Medverkande: Lars Borin, Kristian Blensenius, Louise Holmer och Ann Lillieström, alla vid Språkbanken, Inst. för svenska, flerspråkighet och språkteknologi, Göteborgs universitet.
I Språkbanken finns en lång rad lexikon – avsedda både för människor och maskiner, både moderna och historiska – som har kommit till vid olika tidpunkter, för olika ändamål, och därmed också med olika informationsinnehåll. Det de har gemensamt är uppslagsorden. Det är en gammal tanke att koppla ihop lexikonen så att all tillgänglig information om orden nås på ett enhetligt sätt. På det sättet kunde man kombinera t.ex. ett syntaktiskt valenslexikon med ett korpusbaserat ordfrekvenslexikon för att se hur ofta olika konstruktioner uppträder i text. Det förutsätter att man kan identifiera vilka lexikonord i de två lexikonen som är varandras motsvarigheter. Beroende på syftet kan detta gälla både deras form och deras innehåll (betydelse). I båda fallen finns praktiska stötestenar, eftersom olika grammatiska och lexikografiska traditioner inte sällan beskriver lexikonord olika.
Under seminariet berättar vi mer konkret om några viktiga skillnader mellan lexikon som utvecklas och används i Språkbanken, såväl skillnader i ordklass och böjning som skillnader i betydelseindelning, om varför det kan vara önskvärt att överbrygga dessa skillnader, och om hur vi tänker oss att det skulle kunna göras.