom (grön starr) är en obotlig ögonsjukdom och utgör den näst vanligaste orsaken till blindhet i Västeuropa. Sjukdomen förekommer främst hos individer över 70 års ålder. Det finns för närvarande ingen nationell statistik över antalet glaukomdrabbade i Sverige på grund av avsaknad av ett register. Internationella uppskattningar visar att cirka 10 % av befolkningen vid 80 års ålder lider av glaukom, och eftersom högre ålder är en erkänd riskfaktor tros prevalensen vara ännu högre bland personer runt 90 år. Det bör även noteras att omkring 50 % av patienter med glaukom fortfarande är odiagnostiserade.
Glaukom kan indelas i flera typer, där de huvudsakliga kategorierna är öppenvinkelglaukom och slutenvinkelglaukom. Slutenvinkelglaukom är relativt ovanligt i Sverige och presenterar sig ofta som akut glaukom. Öppenvinkelglaukom, å andra sidan, är betydligt vanligare och utgör en kronisk sjukdom med flera undergrupper. Globalt sett är primärt öppenvinkelglaukom (på engelska: Primary open angle glaucoma eller POAG) den mest förekommande formen. I Sverige dominerar dock exfoliativt glaukom, vilket står för cirka 50–60 % av alla nyupptäckta fall.
Exfoliationer beskrevs första gången 1917 av Dr. Lindberg i Finland. Glaukom kopplas till ansamling av exfoliationsmaterial i trabekelverket, vilket kan leda till förhöjt ögontryck. Exfoliationsmaterialet består av proteiner. Det är än så länge oklart varifrån exfoliationer ursprungligen kommer; vissa forskare menar att de härstammar från iris, andra från linsen eller ciliärkroppen. Exfoliationer har även isolerats i andra organ, såsom blodkärl, njurar och lever. Därför används idag ofta begreppet ”exfoliationssyndrom” i stället för att endast betrakta exfoliationer som en ögonsjukdom.
Forskning om gener och exfoliation
Orsaken till exfoliationer är fortfarande okänd. Forskningen har dock länge visat att vissa gener spelar en betydande roll, där LOXL1-genen har identifierats som starkt associerad med exfoliationer i europeiska studier. Det finns indikationer på att andra gener kan vara av betydelse i olika befolkningsgrupper. Forskargruppen undersöker hur genetiska faktorer påverkar utvecklingen av exfoliationer och var först med att publicera en artikel om sambandet mellan LOXL1 och exfoliativt glaukom i en svensk population från Västsverige. Det är också känt att patienter med exfoliationer löper en ökad risk att utveckla inflammation efter olika medicinska ingrepp, vilket antyder ett samband mellan exfoliationer och inflammatoriska processer. Forskningsarbetet omfattar även studier av hur gener, inflammation och exfoliationer samverkar.
Forskning om laserbehandling vid glaukom
Glaukom är en kronisk sjukdom som inte kan botas, men sjukdomsförloppet kan bromsas. I dagsläget är sänkning av ögontrycket (IOP) den enda evidensbaserade behandlingen. Sänkning av IOP kan uppnås med ögondroppar, laser eller kirurgi. Ögondroppar har tidigare varit förstahandsval, men resultaten från en omfattande randomiserad studie (LIGHT study) i Storbritannien har visat att laserbehandling bör övervägas som förstahandsalternativ. Selektiv Laser Trabekuloplasti (SLT) är den laserbehandling som avses. Forskningsgruppen undersöker olika parametrar och komplikationer för SLT. En publicerad studie från gruppen visar att behandling med SLT i 360 grader och hög energi är bästa alternativ. Denna studie har uppmärksammats internationellt. Även andra laserbehandlingar, såsom mikropulslaser, utvärderas inom forskargruppen. Det kan även bli aktuellt med framtida projekt som rör kirurgiska behandlingar vid glaukom.
Om diabetes
Diabetes är en metabolisk sjukdom som förekommer hos en stor del av befolkningen. Vissa patienter utvecklar ögonkomplikationer, framför allt i näthinnan, vilket kan resultera i synnedsättning eller blindhet. Tidig upptäckt och behandling av dessa förändringar kan bidra till att bibehålla synskärpan under lång tid. Tidigare var laserbehandling vanligast, men under de senaste åren har även läkemedel som injiceras i glaskroppen börjat användas för att bromsa sjukdomen. En epidemiologisk studie inom vår forskargrupp bygger på en omfattande patientkohort från Region Väst (Skaraborg) som följdes under 24 år. Studien visar att allvarliga ögonkomplikationer var ovanliga bland patienter med typ 2-diabetes.
Gruppmedlemmar
- Marcelo Ayala, docent, adjungerad lektor/överläkare
- Ryan Potter, doktorand
- Tobias Dahlgren, doktorand, överläkare
- Grete Garberg, doktorand, överläkare
