Deepti Antony: Så kan donerade njurar återställas och organbristen minska
Slutsatsen i Deepti Antonys avhandling är att en lång period utan syre inte i sig behöver innebära att en njure, från en person som avlider efter ett hjärtstopp utanför sjukhus, är så skadad att den inte kan användas. Om metoden som utvecklats i hennes avhandling – och som redan har testats på mänskliga njurar vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset – kan valideras genom transplantationer till patienter, skulle den kunna minska, och kanske på sikt helt avhjälpa, bristen på donerade njurar.
DEEPTI ANTONY
Disputation: 16 oktoberi 2026 (klicka för mer information)
Doktorsavhandling: Functional recovery of donated kidneys after uncontrolled circulatory death: From lab to patient
Ämnesområde:Kirurgi
Sahlgrenska akademin, Institutionen för kliniska vetenskaper
Behovet av njurtransplantationer är betydligt större än tillgången på donerade organ, och varje år dör tusentals människor medan de väntar på en transplantation. En stor och nästan outnyttjad källa är avlidna som drabbats av oväntat hjärtstopp utanför sjukhus. Dessa njurar går nästan alltid förlorade eftersom dröjsmålet innan organet kan tas till vara, leder till att njurens allra minsta blodkärl täpps till av blodproppar.
– Mitt doktorandarbete handlar om att ta vara på och återställa dessa donerade njurar som annars skulle kasseras, säger Deepti Antony. Hon har en kandidatexamen i bioteknik och en masterexamen i molekylärbiologi, och är doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
I sin avhandling undersöker hon om det är just dessa blodproppar – snarare än tiden utan syre i sig – som hindrar njuren från att återhämta sig, och om njuren kan räddas genom att propparna löses upp.
Så kan njurarna åter tas i bruk
Deepti Antonys forskning utvecklar en metod som gör det möjligt att använda njurar från personer som avlider efter cirkulationsstillestånd utanför sjukhus: utanför kroppen behandlas njuren med blodproppslösande läkemedel och kopplas till en perfusionsmaskin som återställer cirkulationen och gör det möjligt att bedöma njurens tillstånd före transplantation.
– Vi testade först metoden för återställning i en grismodell och använde den därefter på mänskliga njurar som donerats efter cirkulationsstillestånd.
Resultaten kan korta väntetiden till transplantation
I grismodellen kunde tekniken lösa upp de mikroskopiska blodpropparna och möjliggjorde fungerande transplantationer under tre månader. Molekylära analyser visade samtidigt att de skadade njurarna utvecklades mot återhämtning snarare än ärrbildning.
Detta tyder på att en njure inte nödvändigtvis är bortom räddning ens efter långvarig varm ischemi (WIT)*, vilket pekar på en praktisk möjlighet att utöka antalet donatorer och korta väntelistorna för transplantation.
– Vi har också fått ett godkänt etiskt tillstånd för att genomföra en första studie där metoden används vid transplantation till människa. Vi hoppas kunna påbörja studien inom kort vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Vad har varit mest givande under ditt doktorandprojekt?
– Det mest givande har varit att se hur arbetet har tagit sig hela vägen från laboratoriebänken till de första mänskliga njurarna – den resa ”from lab to patient" som avhandlingen har fått sitt namn efter. Det har också varit väldigt givande att få använda både min ingenjörsbakgrund och mina kunskaper i molekylärbiologi under arbetets gång, från att utveckla systemet för maskinperfusion till att genomföra de molekylära analyserna.
Vad har varit mest utmanande?
– Det svåraste har varit de okontrollerbara omständigheterna vid den här typen av donation. Tidpunkterna och oförutsägbarheten, tillsammans med några av de längsta perioderna av varm ischemi som hittills har rapporterats, gör varje experiment krävande.
Text: Susanne Lj Westergren
* Varm ischemitid (WIT, warm ischemia time) är den tid som ett organ eller en vävnad befinner sig vid normal kroppstemperatur utan blodtillförsel, innan det kyls ned eller får en ny blodtillförsel.