Cancer i bukspottkörteln är en av de cancerformer som har sämst prognos. Eva Philipson har undersökt både hur sjukdomen utvecklas från förstadier och hur tumörer påverkas av cellgiftsbehandling före operation.
Bild
Eva Philipson, överläkare vid Kirurgkliniken Kungälv och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Pankreascancer växer fram under många år i olika stadier. Trots det saknas fortfarande effektiv behandling, och många patienter blir resistenta mot cellgifter.
– Vi vet att cancern utvecklas från mutationer och förstadier under lång tid. Det innebär att det finns möjligheter till behandling om vi bara visste hur och på vilket sätt, säger Eva Philipson, överläkare vid Kirurgkliniken Kungälv och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Figur 3 från avhandlingen: Modell som visar hur pankreascancer av typen PDAC, den vanligaste formen av pankreascancer, utvecklas genom olika stadier och genetiska mutationer. Anpassad från Biorender.com.
Protein kopplas till sämre prognos
En del av avhandlingen handlar om proteinet p62, som ansamlas i celler och tros spela en roll i cancerutvecklingen.
– Studie I visar att högt uttryck av p62 är associerat med kortare sjukdomsfri överlevnad hos patienter som opererats för pankreascancer.
Resultaten stödjer att p62 skulle kunna användas som prognostisk markör vid pankreascancer.
I studie III undersöktes hur ansamlingen av p62 förändras under sjukdomsförloppet.
– Vi såg att ackumulering av p62 är stadieberoende och följs åt av inflammation och fler immunceller i vävnaden. Det stödjer att avvikande p62-signalering spelar en roll i utvecklingen från förstadier till cancer.
Figur 6 från avhandlingen: Visar p62 och associerade signalvägar. Bilden skapad i Biorender.com.
Biomarkörer kan förbättra urvalet
Avhandlingen undersöker också så kallade mucinbiomarkörer i vätska från cystor i bukspottkörteln.
– Studie II visar att analys av mucinbiomarkörer från cystvätska i enstaka fall kan bidra till ett bättre urval av patienter till kirurgi vid oklara pankreasförändringar. Men ett högt antal felaktiga rekommendationer om kirurgi manar till försiktighet.
Den sista studien undersökte effekter av så kallad neoadjuvant behandling med FOLFIRINOX, cellgifter som ges före operation. Med hjälp av singelcellanalys jämfördes tumörer från förbehandlade patienter med tumörer från patienter som opererats direkt utan föregående cellgiftsbehandling.
– Vi såg inga stora skillnader i genuttryck mellan tumörer som behandlats med FOLFIRINOX och tumörer som opererats direkt utan föregående cellgiftsbehandling. De skillnader som ändå sågs talar för att behandlingen kan bidra till resistens mot cellgifter och tumörprogress.
Från patienter till molekylnivå
Vad har varit roligt och vad har varit utmanande med doktorandprojektet? – Det roligaste har varit att ta del av hela kedjan i ett translationellt perspektiv, från bortopererade tumörer och klinisk validering av cystvätskeanalys till undersökningar på möss, celler och genuttryck på mRNA-nivå, säger Eva Philipson och fortsätter:
– Det har varit väldigt lärorikt att få djupdyka i forskningsfältet. Det svåraste har nog varit att lära sig så mycket om den prekliniska världen och metoder som ligger långt ifrån min vardag som kirurg.